SE437530B - Lagtemperaturherdande vattenhaltigt beleggningsmedel - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 H0 l714128-1 med monoetyleniskt omättade monomerer, som innehåller etylenisk omättnad i ändställning, och inkluderar en monomer med karboxylfunktionalitet.

Detta ger en normalt fast icke gelad i organiskt lösningsmedel löslig sampolymer med konjugerad omättnad i epoxíestern medan den icke- konjugerade omättnaden i icke-ändställning lämnas oförbrukad i en sampolymer, som innehåller karboxylgrupper, så att den är dispergerbar i vatten genom åtminstone partiell neunæfljsatflxi med en flyktig bas för bildning av en vattenhaltig beläggningslösning. Detta ger en vattenhaltig beläggning, som torkar och härdar i luft vid rumstemperatur Om en del av de beskrivna monomererna innehåller en primär hydroxyl- grupp och när aminoplasten eller fenoplasten är dispergerad i belägg- ningskompositionen, erhålles beläggningar, som kan härdas vid mycket låg temperatur. ' Den bevarade omättnaden i sampolymeren har förmåga att förena sig med syre i atmosfären så att en avsatt beläggning härdar vid rumstemperatur. När sampolymeren med sin bevarade omättnad in- kludvrar monomurer med primära hydroxylqruppcr sker härdningen både genom reaktionen av metylolgrupper i aminoplasten eller fenoplasten med primära hydroxylgrupper i sampolymeren, liksom genom oxidativ härdning, som accelereras av det måttliga värmet, som används för amino- plast- eller fenoplastreaktionen. _ De lufttorkande, lufthärdande, vattenhaltiga beläggningai na är anmärkningsvärda eftersom även klara beläggningar lufthärdar vid rumstemperatur på tre dygn och består ett 500 timmars prov med 5 % saltsprayning, vilket är ovanligt utan bakning och när inga anti- korrosiva pigment finns närvarande för att förhindra korrosion.

De lågtemperaturhärdande vattenhaltiga beläggningarna är även anmärkningsvärda därigenom att aminoplasthärdningen av harteer med hydroxí[unktionalitet normalt rrfuwdrar en härdningstemperatur av 163 - ZOHOC för bildning av god korrosionsbeständighet. I motsats där- till erfordras för härdning enligt föreliggande uppfinning endast baktemperaturer i intervallet 115 - 1U3OC. Även om baktemperaturen varierar, beroende på vilken aminoplast eller fenoplast som används och det avsedda ändamålet för produkten,sänker föreliggande upp- finning den erforderliga temperaturen med normalt minst ca 28OC. _ Det är även möjligt att ersätta de omättade monokarboxyl syrorna med motsvarande monoalkoholer och att fortsätta med företring E stället med förestring. Emellertid är de omättade syrorna mera tillgängliga och förestringsreaktionen sker effektivare, så att man föredrar de omättade syrorna framför motsvarande omättade alkoholer. 10 15 20 25 30 35 HO 7714128- 1 3 De föredragna utgångsmaterialet är diepoxider eller inkluderar diepoxider i blandning med monoepoxider. Föreliggande epoxiestrar är derivat av diepoxidkomponenten och har följande strukturformel: O OH _OH R1-C-O-CH2~CH-Z-CH-CH2-O-C-R2 vari R1 betecknar resten av en fettsyra, som innehåller konjugerad omättnad,R2 betecknar resten av en fettsyra, som innehåller icke konjugerad omättnad i icke-ändställning, och Z betecknar resten av en organisk diepoxid. Fettsyran innehåller normalt 8 - 22 kolatomer, företrädesvis 10 - 18 kolatomer i molekylen. Det inses att blandningar framställs, som inkluderar föreningar enligt formeln. Några eller alla hydroxigrupper kan även vara förestrade med fettsyra, fastän detta ej_är visat i formeln. _ När de beskrivna epoxiestrarna sampolymeriseras i med vatten hlandbart organiskt lösningsmedel med monoetyleniskt omättad monomerer med dubhelbindníngen i ündstüllningen; även i närvaro av monomerer med hydroxi- liksom karboxylfunktionalitet, erhålles en sampolymer, i vilken mycket av den icke-konjugerade omättnaden i epoxiestern är bevarad och vilken sampolymer innehåller karboxyl~ grupper och även kan innehålla primära hydroxylgrupper. De på detta sätt erhållna sura omättade sampolymererna är icke gelade och lösliga i organiska lösningsmedel och kan dispergeras i vatten med hjälp av en bas och med vatten blandbart organiskt lösningsmedel.

Den oxidativa härdningen med atmosfärens syre under- lättas av närvaron av torkmedel och torkmedel, t.ex. koboltnaftenat, zirkoniumnaftenat, kalcíumnaftenat och liknande metallsalter av fett- syror, kan användas och är fördelaktiga, men dessa erfordras ej.

Torkmedlen användes i en mängd av 0,3 ~ 2 %, beräknat på vikten av sampolymeren. ' De föredragna utgångsmaterialen är polyepoxídhartaer.

På bisfenolbaserade diepoxider är speciellt föredragna. Dessa di~ epoxiders medelmolekylvikt kan ligga i intervallet 350 - 4 000 och epoxidfunktionaliteten är företrädesvis 1,H - 2,0, speciellt 1,8 - 2,3.

Polyepoxíder med högre funktionalitet_är även användbara men försiktig- het måste iakttagas för att begränsa andelen konjugerad omättfid till högst 1,2 mol konjugerad fettsyra per mol polyepoxid för undvikande av gelning under sampolymeriseringen. Dessa molekylvikter är erhållna med utgångspunkt från epoxidens ekvivalentvikter. 'vag UJI??;~.M f iir, 10 15 20 25 30 35 40 77141 28-1 _ H Det är speciellt föredraget att använda en diglycidyl- eter av bisfenol A med en medelmolekylvikt av 800 - 3 000 och en diglycidyleter av bisfenol A med en epoxidekvialentvikt av ca 900 och en medelmolekylvikt av ca 1800 kommer att användas som exempel.

Såsom det är angivet i det föregående, bringas utgångs- diepoxiden att reagera med två olika slags fettsyror. För det första och för att möjliggöra sampolymerisation med den i ändställning be- fintliga dubbelbindningen i den monoetyleniskt omättade monomeren förlitar man sig på en fettsyra med konjugerad omättnad. Exempel på dessa fettsyror är konjugerade 9 - 11-ricinoljor, som finns i handeln som fettsyrablandningar, vilka fettsyror innehåller konjugerad omättnad i positionerna 9 och 11. Bleastearinsyra, som förekommer i träolja, och likansyra, som förekommer i oiticicaolja, är ytterligare exempel på i föreliggande förfarande användbara fettsyror." Det inses att konjugerad omättnad är mycket reaktivt och monoetyleniskt omättade monomerer med gruppen CH2=C( (omättnad i ändställning) sampolymeriserar i lösning av organiskt lösningsmedel med den konjugerade omättnaden samtidigt som huvuddelen av den icke- konjugerade omättnaden i ändställningen lämnas orörd.

Det är önskvärt att sampolymerísatšonen lämnar epoxi- estern i icke-gelat tillstånd och lösligt i organiskt lösningsmedel.

Detta betyder att antalet konjugerade grupper per molekyl måste vara begränsad, så att man undviker tvärbindning, vilket åstadkommer för tidig gelning. Av detta skäl används den konjugerade fettsyrani en mängd av ca 0,2 (företrädesvis minst 0, )till ca 2,0 mol per peroxi- ekvivalent i polyepoxiden. föredragna andelar är 0,8 - 1,5 mol kon- jugerad fettsyra per epoxiekvivalent i polyepoxiden.

Huvudsaklígen all epoxifunktionalitet förbrukas vid reaktion med den icke-konjugerade, i icke-ändställning omättade fett- syran.-Man kan emellertid välja att förbruka en del av epoxigrupperna genom finestring med en mättad fettsyra (laurinsyra eller myristinsyra kan användas) eller genom fâetring med en mättad alkohol (lauryl- alkohol är ett belysande exempel) och detta kan göras under förut- sättning att man använder minst ca 0,5 mol (företrädesvis minst ca 0,8 mol) nonkonjugerad, i icke-ändställning omättad fettsyra per mol polyepoxid, så att man erhåller tillräcklig residualomättnad i den slutliga sampolymeren för att möjliggöra att godtagbar oxidativ härdning kan ske.

Fettsyror, som i icke-ändställning innehåller non- konjugerade dubbelbindningar, är välkända och exempel är tallfettsyror. 10 15 20 25 30 35 H0 7714-128-1 Andra användbara syror är oleinsyra, linolsyra, linolensyra och erukasyra.

Typiska proportioner belyses genom användning av en diepoxid, omsatt med två massproportioner konjugerad fettsyror och två massproportioner nonkonjugerad, i icke-ändställning omättad fett- syra, varvid man har ett överskott av högst 50 molprccent av en fett- syra i förhållande till den andra. Alla epoxigrupper förestras och företrädesvis minst några hydroxylgrupper förestras. Syratalet för epoxiester-produkten bör vara lägre än H0, företrädesvis lägxaän 20, för minimering av andelen fri fettsyra{ Reaktionen av polyepoxiden med fettsyran är en konventionell reaktion, som underlättas av närvaron av en liten mängd basisk katalysator. Bildningen av epoxiestrar och framställning av lösliga sampolymerer därav är beskriven i USÄPSs2 877 195; De monoetyleniskt omättade monomererna utgör ca 15 %' till ca 150 %, företrädesvis 50 % till 90 %, beräknat på vikten av epoxiestern. Dessa monomerer är omättade i ändställning, vilket är angivet i det föregående, och utgöres företrädesvis av en blandning av monomerer med karboxylfunktionalitet, eventuellt monomerer med en primär hydroxylgrupp och icke-reaktiva monomerer. Det är allmänt känt att icke-reaktiva monomerer inte reagerar under de ifrågavarande be- tingelserna vid polymerisation och härdning. Detta betyder i allmänhet att den enkla etylèniska gruppen är den enda närvarande funktionella gruppen. Vid lufttorkning är andelen monomerer företrädesvis mindre än 100 %, speciellt 25 - 70 %, beräknat på vikten av epoxiestern.

Monomererna med karboxyl-funktionalitet måste väljas med avseende på löslighet och förmåga till sampolymerisation. Lämpliga syror är akrylsyra, metakrylsyra, fumarsyra och maleinsyra. Antalet karboxylgrupper är inte viktigt men en, såsom i akrylsyra, är före- dragen, Tillräckligt mycket syra bör användas för att möjliggöra dispersion i vatten efter neutraliseríng och detta erfordrar ca till ca 20 % monomerer med karboxyl-funktionalitet, med avseende pa vikten av sampolymeren. Isen föredragen utföringsform användes 5 - 12 3 monomerer med karboxylfunktionalitet, beräknat på vikten sampolymer.

Exempel på monomerer med hydroxi-funktionalitet är 3 % , hydroxietylakrylat eller -metakrylat eller allylalkohol, vilka ger primära hydroxigrupper för härdning med aminoplasten. Hydroxylmonomeren bör utgöra ca 1 % till ca 15 %, företrädesvis 2 - 8 % av sampolymerens vikt. Det bör observeras att själva epoxiestern har hydroxigrupper, men dessa är sekundära hydroxigrupper, som inte ger den här önskade lågtemperaturhärdningen. 10 15 20 25 30 35 40 .7714128-1 6 De icke-reaktiva monomererna belyses bäst av styren, men vinyltoluen kan användas i dess ställe. Mindre föredragna är metylmetakrylat, akrylonitril, vinylacetat, etylakrylat, butylakrylat eller liknande, ensamma eller i blandning med varandra. Styren eller vinyltoluen utgör företrädesvis hela mängden icke-reaktiva monomerer, eftersom detta ger en klar homogen sampolymer, vilken är svår att erhålla med användning av andra icke-reaktiva monomerer. ' Själva lösningspolymerisationen är helt konventionell, varvid omsättningen sker i ett lösningsmedel med användning av värme och en katalysator för polymerisation av fria radikaler, vilken katalysator normalt är en blandning av peroxider, tex. ditertiär butylperoxid och kumenhydroperoxid. Lösningspolymerisationen för- brukar inte all omättnad och det är föredraget att man har ett resudualjodvärde i sampolymeren av minst ca H0.

Mängden av använda lösningsmedel bör vara_så liten som möjligt och lösningsmedlen välhs för blandbarhet med vatten i de använda mängderna. Eteralkoholer, t,ex. 2-butoxietanol, visar god blandbarhet med vatten och ketoner, t.ex. metyletylketon, är även utmärkta. Lösningsmedel med begränsad blandbarhet med vatten är emellertid även användbar, t.ex. små mängder butanol. Klassen av organiska lösningsmedel, som kan finnas närvarande vid dispergering av sura hartser i vatten med hjälp av en bas, är välkänd och är ej föremål för föreliggande uppfinning, men alkoholhaltíga lösnings- medel är föredragna. _ ' Den för neutralisering av sampolymerens aciditet använda basen kan vara mycket olika, tom. natriumhydroxid är användbar.

Plyktiga kvävehaltiga baser är föredragna. Dessa är välkända för solubilisering av sura hartser för erhållande av vattenhaltiga beläggningar. Aminer eler ammoniak är speciellt användbara, varvid tertiära aminer är bäst. Föreliggande uppfinning belyses genom användning av dimetyletanolamin, men val av basen omfattas ej av föreliggande uppfinning.

- Neutralisation av sampolymerens aciditet kan vara partiell eller fullständig, allt efter behov för dispergering i vatten. Fullständig (100 %) neutralisering är här föredragen, men normalt är 50 - 1Q0 % neutralisering adekvat.

Den initiala lösningsmedellösningen av neutraliserat harts utspädes med vatten tills vattnet dominerar. Den slutliga hartshalten kan vara 20 % eller mera, beroende på beläggningens tjocklek, som önskas, och viskositeten, som kan tolereras för 10 15 20 25 30 35 7714128-1 appliceringen. Sköljmålning utgör en föredragen appliceringsteknik enligt uppfinningen men uppfinningen är inte begränsad till denna. 0 Typiska beläggningar påförs med en hartshalt av 30 - 60 6 och dessa i kan men behöver ej vara pigmenterade. Korrosionsbeständiga pigment, såsom konventionella kromatpigment, t.ex. strontiumkromat och bly- kromat, kan användas. För elektrobeläggning används en hartshalt av 2 ~'20 %, företrädesvis 5 - 15 %.

När beläggningarna torkas och härdas i luft i rums- temperatur eliminerar den oxidativa härdningen med luftens syre gradvis filmens lösningsmedelsensivitet och är fullständig efter ca 3 dygn. Oberoende om härdning sker vid rumstemperatur eller högre temperatur, kan torkmedel, t.ex. koboltnaftenat, zirkoniumnaftenat eller kalciumnaftenat, användas i mängder av ca 0,3 till ca 2 %, beräknat på vikten av sampolymeren.

Aminoplasten och fenoplasten, vilka kan användas enligt föreliggande uppfinning, kan vara av olika slag, under förut- sättning att de kan lösas eller är stabilt dispergerbara i vatten, som innehåller den upplösta sura sampolymeren. Dessa plaster har metylolgrupper, som är speciellt reaktiva med primära hydroxigrupper och förekommer i en mängd av 5 - H0 %, företrädesvis 10 - 35 %, beräknat på hartsets totala vikt. Typiska aminoplaster, vilka alla är formaldehydkondensat, är karbamid~formaldehyd,hexametoximetyl- melamin och vatten~dispergerbara transetrar dänà1¶æd etanol eller andra lâgalkoholer, bensoguanamin-formaldehyd och liknande, inklusive sura derivat, där karboxylgruppen underlättar solubilisering i vatten- haltigt alkaliskt medium. Vattenlösliga eller vattendispergerbara fenolhartser (fenoplaster) är även användbara. Exempel på dessa är de välkända icke-gelade alkali§a.kondensaten av fenol med överskott av formaldehyd, kända som "A"-resoler. Alla dessa formaldehydkondensaten kan användas ensamma eller i någon lämplig blandning. Fenolnartserna gor den must framträdande korrosíons- och detergentresístensen men de ger färgproblem, som begränsar användbarhet som grundfärg, vilka täcks med ogenomskinliga täckskikt. Fenolhartsen erfordrar även högre baktemperaturer än aminoplaster, men föreliggande uppfinning tjänar ändå till att sänka den erforderliga temperaturen.

Föreliggande uppfinning är belyst i de följande exemplen. Alla delar hänför sig till vikten, såvida ej annat anges. fšiflfñ /sí “_ I, :II av _. .w- 3,! ' i «-, a -, _ » . .V ß ”Kffåfi 'á 'JJ- åw-:ktie e$ 10 15 20 25 30 35 H0 _7714128-1 Exempel 1 Satskompos ition (gram) , ess g Diglycidylëter av bisfenøl A med en epoxia- ekvivalentvikt av 900, 528 g Konjugerade ricinoljefettsyror med omättnad i 9,11-ställning och 528 g Tallfettsyror _ Man satte en Dean~Stark~fälla med Xylen, uppvärmde till 150°C för smältning och tillsatte därefter följande komfionenter. 60 g Xylen och 7 in "3 g Trietylamin. _ Därefter uppvärmdes till 22000 och man väntade på ett syratal av 20 - 23. Efter kylning tillsattes de följande lösnings- medlen. 480 g 2-butoxietanol och 360 g Butanolï Man framställde en blandning av följande monomerer och katalysatorer: I 600 g Styren, 90 g Akrylsyra, 10 g Ditertiär butylperoxid och 27 g Kumen-väteperoxid, vilken blandning tillsattes unde en tid avta timmar vid 120 - 125°c. Man väntade 1 1 timme. 12 g Kumen-väteperoxid tillsattes och man väntade i 1 timme. _ 12 g Kumen-väteperoxid tillsattes och man väntade i 2 timmar. Därefter tillsattes följande lösningsmedel. varefter man kylde. 50 g 2-butoxietanol, 50 g Butanol och 180 g Metyletylketon.

Produkten är en organisk lösningsmedellösning med en Gardner-Holdt-viskositet av Z3 - Zu, en Gardner-färg av H, ett syra- tal av 38,8 och en halt icke-flyktiga ämnen av 67,9 %. Efter tillsats av tillräckligt mycket dimetyletanolamin för neutraliseríng av 100 % av aciditeten är produkten löslig i vatten.

Vattenlösningen med en halt av 40 % fasta ämnen påfördes på ett underlag, t.ex. plattor av zinkfosfaterat stål, så att man erhöll en beläggning med en tjocklek av 0,025 mm. Den avsatta filmen 10 15 20 25 30 35 HH 71141l2s-1 kick torka i luft ca 1 timme, varvid man erhöll en hanterbar, icke- klibbig beläggning. Beläggningen härdar därefter i luft iA3 dygn, varvid utvecklas resistens mot lösningsmedelattack och korrosion.

Den fullt lufthärdade filmen motstår 5~procentig saltsprayning i 500 timmar och detta är ovanligt för en med vatten påförd, lufthärdad, icke pigmenterad beläggning. Tom. en pigmenterad lufttorkad beläggning skulle med svårighet bestå detta prov, och vi känner inte någon i handeln tillgänglig produkt, som kan bestå detta svåra korrosions- testet i frånvaro av bakning.

Exempel 2 §atskomposition (gram) 820 g Diglycídyleter av bisfenol A med en epoxid- ekvivalentvikt av 900, _ 310 g Konjugerade ricinoljefettsyror med omättnad i 9,11-ställning och 310 g Tallfettsyror. V En Dean-Stark-fälla med xylen uppsattes och man upp- värmde till 150°C för smältning. Därefter tillsatte man följande komponenter: 60 g Xylen, 3 g Trietylamin.

- Man uppvärmda till 225OC och väntade på ett syravärde av 15 - 17. Därefter kylda man till 12s°c een följande lösningsmedel tillsattes: " 1 200 g Butoxietanol.

De följande monomererna och katalysatorerna blandades och denna blandning tillsattes under en tid av 3 timmar vid 120 ~ 125OC. 900 g Styren, 170 g Akrylsyra, 60 g Hydroxietylakrylat, 15 g Ditertiär butylperoxid, 45 g Kumen-väteperoxid, 20 g Tertiär butylmerkaptan och 350 g 2-butoxietanol.

Man väntade i 1 timme vid 1200C. 10 g Kumen-väteperoxid tillsattes och man väntade i 1 til 10 g Kumen-väteperoxid tillsattes och man väntade i 2 tir Därefter tillsattes följande lösningsmedel och man kylde därefter: 100 g 2-butoxietanol. 10 15 20 25 30 7714128-1 10 Produkten är en organisk lösningsmedellösning med en Gardner-Holdt-viskositet av Z3¿ en Gardner-färg av 3 och ett syra- värde av 55,4 samt en halt icke.flyktiga ämnen av 58,3 %. Efter till- sats av tillräckligt mycket dimetyletanolamin för neutralisering av 100 % av aciditeten är produkten löslig i vatten.

' Till vattenlösningen enligt detta exempel finns till: satt 25 viktprocent (beräknat på total harts) av ett flytande värme- härdande bensoguanamin-formaldehyd~kondensat (American Cyanamid product XM-1123 kan användasl och aciditeten är neutraliserad till 100 % med dimetyletanolamin. Den neutraliserade lösningen.pigmenterades därefter med titandioxid med en kvot pigment/bindemedel av 0,2:1 och avjoniserat vatten tillsattes för erhållande av en vattenlösning med den önskade totalhalten fast substans. I detta fall.sköljlackerades lösningen med totalhalten fast substans_40 stålplattor) för erhållande av en beläggningstjocklek av 0,013 mm. i 20 minuter i 121°C, varvid man erhöll ß. 'på ett dunder-lag (zifikfosfat-behanaiaae Den avsatta hinnan bakades en härdad beläggning, som hade en pennhårdhet av HH och bestod ett slagprov av 0,69 kpm. Den visade även god resistens mot lösnings~ medelangrepp och korrosion. 7 Samma pigmenterade vattenlösning,utspädd till en halt fast substans av 10 %, avsattes elektrolytiskt vid anoden med en spänning av 110 V, varvid man erhöll en beläggning med en tjocklek av 0,015 mm, och denna beläggning visade sig vara härdbar vid en temperatur av 28oC under den, som vanligen erfordras. Således skedde härdningen i 20 minuter vid 190°C i stället för 218 - 229OC, vilka temperaturer normalt erfordras för att man skall uppnå samma härdning.

Trots den lägre härdningstemperaturen hade den härdade beläggningm en hårdhet av HH och bestod nästan ett slagprov av 0,92 kpm. En högre baktemperaturen, som användes för de elektropläterade plattorna, beror på att man fordrar större korrosionsresistens för denna typ av produkt.

Claims (13)

10 15 20 25 30 35 7714128-1 11 PATENTKRAV

1. Lågtemperaturhärdande vattenhaltigt beläggningsmedel, k ä n-n e t e c k n a t av att det innehåller en epoxiester- sampolymer av en epoxiester av en polyepoxid med en epoxifunk- tionalitet i intervallet 1,4 - 2,0, med minst 0,2 mol eteniskt omättad monokarboxylsyra innehållande konjugerad etenisk omätt- nad per epoxiekvivalent i polyepoxiden, och minst 0,5 mol eteniskt omättad monokarboxylsyra innehållande icke terminal okonjugerad etenisk omättnad per epoxiekvivalent i polyepoxiden, vilken epoxiester är huvudsakligen fri från epoxifunktionalitet och är sampolymeriserad i lösning i ett organiskt lösningsmedel med 15 - 150 %, räknat på vikten av epoxiestern, monoeteniskt omättade monomerer innehållande terminal etenisk omättnad för bildning av en ogelad, i organiskt lösningsmedel löslig sampoly- mer med kvarvarande etenisk omättnad, vilken gör sampolymeren lämplig för oxidativ härdning, vilka monomerer inkluderar 3 - 20 %, räknat på vikten av sampolymeren, karboxylfunktionella monomerer, vilka utgöres av akrylsyra, metakrylsyra, fumarsyra och/eller maleinsyra, varvid sampolymeren är dispergerad i vatten med hjälp av en flyktig bas och med vatten blandbart orga- niskt lösningsmedel tillsammans med en vattendispergerbar amino- plast eller fenoplast.

2. Beläggningsmedel enligt patentkravet 1, k ä n n e - t e c k n a d av att de karboxylfunktionella monomererna ingår i en mängd av 5 - 12 2 av sampolymerens vikt och att mono- karboxylsyrorna innehåller 8 - 22 kolatomer.

3. I Beläggningsmedel enligt patentkravet 1, k ä n n e - t e c k n add av att polyepoxiden är en på bisfenol baserad di- epoxid med en medelmolekylvikt av 350 - 4 000 och en epoxifunk- tionalitet i intervallet 1,8 - 2,0 och att de oreaktiva mono- mererna är styren eller vinyltoluen.

4. Beläggningsmedel enligt patentkravet 2, k ä n n e - t e c k n a d av att polyepoxiden är en diglycidyleter av bis- fenol A med en medelmolekylvikt av 800 - 3 000 och en epoxifunk- tionalitet i intervallet 1,8 - 2,0 och att epoxiestern innehål- ler 0,8 - 1,5 mol av den konjugerade fettsyran per epoxiekviva- lent i polyepoxiden. d n» If :Ål _ v» ~f"'“ ' ___~ J,..«-=.a-_'_....._ ha., I' 7714128-1 _10 15 20 25 30 35 12

5. Beläggningsmedel enligt patentkravet T, k ä_n n e - t e c k n a d av att de monoeteniskt omättade monomererna an- vändes i mängder av 25 -'70 %, räknat på vikten av epoxiestern, och att sampolymeren har ett jodtal av minst 40.

6. Beläggningsmedel enligt patentkravet 1, k ä n n e - t e c k_n a d av att monomererna dessutom inkluderar monomerer, som ger primära hydroxigrupper i en mängd av 1 - 15 % av sam- polymerens vikt. _ I

7. 17. Beläggningsmedel enligt patentkravet 6, t e c k n a d av att de karboxylfunktionella monomererna ingår i_en mängd av'5 - 12 %'av sampolymerens vikt. k ä n n e -

8. Beläggningsmedel enligt patentkravet 7, k ä'n n e - t e c k n a d av att monokarbokylsyrorna innehåller 10 - 18 kol- atomer. _ 7

9. Beläggningsmedel enligt patentkravet 7, k ä n n-e - t e c k n a d av att polyepoxiden är en diglycidyleter av bis- fenol A med en medelmolekylvikt av 800 - 3 000 och_en epoxifunk- tionalitet i intervallet 1,8 - 2,0 och att de oreaktiva mono- mererna utgöres av styren eller vinyltoluen.

10. Beläggningsmedel enligt patentkravet 7, k äln n e - t e c k n a d 'av att epoxiestern innehåller 0,8 - 1,5 mol av den konjugerade fettsyran per epoáiekvivalent i polyepoxiden, att de monoeteniskt omättade monomererna används i en mängd av 50 - 90 %, epoxiesterns vikt, att hydroximonomererna ingår i en mängd av 2 - 8 % av sampolymerens vikt och att monomererna med karboxylfunktionalitet ingår i en mängd av 5 - 12 % av sampoly- merens vikt. I

11. Beläggningsmedel enligt patentkravet 7, t e c k n a d av att sampolymerens aciditet erhålles av akryl- k ä n n e - syra och att denna aciditet åtminstone partiellt är neutralise- -rad med en flyktig bas för att göra sampolymeren stabilt disper- gerbar i vatten. r

12. Beläggningsmedel enligt patentkravet 7, t e c k n a d av att den har ett jodtal av minst 40. k ä n n e -

13. Beläggningsmedel enligt patentkravet 7, k ä n n e - t e c k n a d av att hydroximonomeren är hydroxietylakrylat. _ i av JÛäfJ-hb *Äuzååå L :i