SE447621B - Elektronisk sendare for likstromstelegrafianleggningar - Google Patents

Description

447 621 tiv exponent, En elektronisk sändare för likströmstelegrafianläggningar enligt uppfin- ningen har den fördelen att de alstrade (regenererade) telegrafsignalerna en- dast är distorderade i liten utsträckning. Detta är av särskild betydelse då, såsom är fallet för långa telegrafledningar, ett antal sådana sändare är anord- nade i serie och distorsionen i en förbindning kan sammansätta sig till en mångdubbling av distorsionen i en sändare.

En utföringsfonn av en elektronisk sändare enligt uppfinningen känneteck- nas därav att funktionsgeneratoranordningen innefattar två komplementära funk- tionsgeneratorer, som var och en har en styringång ansluten till omkopplings- kretsen och som var och en har en utgång kopplad till strömkällan.

En elektronisk sändare enligt uppfinningen kan vara realiserad därigenom att ingångskretsen innefattar en omkopplingsenhet med en ingång och en utgång, varvid styrsignalerna matas till omkopplingsenhetens ingång och omkopplingsen- hetens utgång är ansluten till omkopplingskretsen, att omkopplingsenheten efter en nivåövergång i styrsignalerna från en första nivå till en andra nivå också alstrar en nivåövergång på utgången av omkopplingsenheten efter en tid (tg (Z;,;.0) samt att omkopplingsenheten efter en nivåövergång i styrsigna- lerna från den andra nivån till den första nivån också alstrar en nivåövergång på utgången av omkopplingsenheten efter en tid(í:¿, varvidçtë är >(Z;.

- En utföringsfonn av uppfinningen och dess fördelar kommer nu att förklaras såsom exempel med hänvisning till ritningarna, där_f_i_g__I_ visar ett blockschema över en likströmstelegrafianläggning innefattande en elektronisk sändare enligt uppfinningen, jjg_§ visar några tidsdiagram för att förklara sändarens enligt fig 1 funktion, figiâ visar ett kopplingsschema för en utföringsfonn av en funktionsgenerator avsedd att realisera uppfinningen, vilken avger en signal vars värde varierar enligt en potens av e med en positiv exponent, och fjšrjf visar ett kopplingsschema för en utföringsform av en elektronisk sändare enligt uppfinningen.

Motsvarande element har i de olika figurerna getts samma hänvisningsbe- teckningar.

I fig 1 visas ett blockschema för en likströmstelegrafianläggning innefat- tande en elektronisk sändare enligt uppfinningen. Den elektroniska sändaren består i huvudsak av en ingångskrets 1, en omkopplingskrets 2 och en utgångs- krets 3. Binära informationssignaler som matas till ingångskretsens 1 ingång 4 omvandlas av den elektroniska sändaren till telegrafsignaler, vilka överföres i fonm av unipolära ledningsströmmar till en mottagare 5 genom en telegrafledning 6-6'. Ingångskretsen 1 innefattar ett överdrag eller en repeterare 7 för alst- ring av styrsignaler som är likströmsisolerade från de binära informationssig- u 447 621 nalerna. För detta ändamål innefattar överdraget 7 opto-elektroniska kopplings- element (såsom är visat) eller transformatorer eller andra kända medel. De av överdraget 7 genererade styrsignalerna matas till en första styrkläma 10 på en strömställare ll via en klämma 9 och via en omkopplingsenhet 8 till en andra styrklämma 13 på en strömställare 14, vilken klämma 13 är ansluten till en ut- gång 12 på omkopplingsenheten 8. Tidsdiagrammet för en styrsignal D som matas till den första styrklämman 10 på strömställaren 11 är visat i fig 2a. Omkopp- lingsenheten 8 innefattar t.ex. ett långsamt relä, vars ingångssignal och ut- gångssignal har motsatt polaritet. Fig 2b visar tidsdiagrammet för en styrsig- nal D2 som matas till den andra styrklämman 13 på strömställaren 14. Omkopp- lingsenhetens 8 ändamål och funktion kommer att förklaras i det efterföljande.

Strömställarna 11 och 14 är enpoliga strömställare och förbinder, i beroende av de respektive styrsignalvärdena på den första och den andra styrklämman 10 respektive 13, den första eller andra polen (klämman) på ett telegrafbatteri med telegrafledningen 6 via utgångskretsen 3. I den föreliggande utföringsfor- men är den första polen den negativa polen -TB på telegrafbatteriet. Alterna- tivt kan den första polen vara ansluten till jordpotential eller till telegraf- batteriets jord. I den föreliggande utföringsformen är den andra polen ansluten till den positiva polen +TB på telegrafbatteriet. Utgångskretsen 3 innefattar en första funktionsgenerator 15 som har en styringång 16, vilken är ansluten till strömställarens 11 utgång. Funktionsgeneratorn 15 som kommer att förklaras nämnare i det efterföljande bringar en utgångsström il att flyta vilken -inom ett givet arbetsområde - ökar exponentiellt varvid exponentens tecken är posi- tivt. Dessutom innefattar utgångskretsen 3 en andra funktionsgenerator 17 som har en styringång 18, vilken är ansluten till strömställares 14 utgång. Den andra funktionsgeneratorn 17 är komplementär till den första och alstrar en utgångsström iz vilken - inom givet arbetsområde - ökar exponentiellt varvid exponentens tecken är positivt. En utgång 19 på den första funktionsgeneratorn 15 är ansluten till en klänma på en strömkälla 21 och till anoden i en diod 22, medan en utgång 20 på den andra funktionsgeneratorn 17 är ansluten till ström- källans 21 andra klämma. Strömkällan 21 som kommer att beskrivas i det efter- följande bringar en ström i3 att flyta genom dioden 22. Diodens 22 katod är ansluten till en klämma 24 till vilken telegrafledningen 6 är ansluten. Diodens 22 katod är också ansluten till en referenspunkt med konstant spänning, t.ex. jord, via en kondensator 23. Den negativa polen -TB på telegrafbatteriet är ansluten till en klämma 24' via en begränsare 25, som utgöres av en strömkälla, varjämte telegrafledningen 6' också är ansluten till klämman 24'.

Funktionen hos den i fig 1 visade elektroniska sändaren kommer nu att_för- klaras närmare, varvid hänvisning också göres till tidsdiagrammen i fig 2. 447 621 Styrsignalen DI som matas till strömställarens 11 styrklämma 10 är en tvåni- våsignal med en första, låg nivå under en tidsperiod to-tg och en andra, hög nivå under en tidsperiod tz-to. Under den låga nivån är strömställaren 11 sluten, varigenom funktionsgeneratorn 15 har en utgångsström i1=0 (fig 2d). Styrsignalen D2 som matas till strömställarens 14 styrklämma 13 har ock- så två nivåer. Signalen D2 har emellertid hög nivå under en tidsperiod to-t3, varigenom strömställaren 14 är öppen, medan D2 under en tidsperiod t3-to har låg nivå, varigenom strömställaren 14 är sluten och funktionsge- neratorn 17 alstrar en utgångsström i2=0 (fig 2c). Då nivån på styrsignalen D2 ändrar sig från låg till hög (vid tidpunkten to) öppnas strömställaren 14 och funktionsgeneratorn 17 alstrar en utgångsström iz som under en tidspe- riod to-tl ökar i enlighet med en exponentiell funktion med en positiv ex- ponent (fig 2c). Strömkällan 21 som alstrar en ström vilken svarar mot funk- tionsgeneratorns 17 utgångsström under perioden to-tl styres med denna ström i2. Vid tidpunkten tl når strömmen från strömkällan 21 sitt maximi- värde Imax vilket bringar en ström Imax att alstras under resten av perio- den, nänüigen perioden tl-t3. Under den tidsperiod då strömställaren 1 är sluten under styrning med styrsignalen D1 är il=0 och strömmen i3 kommer att vara lika med den ström som alstras av strömkällan 21 (fig Ze). Vid tid- punkten t2 öppnas strömställaren 11 till följd av styrsignalen D1 vilket bringar en exponentiellt ökande ström il att flyta genom funktionsgeneratorn g 15 (fig Zd), vilken ström alstras av strömkällan 21. Denna ström ökar tills maximivärdet Imax av den ström som strömkällan 21 är kapabel att alstra har nåtts. Strömmen i3 kommer att minska som följd av strömmen il som flyter till funktionsgeneratorn 15 och kommer att nå ett värde noll vid den tidpunkt då il har nått värdet Imax (fig Ze). Vid tidpunkten ta blir styrsignalen D2 låg vilket förorsakar strömställaren 14 att slutas och funktionsgeneratorn 17 att kopplas från så att utgångsströmmen iz har ett värde lika med noll.

Strönmen il kommer därvid också att anta ett värde noll då dioden 22 förhindrar kondensatorn 23 att tillhandahålla ström åt funktionsgeneratorn 15.

Vid balans kommer detta inte att ändra strömmen i3 utan den håller värdet noll till to, varefter cykeln upprepas. Av diagrammet e i fig 2 framgår att strömmen i3 har en diskontinuerlig derivata vid tidpunkterna tl och t2 för polaritetsövergångarna i D1. Genom Fourier-analysen är det känt att det just är sådana diskontinuiteter som svarar för uppträdandet av högre frekvenser i telegrafsignaler och som därför också svarar för överhörning i närliggande telefonledningar, då denna överhörning ökar med frekvensen. För att förhindra att telegrafsignaler som har dessa diskontinuiteter översändes uppladdas eller urladdas kondensatorn 23 medelst strömmen i3 via diogen 22; giagrammet f 2! 447 621 visar variationen i strömmen i4 genom kondensatorn 23. Från tidpunkten tl och framåt urladdas kondensatorn 23 i enlighet med en exponentiell funktion med en negativ exponent. Strömmen i5 som matas till ledningen - ledningsströmmen - har en fonn som framgår av fig Zg. Flankerna av telegrafsignalerna är sam- mansatta av exponentialdelar från to-tl respektive t2-t4 med en positiv exponent och exponentialdelar från tl till Ymax och från t4 till i=0.

Tillsamman approximerar dessa två potenser av e en sinusfonn nämligen en form i vilken högre övertoner ej finns. Av mätningar som utförts med en s.k. “psopho- meter" har framgått att den kvarstående störningsnivån är mycket låg och att den mer än tillfredställer de aktuella CCITT-kraven.

Den i fig 1 visade elektroniska sändaren är lämplig för flera telegrafi- hastigheter. Frekvensen hos sinusformen vid telegrafsignalernas flanker kan på enkelt sätt anpassas till telegrafihastigheten genom värdet på kondensatorns 23 kapacitans och genom att ställa in funktionsgeneratorerna 15 och 17, såsom kom- mer att beskrivas närmare i det efterföljande. .

Fig 3 visar ett kopplingsschema för en utföringsform av en funktionsgene- rator 15 vilken alstrar en signal som varierar enligt en potens av e med en positiv exponent. Funktionsgeneratorn innefattar en npn-transistor 26 som har sin bas ansluten till styringången 16, sin kollektor ansluten till utgången 19 och sin emitter ansluten till den negativa polen -TB på telegrafbatteriet via ett motstånd 27. Dessutom är en krets bestående av en parallellkoppling av ett motstånd 28 och en diod 29 i serie med en kondensator 30 ansluten mellan tran- sistorns 26 bas och den negativa polen -TB. I slutet tillstånd av strömställa- ren 11 (fig 1) har styringången 16 en potential -TB och transistorn 26 är spär- rad, varigenom kollektorströmmen il har ett värde lika med noll. Dessutom innefattar funktionsgeneratorn 15 en pnp-transistor 31 som har sin bas ansluten till den negativa polen -TB via en första Zener-diod 32 och till en referens- punkt 34 via en andra Zener-diod 33. Spänningen i referenspunkten 34 ligger _ mellan -TB och +TB. Transistorns 31 kollektor är ansluten till styringången 16 medan en seriekrets med ett motstånd 35 och en kondensator 36 är ansluten till transistorns 26 emitter. Dessutom är transistorns 31 emitter ansluten till referenspunkten 34 via ett motstånd 37, medan transistorns 31 bas via en diod 38 är ansluten till den gemensamma förbindningspunkten mellan motståndet 35 och kondensatorn 36. Då strömställaren 11 (fig 1) slutes börjar transistorn 31, vars basspänning ställes in av Zener-dioderna 32 och 33, att leda och kollek- torströmmen kommer att matas från styringângen 16 till den negativa polen -TB via strömställaren 11. Kondensatorn 36 laddas till en spänning som är i huvud- sak lika med referenspunktens spänning. Kondensatorn 36 har ett stort kapaci- tansvärde (t.ex. 10/UF), ' 447 621 Då strömställaren 11 öppnas kommer transistorns 31 kollektorström att ladda kondensatorn 30 via motståndet 28 och dioden 29. Som följd härav ökar transistorns 26 basspänning och transistorn 26 blir ledande. Transistorns 26 emitterspänning ökar också vilken ökning överföres via den laddade kondensatorn 36 och motståndet 35 till transistorns 31 emitter. Detta bringar transistorns 31 kollektorströn att öka och kondensatorn 30 får en extra laddning. Resultatet av detta är att transistorns 26 kollektorström ökar i enlighet med en potens av e med en positiv exponent. Exponenten i potensen av e bestämmes av motståndets 35 värde och kondensatorns 30 kapacitans. Valet av dessa värden är en av de faktorer som bestämmer frekvensen hos de "sinusformiga" flankerna. g Fig 4 visar ett kopplingsschema för en utföringsfonn av en elektronisk sändare. Den i detta kopplingsschema visade funktionsgeneratorn 17 är komple- mentär till funktionsgeneratorn 15, varvid hänvisningssiffrorna i funktions- generatorn 17 svarar mot siffrorna i funktionsgeneratorn 15 men är försedda med primtecken. Funktionsgeneratorn 15 tar ut ström från strömkällan 21 via ut- gången 19, medan funktionsgeneratorn 17 avger ström till strömkällan 21 via /uïgšngen 20. 4 även om alternativa utföringsfonner är tänkbara är strömkällan 21 i fig 1 företrädesvis utförd på det sätt som är visat i fig 4 och som är i och för sig känt, exempelvis genom "Valvo Technische Informationen für die Industrie", nr. 132, augusti 1969. Strömkällan 21 enligt fig 4 är sammansatt av två parallella grenar 39 och 40, varvid grenen 39, sett i den tillförda strömmens riktning, i nämnd ordning innefattar en Zener-diod 41, kollektor-emítterbanan i en npn-transistor 42 och ett motstånd 43, medan grenen 40 i nämnd ordning inne- I fattar ett motstånd 44, emitter-kollektorbanan i en pnp-transistor 45 samt en Zener-diod 46. Zener-dioderna 41 och 46 alstrar basspänningarna åt transisto- rerna 45 och 42. Strömkällan 21 har två arbetsområden. I det första arbetsom- rådet som gäller då spänningen Vs över strömkällan 21 är högre än den s.k. kollektormättningsspänningen Vk arbetar strömkällan 21 som en ren strömkälla.

I detta område är strömmen genom Zener-dioden 41 i huvudsak lika med transis- torns 42 emitterström, vilken senare ström är uteslutande bestämd av diodens 46 Zener-spänning i grenen 40, transistorns 42 bas-emitterspänning VBE samt mot- ståndets 43 värde. Detta betyder att strömmen genom grenen 39 är oberoende av spänningen VS över strömkällan 21. Detsamma gäller för strömen genom grenen 40 och följaktligen också för den totala mängd ström som alstras av_strömkällan 21.

I det andra arbetsområdet som gäller då spänningen VS över strömkällan 21 ligger under den s.k. kollektormättningsspänningen Vk arbetar strömkällan 21 såsom en spänningsstyrd strömkälla. Därför kan strömkällan 21 alstra en 447 621 ström som ökar med ökande spänning över strömkällan (från ungefär 0 mA) och en konstant ström Imax från en given spänning och vidare. I enkelströms-telegra- max vanligen ett föreskrivet värde på 40 mA.

Emitter-kollektorsträckan i var och en av transistorerna 42 och 45 är shuntad av ett motstånd 47,48 för att reducera energiförbrukningen i transisto- rerna 42 och 45. Dioder 49 och 50, vilkas klämmor är anslutna i motsatt rikt- ning jämfört med transistorernas 42 och 45 bas-emitterdioder och vilka har till ändamål att begränsa transistorernas 42 och 45 bas-emitterspänning, är anordna- fianläggningar har I de parallellt med bas-emitterövergångarna i transistorerna 42 och 45.

Enligt fig 4 är strömställarna 11 och 14 i fig 1 realiserade såsom halvle- dare, nämligen såsom transistorer 51 och 52. Kollektorn i npn-transistorn 51 är ansluten till den första funktionsgeneratorns 15 styringång 16, medan emittern är ansluten till den negativa klämman på telegrafbatteriet. Vidare är transis- torns 51 kollektor ansluten till den negativa polen -TB på telegrafbatteriet via en kondensator 53. Kollektorn i pnp-transistorn 53 är ansluten till den andra funktionsgeneratorns 17 styringång 18 och via en kondensator 54 till den positiva polen +TB på telegrafbatteriet. Transistorns 52 emitter är också an- sluten till polen +TB. Transistorernas 51 respektive 52 baser är anslutna till den första och den andra styrklämman 10 respektive 13 i den elektroniska sända- ren enligt fig 1. A- -2 Styrsignalerna D1 och D2 som skall matas till styrklämmorna 10 och 13 alstras av de binära informationssignalerna. För detta ändamål matas dessa sig- naler till ingångsklämman 4 på ett överdrag eller en repeterare 7 som har for- men av ett opto-elektroniskt kopplingselement eller av en oscillator med lik- strömskoppling. Den fortsatta beskrivningen av fig 4 är baserad på ett överdrag som innefattar en oscillator vilken svänger eller inte i beroende på den binära informationssignalens nivå. Oscillatorfrekvensen är mycket högre än överfö- ringshastigheten och uppgår t.ex. till 1 mHz.

Styrsignalen D1 för styringången 10 alstras på följande sätt. Då oscil- latorn i överdraget 7 kopplas till matas en (växel-) spänningssignal till basen i transistorn 51 via motståndet 55, varigenom transistorn börjar leda i takt med denna signals frekvens. Transistorns 51 kollektorsignal utjämnas av konden- satorn 53 och matas till transistorns 26 bas i funktionsgeneratorn 15, varige- nom denna transistor göres oledande. Följaktligen kommer funktionsgeneratorn 15 inte att vidare dra någon ström från strömkällan 21. Då i motsats härtill oscillatorn i överdraget 7 kopplas ifrån spärras transistorn 51 och transistorn 26 i funktionsgeneratorn 15 göres ledande på det sätt som beskrivits i samband med fig 3. Mellan basen i transistorn 51 och den negativa polen -TB på tele: 447 621m grafbatteriet finns en diod 56 med den på ritningen visade orienteringen och med funktionen att förhindra transistorns 51 basspänning att bli alltför låg.

Styrsignalen D2 för styringången 13 alstras på följande sätt. Då oscil- latorn i överdraget 7 kopplas till som svar på den binära informationssignalen som matas till ingångsklämman 4 matas en (växelspännings-) signal via ett seriearrangemang med ett motstånd 57 och en kondensator 58 till basen i en transistor 59, varigenom denna transistor börjar att leda i takt med denna sig- nals frekvens. Transistorns 59 kollektorsignal utjämnas av en kondensator 60 och matas via en Zener-diod 61 till basen i transistorn S2 som därigenom göres oledande. Till följd härav blir transistorn 26' i funktionsgeneratorn 17 ledan- de på det sätt som beskrivits i samband med fig 3. Mellan transistorns 59 bas och den positiva polen +TB på telegrafbatteriet finns ett parallellarrangemang med ett motstånd 62 - för inställning av spänningen på transistorns 59 bas - _och en diod 63 med den på ritningen visade orienteringen för att förhindra transistorns 59 basspänning att bli alltför hög.

Då oscillatorn i överdraget 7 kopplas ifrån spärras transistorn 59 och ,¿transistorn 52 börjar att leda vilket gör att transistorn 26' i funktionsgene- ratÉrn:17 spärras så att den följaktligen inte matar någon ström till strömkäl- lan 21. Transistorn 52 blir emellertid inte ledande omedelbart. Ett seriear- rangemang med ett motstånd 64 och en kondensator 65 är anordnat mellan transis- torns 53 kollektor och den positiva polen +TB på telegrafbatteriet. Kondensa- torn 65 uppladdades under den föregående perioden transistorn 59 var ledande och kommer nu att urladdas via motståndet 64 och ett motstånd 67 som ligger mellan transistorns S9 kollektor och referenspunkten 34'. Denna urladdnings- ström kommer att hålla transistorn 52 i spärrat tillstånd under en tidsperiod som är bestämd av tidskonstanten och motståndvärdesförhållandet för motstånden 64 och 67. Basspänningsinställningen i transistorn 52 är vidare bestämd av ett motstånd 66 som är anordnat mellan basen och den positiva polen +TB.

Dessutom innefattar den elektroniska sändaren ett motstånd 68 som är anslutet mellan referenspunkten 34 i funktionsgeneratorn 15 och en punkt 70 som exempelvis har jordpotential samt ett motstånd 69 anordnat mellan referenspunk- ten 34' och punkten 70.

'Vu

Claims (6)

447 621 Patentkrav

1. Elektronisk sändare för likströmstelegrafianläggningar i vilken sändare binära informationssignaler omvandlas till ledningsströmmar för överföring via en telegrafledning (6,6') och vilken sändare innefattar: en ingångskrets (1) för att alstra styrsignaler ur informationssignalerna, en telegrafspännings- källa med en första klämma och en andra klämma, en omkopplingskrets (2) som är styrd av styrsignalerna för att ansluta en av de båda Hänmorna på telegraf- spänningskällan till telegrafledningen (6,6') och en utgångskrets (3) som är kopplad till omkopplingskretsen (2) och telegrafledningen och innefattar en strömkälla (21) för att mata ledningsström till telegrafledningen (6,6'), k ä n n e t e c k n a d av att utgångskretsen (3) vidare innefattar en funk- tionsgeneratoranordning som är kopplad till omkopplingskretsen (2) och till strömkällan (Zl), varvid värdet på den ledningsström som tillhandahålles av strömkällan (21) varierar som svar på nívåövergângar i styrsignalerna i en- lighet med en potens av e med positiv exponent.

2. Elektronisk sändare enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n a d av att funktionsgeneratoranordningen innefattar två komplementära funktionsgene- ratorer (15,l7) vardera med en styringång som är ansluten till omkopplíngs- kretsen (2) och som var och en har en utgång som är kopplad till strömkällan (Zl).

3. Elektronisk sändare enligt patentkravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att utgångskretsen (3) vidare innefattar en kondensator (23), som är anord- nad parallellt med telegrafledningen (6,6'). Å.

4. Elektronisk sändare enligt något av patentkraven 1-3, k ä n n e t e c k- n a d av att ingångskretsen (1) innefattar en omkopplíngsenhet (8) med en in- gång och en utgång, varvid styrsignalerna matas till omkopplingsenhetens in- gång, medan omkopplingsenhetens (8) utgång är ansluten till omkopplingskret- sen (2), varvid omkopplingsenheten (8) efter en nivåövergång i styrsignalerna » från en första nivå till en andra nivå också alstrar en nivåövergång på omkopp- lingsenhetens (8) utgång en tidsperiodqíl senare (qrlšbfi), samt att omkopplíngs- enheten (8) efter en nivåövergång i styrsignalerna från den andra nivån till den första nivån också alstrar en nivåövergång på omkopplingsenhetens utgång en tids- period :Ü 2 senare, varvid 't 2 ft] 447 621

5. Elektronisk sändare enligt patentkravet Ä, k ä n n e t e c k n a d av att omkopplingskretsen (2) har en första och en andra styrklämma (l2,9), att omkopplingsenhetens (8) utgång är ansluten till den första styrklämman (12) och att omkopplingsenhetens (8) ingång är ansluten till den andra styrkläm- man (9) för att mata styrsignalerna som är alstrade ur informatíonssignaler- na till styrklämmorna (12,9).

6. Elektronisk sändare enligt något av föregående patentkrav i den mån de är beroende av patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a d av att varje funk- tionsgenerator (15; l7) har en första och en andra transistor (26,31; 26',31'), att den första transistorns 26; 26' bas och den andra transistorns (3I; 3l') kollektor är anslutna till styringången (16; 18), att den första transistorn (26;26') har sin emitter ansluten till en första spänningsreferenspunkt via ett första motstånd (27; 27') och sin kollektor ansluten till en utgång (l9;20), att den andra transistorns (3l;3l') kollektor är ansluten till den första refe- renspunkten via ett arrangemang bestående av en parallellkoppling av ett andra 'ßšmotstånd (28;28') och en diod (29;29') i serie med en_första kondensator (30;30'), medahäöen andra transistorns (3l;3l') emitter är ansluten till en andra spännings- referenspunkt via ett tredje motstånd (37;37'), att den första transistorns 26;26') emitter är ansluten till den andra transistorns (3l;31') emitter via ett seriearrangemang av en andra kondensator (36;36') och ett fjärde motstånd (35;35') samt att den andra transistorns (31;3l') bas är ansluten till den första refe- renspunkten via en första Zener-diod (32;32') och till den andra referenspunkten via en andra Zenerdiod (33;33'). \9