SE520010C2 - Förfarande, datorprogramprodukt och anordning för att inbördes ordna koordinatområden - Google Patents

Description

lO 15 20 25 30 520 010 , , . . . . 2 Vid inmatning av data med någon av ovanstående meto- der kan det vara önskvärt att sammanlänka olika elektro- niskt tillgängliga datamängder, såsom exempelvis två elektroniska dokument eller ett elektroniskt dokument och en mötespost i en elektronisk kalender. Det vore också 9 önskvärt att kunna inordna datamängderna i strukturer eller hierarkier, för att sortera dem eller för att på ett strukturerat sätt kunna bläddra mellan dem med hjälp av exempelvis en webb-läsare.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett förfarande, en datorprogramprodukt och en anordning som möjliggör för en användare att på ett enkelt sätt ordna ett flertal sådana dokument eller data- mängder.

Sammanfattning av uppfinningen Ovanstående ändamål uppnås helt eller delvis med ett förfarande enligt krav l samt med en datorprogramprodukt enligt krav 16 och en anordning enligt krav 17. De osjälvständiga patentkraven indikerar utföringsformer av föreliggande uppfinning.

Således omfattar uppfinningen ett förfarande för att inbördes ordna ett första och ett andra koordinatomràde, som på en första och en andra yta kodas av ett positions- kodningsmönster, vilket förfarande innefattar stegen att ta emot en elektronisk representation av en kontinuerlig linje, som dragits över ytorna under det att positions- kodningsmönstret på dessa registrerats, och att skapa en association mellan nämnda första och andra koordinat- områden, baserat på en riktning i vilken linjen drogs över en diskontinuitet i positionskodningsmönstret, var- vid en första association skapas om linjen drogs i en första riktning, och en andra association skapas om linjen drogs i en andra riktning. Genom detta förfarande 10 15 20 30 520 010 3 kan associationer mellan koordinatomràden skapas på ett enkelt och för användaren intuitivt sätt. Associationerna kan sedan utnyttjas på många olika sätt såsom exempelvis för att sortera eller koppla med koordinatomràden samman- kopplade datamängder. Genom att utnyttja den riktning i vilken linjen dragits kan användaren styra associationens riktning eller förhållandet mellan koordinatomràdena. Det är också möjligt att koppla ytterligare datamängder till koordinatomräden efter det att associationen skapats.

Exakt hur linjens riktning styr förhållandet mellan koordinatområdena kan bestämmas av den mjukvara som ut- nyttjar eller tolkar associationen.

En elektronisk representation av en fysisk konti- nuerlig linje kan vara en serie av koordinatpar, en serie av bilder, en bild eller någon annan för fackmannen känd, maskinläsbar representation av en linje. En diskonti- nuitet kan exempelvis vara ett hopp i det positions- kodningsmönster med vilket den fysiska linjen överfördes i elektronisk form. Ett sådant hopp kan inträffa när den fysiska linjen dras över ett underlag så att olika områ- den av positionskodningsmönstret registreras i samma linje.

Det ovan beskrivna förfarandet kan tillämpas antingen i en användaranordning eller i en databehan- dlingsenhet. Vidare kan det genomföras i realtid efter- hand som koordinatpar registreras eller vid lämplig tid- punkt baserat på en representation av linjen.

Vidare omfattar uppfinningen en datorprogramprodukt innefattande program för att inbördes ordna en första och en andra elektroniskt lagrad datamängd. Programmet utför vid exekvering förfarandet enligt uppfinningen.

Datorprogramprodukten kan innefatta lämpligt lagrings- lO 15 20 25 30 medium samt exekveras antingen i en användarenhet eller i en databehandlingsenhet.

Uppfinningen omfattar också en anordning för att inbördes ordna ett första och ett andra koordinatomràde, som pà en första och en andra yta kodas av ett positionsÉ kodningsmönster. Anordningen har organ för mottagning av en elektronisk representation av en kontinuerlig linje, som dragits över ytorna under det att positionskodnings- mönstret pà dessa registrerats, och organ för att skapa en association mellan nämnda första och andra koordinat- områden, baserat pà en riktning i vilken linjen drogs över en diskontinuitet i positionskodningsmönstret, var- vid en första association skapas om linjen drogs i en första riktning, och en andra association skapas om lin- jen drogs i en andra riktning.

Anordningen enligt uppfinningen kan vara en användaranordning eller en databehandlingsenhet, såsom beskrivs nedan.

Uppfinningen kommer att beskrivas närmare i det följande under hänvisning till bifogade schematiska ritningar som i exemplifierande syfte visar för när- varande föredragna utföringsformer av uppfinningen enligt dess olika aspekter.

Kortfattad beskrivning av ritningarna Fig 1 visar schematiskt delar i ett system, i vilket föreliggande uppfinning kan användas.

Fig 2 visar schematiskt en användaranordning, vilken kan användas i systemet i fig l.

Fig 3 visar schematiskt ett positionskodningsmön- ster, vilket kan användas i samband med systemet i fig 1.

Fig 4 visar schematiskt applicering av områden fràn en imaginär yta (fig 4a) pà underlag (fig 4b, 4c, 4d). 10 15 20 25 30 520 010 5 Fig 5 visar schematiskt en aspekt enligt en första utföringsform av föreliggande uppfinning.

Fig 6 visar schematiskt en andra utföringsform av föreliggande uppfinning.

Fig 7 visar schematiskt en tredje utföringsform av föreliggande uppfinning.

Fig 8 visar schematiskt en fjärde utföringsform av föreliggande uppfinning.

Fig 9 visar schematiskt en femte utföringsform av föreliggande uppfinning.

Fig 10 visar schematiskt en sjätte utföringsform av föreliggande uppfinning.

Fig ll visar schematiskt en sjunde utföringsform av föreliggande uppfinning.

Fig 12 visar ett schematiskt flödesschema enligt en första aspekt av föreliggande uppfinning.

Fig 13 visar ett schematiskt flödesschema enligt en andra aspekt av föreliggande uppfinning.

Fig 14 visar en schematisk skiss över användar- anordningens databehandlingsorgan.

Beskrivning av föredragna utföringsformer Fig 1 visar schematiskt delar med vilka uppfinningen kan realiseras. Dessa innefattar två eller flera under- lag, även kallade ”ytor” 2a, 2b, vilka är försedda med positionskodningsmönster P, en läspenna eller användar- anordning 1 som kan registrera positionskodningsmönstret samtidigt som grafiska markeringar görs pà underlaget.

Vidare finns en eller flera lagringsenheter 6 för lagring av elektroniska representationer av information på under- lagen samt en databehandlingsenhet 5 för behandling av pà lagringsenheten lagrade data och för kommunikation med användaranordningen. Lagringsenheten 6 visas i de bi- fogade ritningarna som endast en lagringsenhet, men kan lO 15 20 25 30 52:: 010 6 givetvis utgöras av flera, pà olika platser belägna lag- ringsenheter. Pà samma sätt kan databehandlingsenheten 5 vara flera databehandlingsenheter, med samma eller olika funktioner. Dessutom kan databehandlingsenheten och lag- ringsenheten vara integrerade till en enhet.

Med användaranordningen 1 kan positionskodnings- mönstret pà ytorna registreras, varvid koordinater för positioner eller punkter pä en yta kan beräknas. Koor- dinaterna kan analyseras i användaranordningen och/eller skickas via ett kommunikationsnätverk, såsom diskuteras nedan, till lagringsenheten eller databehandlingsenheten för att där analyseras, lagras eller för utförande av tjänster som svar pä de baserat pà positionskodnings- mönstret registrerade koordinaterna.

Fig 2 visar ett schematiskt exempel på en användar- anordning som är lämplig att använda i samband med före- liggande uppfinning. Denna användaranordning 1 kan vara av den typ som beskrivs i WO Ol/26033.

Användaranordningen 1 innefattar ett hölje 11, som är format ungefär som en penna. I höljets kortända finns en öppning 12. Kortänden är avsedd att ligga an mot eller hàllas pà litet avstånd frän ytan eller underlaget, pà vilket registrering av positionskodningsmönstret för positionsbestämning skall ske.

Höljet inrymmer i huvudsak en optikdel, en elektro- nikdel och en strömförsörjning.

Optikdelen kan innefatta minst en lysdiod 13 för be- lysning av den yta, som skall avbildas, och en ljuskäns- lig areasensor 14, exempelvis en CCD- eller CMOS-sensor, för registrering av en tvádimensionell bild. Eventuellt kan anordningen dessutom innehàlla ett optiskt system, såsom ett spegel- och/eller linssystem. Lysdioden kan É I 1 x i I | 10 15 20 25 30 520 010 -«..- 7 vara en infraröd lysdiod, och sensorn kan vara känslig för infrarött ljus.

Strömförsörjningen till anordningen erhålls från ett batteri 15, som är monterat i ett separat fack i höljet.

Det är också tänkbart att åstadkomma strömförsörjningen via en kabel från en extern strömkälla (visas ej).

Elektronikdelen innehåller signalbehandlare 16, som innefattar en processor 16a med arbetsminne 16b och programminne 16c. Vidare innefattar anordningen ett lagringsminne 16d för lagring av exempelvis koordinat- data. Processorn l6a är programmerad att läsa in bilder från sensorn, att detektera positionskodningsmönstret i bilderna och avkoda detta till positioner i form av koor- dinatpar, samt att behandla den sålunda i elektronisk form registrerade informationen på det sätt som beskrivs närmare nedan.

Anordningen innefattar vidare i denna utföringsform en skrivstift 17, med vars hjälp man kan skriva vanlig färgämnesbaserad skrift på ytan på vilken positionsbe- stämningen skall ske. Skrivstiftet 17 kan vara in- och utfällbart så att användaren kan styra om den skall användas eller ej. I vissa tillämpningar behöver anord- ningen inte ha något skrivstift alls.

Den färgåmnesbaserade skriften kan vara av sådan typ att den är transparent för infrarött ljus och positions- kodningsmönstret är absorberande för infrarött ljus.

Genom att använda en lysdiod, som avger infrarött ljus, och en sensor, som är känslig för infrarött ljus, sker avkànningen av mönstret utan att ovannämnda skrift inter- fererar med mönstret.

Anordningen kan vidare innefatta knappar 18, med vars hjälp anordningen kan aktiveras och styras. Den kan också ha en sändtagare 19 för trådlös överföring, t ex lO 15 20 25 30 a 520 010 n a n a n v-u-a 8 med IR-ljus, radiovàgor eller ultraljud, av information till och frän anordningen. Anordningen kan vidare inne- fatta en display 20 för visning av positioner eller registrerad information.

Anordningen kan vara uppdelad i olika fysiska höl- jen, varvid ett första hölje innehåller komponenter, som är nödvändiga för att ta bilder av positionskodnings- mönstret och för att överföra dessa till komponenter, som finns i ett andra hölje och vilka utför positionsbestäm- ningen pà basis av den eller de registrerade bilderna.

Fig 3 visar ett schematiskt exempel på ett posi- tionskodningsmönster P som kan användas i samband med föreliggande uppfinning och som kan anbringas exempelvis pä underlagen 2a och 2b. I övriga bifogade ritningar visas positionskodningsmönstret P endast schematiskt, sà- som en punktförsedd yta.

Detta positionskodningsmönster används för att i elektronisk form registrera det som skrivs pà underlaget.

Olika typer av positionskodningsmönster som kan användas för detta ändamàl är tidigare kända. I US 5,477,0l2 visas exempelvis ett positionskodningsmönster, där varje posi- tion kodas med en unik symbol. Positionskodningsmönstret kan avläsas med en penna, som optiskt detekterar posi- tionskoden, avkodar denna och genererar koordinatpar vilka beskriver pennans rörelse över ytan. I WO OO/73983 och WO Ol/26032, vilka härmed införlivas genom denna referens och vilka bäda är överlàtna till sökanden för föreliggande ansökan, beskrivs ett annat positionskod- ningsmönster, där varje position kodas med hjälp av ett flertal symboler av en enklare typ och där varje symbol bidrar till kodningen av mer än en position. I WO OO/73983 används olika stora prickar för att koda ettor och nollor i positionskodningsmönstret, som är 10 15 20 25 30 520 010 9 binärt. I WO Ol/26032 används fyra olika förskjutningar av en prick från en nominell position för att koda fyra olika bitpar i positionskodningsmönstret_ Ett visst antal prickar, exempelvis 6*6 prickar Pl, P2, kodar en unik position. Positionen kan beräknas utifrån de mot prickar- na svarande bitvärdena.

Positionskodningsmönstren i WO OO/73983 och WO Ol/26032 kan detekteras optiskt med en penna, som av- kodar prickarna och genererar ett koordinatpar för varje uppsättning av exempelvis 6 * 6 prickar. Om positions- kodningsmönstret avläses medan pennan skriver på posi-_ tionskodningsmönstret, erhålles alltså en följd eller serie av koordinatpar, som beskriver pennans förflyttning över positionskodningsmönstret och som alltså utgör en elektronisk representation av det som skrivs pà pappret.

I det följande antas att underlaget 2a och 2b är försett med ett positionskodningsmönster av den typ som beskrivs i exempelvis WO Ol/26032.

Positionskodningsmönstret i WO OO/73983 och WO Ol/26032 kan koda koordinater för ett mycket stort antal punkter eller positioner. Dessa punkter kan tillsammans sägas bilda en imaginär yta, dvs en ”tänkt” eller ”teoretisk” yta, vilken kan beskrivas med hjälp av koordinater, men vilken egentligen inte existerar i fysisk mening. Fig 4a visar schematiskt en sådan imaginär yta 4, där tre områden A, B och C markerats.

Den imaginära ytan kan delas upp i mindre områden genom att koordinatpar som representerar varje sådant områdes gränser lagras i exempelvis en databas. På den imaginära ytan i fig 4a avgränsas de tre områdena A, B och C av koordinatpar som anger respektive områdes hörn- punkter. 10 15 20 25 30 5:20 0,10 š¿ff:ä; lO Med ett positionskodningsmönster, såsom beskrivits ovan, kan sådana koordinater kodas i maskinläsbar form.

Genom registrering av positionskodningsmönstret i en punkt kan punktens koordinater på den imaginära ytan beräknas.

Genom att anbringa positionskodningsmönster på ett underlag 2, exempelvis papper, kan på underlaget 2 kodas koordinater för punkter på den imaginära ytan 4. Om ett område på den imaginära ytan kodas av ett på ett underlag anbringat positionskodningsmönster samt reserverats för just detta underlag, kan man säga att det området ”klip- pts ut” från den imaginära ytan och placerats på under- laget 2. Detta beskrivs närmare i exempelvis WOOl/48685, WOOI/48678 och WOOl/48591, vilka härmed införlivas genom denna referens. Den imaginära ytan kan delas in i områden och underområden genom att områdena specificeras i en databas och däri kopplas till exempelvis funktioner eller ägare. Då ett område tilldelas en funktion eller en ägare kan det reserveras så att det inte samtidigt kan till- delas andra funktioner eller ägare. En förteckning över reserverade områden kan hållas tillgänglig exempelvis via Internet.

I fig 4b visas ett första exempel på detta, där områdena A och B från den imaginära ytan 4 i fig 4a ”klippts ut” och anbringats intill varandra på ett papper 2, genom att koordinatområden som kodar för motsvarande områden på den imaginära ytan anbringats på pappret.

I fig 4c visas hur områdena A och C ”klippts ut” från den imaginära ytan 4 och anbringats intill varandra på ett papper 2 på samma sätt som i fig 4b.

I fig 4d visas hur de urklippta områdena A och C anordnats på olika underlag 2a, 2b och hur underlagen sedan förts samman för att en linje skall kunna dras över 10 15 20 25 520 010 i.. I. ll områdena A och C varvid registrering av positionskod- ningsmönstret kan ske med användaranordningen.

Fig 4b och 4c visar således underlag med vardera två koordinatområden A, B respektive A, C.

Till varje område kan en funktion kopplas. Koordi- naterna, exempelvis koordinater för respektive områdes hörnpunkter pá ett område, lagras sedan i en databas, så att det är möjligt att med kännedom om ett koordinatpar i databasen lokalisera det område som koordinatparet till- hör. I denna databas kan respektive område sedan kopplas till exempelvis adresser till vilka data som markeras i ett område skall skickas, applikationer, funktioner eller andra områden som är associerade eller kopplade till området.

Det är också möjligt att i databasen definiera abonnenter, licenstagare eller ägare av områden, så att information som markeras i ett visst område kan kopplas eller skickas till en förutbestämd enhet. Ett exempel på poster i en sådan databas visas i tabell l.

Tabell 1: Exempel på poster i en databas innehållande n områden.

Område Tillhör Funktion |._1 x1,y1;x2,y2 Företag Skicka till(lll.ll 11.1) x3,y3;x4,y4 Företag 2 Skicka.till(222.22.22.2) xn¿,yn¿;x¿,yn Företag n Skicka.till(nnn.nn.nn.n) FT Då exempelvis en koordina i ett område enligt den näst översta raden i tabell l registreras av användar- anordningen eller mottas i en server, kan den data som lO 15 20 25 30 520 010 l2 inmatats i det aktuella området eller på det aktuella underlaget skickas till en IP-adress (i exemplet enligt tabell l: lll.ll.ll.l), som tillhör Företag l, för vidare behandling.

En databas som beskrivits ovan kan finnas både i pennan 1, för de funktioner som pennan l direkt skall känna igen, eller i lagringsenheten 6 eller i anslutning till databehandlingsenheten 5, för de funktioner som kan utföras därifrån. Då koordinater som kodar för respektive område anordnas på underlag, såsom visas i fig 4b och 4c, kan områden som är kopplade till funktioner eller nät-I verksadresser åstadkommas på underlagen. När koordinater för ett område registreras av en användaranordning l kan detta utlösa att en funktion exekveras i användaranord- ningen eller i någon enhet med vilken användaranordningen l kommunicerar.

Varje område utgörs i respektive dimension (x,y) av en mängd sekventiella koordinatpar, varför en linje som ritats och registrerats inom ett område (exempelvis om- rådet A+B i fig 4b) med användaranordningen kommer att bestå av en serie av koordinatpar. Med en linje menas här en grafisk markering som gjorts med en användaranordning på ett underlag utan att lyfta användaranordningen från underlaget. Att användaranordningen lyfts från underlaget kan detekteras exempelvis genom att användaranordningens skrivstift kopplas till en trycksensor, eller genom att avståndet till positionskodningsmönstret mäts optiskt.

En linje som är kontinuerlig på en fysisk yta kan tolkas på flera olika sätt, utöver som en vanlig grafisk linje. Med fysiskt kontinuerlig menas att linjen är gjord i ett drag med användaranordningen. Den elektroniska representationen av linjen kan emellertid vara kontinuer- lig eller diskontinuerlig i beroende av positionskod- 10 15 20 25 30 520 010 13 ningsmönstret på det underlag som linjen registrerats på.

Med att den elektroniska representationen av linjen är kontinuerlig menas att avståndet på den imaginära ytan mellan koordinatpar för två direkt efter varandra regist- rerade punkter är mindre än ett visst, förutbestämt avståndsvärde. En fysiskt kontinuerlig linje kan alltså vara diskontinuerlig om den, då den registrerats i elek- tronisk form, innehåller koordinatpar från minst två olika, skiljda områden av positionskodningsmönstret.

Om en linje således ritas och registreras över två områden (exempelvis områdena A och C i fig 4c), vilka inte ligger intill varandra på den imaginära ytan, kommer den registrerade linjen att innefatta en diskontinuitet.

En diskontinuitet kan exempelvis detekteras när värdet på avståndet på den imaginära ytan mellan två direkt efter varandra registrerade punkter är större än nämnda förut- bestämda avståndsvärde. Det förutbestämda avståndsvärdet kan väljas beroende på vilken typ av områden som registreras. En linje innefattande en sådan diskonti- nuitet kallas hädanefter för en ”hyperlinje”.

Diskontinuiteter kan antingen uppstå som en följd av att två områden av postionskodningsmönstret har an- bringats på samma underlag (fig 4c), eller då två under- lag, på vilka olika områden av positionkodningsmönstret är anbringade (fig 4d), förts samman så att en linje kan dras över dem.

Hyperlinjen kan ges en innebörd som relaterar till ett förhållande mellan de olika områden som linjen dragits över. Denna innebörd kan vara att logiskt koppla, eller ”associera”, områdena till varandra, så att exempelvis den ena till ett område kopplade datamångden kopplas till en datamångd som tillhör det andraområdet.

En sådan koppling eller association kan lagras på olika 10 l5 20 25 30 1. u; u v .f ; .f -~ > w , , ) g :~ :»_ø . v n . n- n y w p __ ~ ~ 1 I - n u. . a . I .,v _ .,- »I . - ß J. u ... , , , u , . | v n w . , _ _ f 4 f» v f. ._ , , s 14 sätt i en lagringsenhet och därmed utnyttjas av applika- tioner som har tillgång till lagringsenheten.

Innebörden kan, såsom diskuteras nedan, vara beroe- nde av den dragna linjens riktning, så att exempelvis en anteckningssida och ett visitkort associeras till varandra på ett sätt som är beroende av den riktning i vilken linjen drogs. Associationerna kan hanteras på samma sätt som de ovan beskrivna kopplingarna av områden till ägare och funktioner, såsom beskrivits i samband med tabell l ovan. Detta diskuteras i större detalj nedan.

I fig 1 visas två underlag 2a, 2b vilka helt eller' delvis försetts med positionskodningsmönster P. Under- lagen innehåller företrädesvis information, vilken digi- taliserats och finns lagrad och åtkomlig i elektronisk form 6a, 6b. Informationen kan vara anordnad på under- laget 2a, 2b genom att en användare nedtecknat den på ett område som är försett med positionskodningsmönster P eller genom att den skapats elektroniskt eller lästs in med scanner samt förtryckts eller skrivits ut på under- laget 2a, 2b. Den elektroniska formen av informationen kan vara lagrad som elektroniska dokument såsom exempel- vis .pdf (Adobe Acrobat®), .doc (MS Word®), .svf (standard vector format) eller andra format, men det är också möjligt att lagra informationen i någon form av ràdata, såsom punkt-, koordinat- eller vektorserier vilka representerar information som nedtecknats på underlag med hjälp av en användaranordning. Även mer eller mindre bearbetade versioner av sådana rådata, såsom exempelvis textfiler från OCR-programvara, kan lagras och utnyttjas.

Lagringen kan exempelvis ske i en persondator, en PDA, en mobiltelefon eller rent av i själva användar- anordningen. En server innefattande en databehandlings- enhet 5 och en lagringsenhet 6 kan också användas. Olika 10 l5 20 25 30 @ » . . = , 15 elektroniska dokument 6a, 6b kan även vara lagrade på olika lagringsenheter 6, även om detta inte visas i fig l.

Vidare kan ett kommunikationsorgan 7 vara anordnat mellan användaranordningen 1 och lagringsenheten 6. Detta kommunikationsorgan 7 kan exempelvis vara en dator, en mobiltelefon, ett mobiltelefonnätverk, ett telefonnät- verk, ett datornätverk eller en kombination därav. Exakt hur kommunikationsorganet fungerar är av underordnad betydelse, eftersom dess funktion är att möjliggöra över- föring av data frän användaranordningen till lagrings- enheten, pà för fackmannen känt sätt. Det är också tänk- bart att ansluta användaranordningen direkt till ett datornät via kabel, korthàllsradiolänk, IR-länk, mobil- telefonnät eller pà annat lämpligt sätt.

Valbart kan lagringsenheten 6 också vara kopplad till en databehandlingsenhet 5, såsom exempelvis en persondator eller annan lämplig processorförsedd anord- ning. Databehandlingsenheten 5 kan vara anordnad att läsa pà lagringsenheten lagrade elektroniska dokument 6a, 6b samt vara försedd med programvara för att analysera doku- menten eller filerna, och för att vidta àtgärder baserat pà resultaten av sådana analyser. Databehandlingsenheten 5 kan också fungera som mellanhand mellan lagringsenheten 6 och kommunikationsorganet 7, samt även kommunicera direkt med användaranordningen l och andra enheter. På detta sätt kan databehandlingsenheten 5 ta emot, analy- sera och konvertera information till och från användar- anordningen l. å I fig 5, liksom även i fig l, visas en första utföringsform av uppfinningen där tvà underlag 2a, 2b utnyttjas, vilka innehåller information som också lagrats i elektronisk form 6a, 6b pà en lagringsenhet 6 och vilka lO 15 20 25 30 .H f: 16 är försedda med positionskodningsmönster P. Informationen kan, såsom beskrivits ovan, vara förtryckt pä underlaget 2a, 2b eller nedtecknad av användaren. När detta utfördes är mindre viktigt, förutsatt att informationen finns lag- rad och àtkomlig i elektronisk form i lagringsenheten 6.

I fig 5-10 visas en streckad linje som schematiskt skiljer uppfinningens fysiska aspekter (användning av användaranordningen och underlaget) fràn dess logiska aspekter (behandling i databehandlingsenheten/lagrings- enheten).

Användaren vill nu skapa en referens 3a fràn ett första dokumentet 2a till ett andra dokumentet 2b, sà att när användaren eller någon annan via sin dator läser det motsvarande första elektroniska dokumentet 6a, automati- skt kommer att erhälla en hänvisning 3a till det mot- svarande andra elektroniska dokumentet 6b.

Enligt uppfinningen placerar användaren de båda underlagen 2a, 2b intill eller överlappande varandra. Med sin användaranordning 1 drar användaren en linje 3 från det första underlaget 2a, över skarven mellan underlagen och en bit in på det andra underlaget 2b.

När användaren för användaranordningen över under- lagen, registrerar användaranordningen 1 en serie av koordinatpar, vilken motsvarar linjen 3. Koordinatparen lagras som regel som ràdata i ett minne i användaranord- ningen och skickas inte till lagringsenheten/databehan- dlingsenheten 6/5 förrän användaranordningen 1 regist- rerar ett område som indikerar att sändning skall initie- ras.

Vid skarven mellan underlagen 2a, 2b registrerar användaranordningen 1 emellertid en diskontinuitet genom att ett registrerat koordinatpar inte tillhör samma om- råde som det föregående koordinatparet. Då diskonti- lO 15 20 25 30 520 010 - . . , . , u. u l7 nuiteten registreras undersöker användaranordningen 1 först huruvida något av områdena tillhör ett fördefinie- rat funktionsområde, exempelvis ett sändområde. Om så är fallet kan denna funktion utföras, exempelvis att sända den data som finns lagrad i lagringsminnet l6d. Om inget av områdena är ett funktionsområde, kan istället hyper- linjen 3 registreras som en association Ba, dvs en koppling mellan områdena, såsom beskrivits ovan. Asso- ciationen kan lagras i lagringsminnet l6d och innefatta referenser till de områden mellan vilka linjen 3 drogs.

Som ett alternativ kan serien av koordinatpar lagras precis som övriga koordinatpar, för att senare analyseras i databehandlingsenheten 5, varvid detekteringen av diskontinuiteten sker där.

När användaren sedan markerar ett område som har en sänd-funktion, skickas de i minnet lagrade koordinat- paren, inklusive eventuella associationer, via datornät- verket 7 till lagringsenheten 6. Eventuellt kan endast data som är förknippad med sänd-funktionen, den aktuella ytan eller någon registrerad association skickas.

Då koordinatparen skickas till lagringsenheten 6 kan de antingen lagras som de är, för senare behandling, eller omgående behandlas av databehandlingsenheten 5.

Sådan behandling kan innefatta tolkning av registrerade data genom exempelvis OCR eller ICR. Behandlingen kan också innefatta konvertering till andra lagringsformat såsom exempelvis text-dokument, grafikfiler, formulär, kalkylark eller databasposter. Behandlingen kan också innefatta analys och lagring av registrerade associ- ationer 3a.

Som framgår av fig 5, kan de av användaranordningen l registrerade associationerna 3a analyseras med avseende på vilka områden linjen dragits över. Exempelvis kan ett 10 15 20 25 30 520 010 18 till-område och ett från-område bestämmas, baserat på den tidsföljd eller ordning i vilken koordinaterna på respek- tive sida om diskontinuiteten registrerades.

I fig Sa och 5b visas hur en association mellan två underlag 2a och 2b kan skilja sig beroende av den rikt- ning i vilken linjen 3 ritades med användaranordningen 1.

I fig 5a registreras underlaget 2a före underlaget 2b.

Associationen kan då bli att det elektroniska dokumentet 6a hänvisar till det elektroniska dokumentet 6b. I fig 5b, däremot registreras underlaget 2b före underlaget 2a, varför associationen kan bli att det elektroniska dokumentet 6b hänvisar till det elektroniska dokumentet 6a.

Associationerna kan lagras på lagringsenheten 6 eller på någon annan lämplig lagringsenhet. Lagringen av associationen 3a kan ske på olika former. Enligt en möj- lig utföringsform lagras associationer i en databas, i form av relationer mellan områden, såsom visas i tabell 2. I tabell 2 kan exempelvis Område 1 definieras som från-område och Område 2 som till-område, varvid fràn- området kan vara det område som registrerades först då linjen drogs och till-området kan vara det område som registrerades sist då linjen drogs. Denna information kan exempelvis utnyttjas så att Område l hänvisar till Område 2, utan att Område 2 nödvändigtvis hänvisar till Område l. Det är givetvis också möjligt att vända på defini- tionen av från- och till-område, så att Område 2 hänvisar till Område l. Vilket område som definieras som till- område respektive från-område kan också vara applika- tionsspecifikt, dvs vara beroende av den mjukvara som mottar, utnyttjar och/eller tolkar associationen.

Tabell 2: Exempel på databas över associationer. lO 15 20 25 520 010 w. .A 19 Område 1 Område 2 X1,Y1íX2fY2 X3,Y3íX4,Y4 XS/YS/'XGIYG X7ly7;X8Iy8 Xn-B/yn-Bíxn-Z/Yn-Z Xxvl/Yn-lïxn/yn Det är även möjligt att lagra associationer pà andra former än de i tabell 2 visade koordinatmängderna, exempelvis säsom dokumentnamn, sidnummer eller andra till specifika områden designerade beteckningar. Det är också möjligt att indela den imaginära ytan i subomràden med exempelvis likartad funktion, användning eller ägare. Pà så vis behöver inte nödvändigtvis exakta koordinatpar anges i associationsdatabasen i tabell 2 för att en association skall fungera, utan endast tillräckligt stor del av koordinatparen för att området skall kunna identi- fieras med tillräcklig noggrannhet för den aktuella tillämpningen. Associationerna kan även konverteras till beteckningar som hänvisar direkt till de elektroniska dokument som associeras, exempelvis hyperlänkar eller sökvägar på en lagringsenhet eller i ett datornätverk.

Lagringen av associationerna kan ske i elektronisk form pà ett för ändamålet lämpat lagringsmedium.

Fig 6 visar en andra utföringsform av föreliggande uppfinning, varvid ett visitkort 30 och en kalender 31 associeras med varandra. Liksom vid den första utförings- formen, antas här visitkortet 30 och kalendern 31 vara försedda med positionskodningsmönster P. Likaledes finns elektroniska motsvarigheter 30a, 3la till visitkortet respektive kalendern lagrade och tillgängliga. 10 l5 20 25 30 520 010 20 Visitkortet 30 och kalendern 31 eller kalendersidan placeras så att en linje 3 kan dras fràn den ena till den andra. Den association 3a som härigenom skapas kan göras beroende av den ordning som visitkortet 30 respektive kalenderuppslaget 31 registrerades i.

Om visitkortets 30 positionskodningsmönster P regi- strerades först och sedan kalenderuppslagets 31, kan detta betyda att uppgifterna på visitkortet 30 förs in i kalendern 31 och/eller att ett möte bokas med visit- kortets ägare.

Om däremot kalenderuppslaget 31 registreras före visitkortet 30, kan detta tolkas så att ett meddelande skickas till visitkortets ägare, vilket meddelande kan innefatta en inbjudan till möte. Eventuellt kan också tid och datum för mötet bestämmas av var på kalenderuppslaget 31 linjen börjar eller slutar.

Fig 7 visar en tredje utföringsform av föreliggande uppfinning, där ett underlag 32 med anteckningar asso- cieras till ett kalenderuppslag 31. Beroende av den riktning i vilken linjen 3 som associerar underlagen till varandra dras, kan olika effekter uppnås.

Om exempelvis underlaget med anteckningar 32 regist- reras först, kan detta medföra att anteckningarna associ- eras till ett visst möte eller en viss kalendertidpunkt.

Baserat på denna association 3a kan sedan en mötespost i exempelvis Microsoft Outlook® skapas eller modifieras så att anteckningarna 32a bifogas mötesposten 3la.

Om istället kalenderuppslaget 31 registreras först, kan detta innebära att innehåll på detta, såsom anteck- ningar, datum eller liknande, överförs till anteck- enligt kalenderuppslaget 3la. Det kan också innebära att data från kalenderuppslaget 31, 3la, såsom exempelvis lO 15 20 25 30 520 010 21 tid, plats och deltagare i ett möte överförs till anteck- ningarna 32a.

Fig 8 visar en fjärde utföringsform, varvid en yta 34, exempelvis en skrivbordsyta, ett kylskåp eller en anslagstavla försetts med ett positionskodningsmönster P och ett antal underlag 33, innehållande information, placerats på ytan. Underlagen 33 är också försedda med positionskodningsmönster. Genom att dra hyperlinjer 3 från respektive underlag 33 till den fysiska ytan 34, kopplas elektroniska motsvarigheter till innehållet pà underlagen 33a till en elektronisk variant 34a av den fysiska ytan 34, exempelvis ”Skrivbordet” i Windows®.

Om den fysiska ytan 34 istället är ett kylskåp kan exempelvis anteckningslappar 33 som sätts upp på kyl- skåpet associeras med en elektronisk version av kylskåps- ytan och där lagras för överföring till exempelvis en kalender, en att-göra-lista, en inköpslista eller ett elektroniskt meddelande.

Pig 9 visar en femte utföringsform av föreliggande uppfinning, varvid en ordningsföljd mellan ett antal underlag 35 registreras. Underlagen är försedda med positionskodningsmönster och kan vara utskrifter av exempelvis sidor i en bok, foton i ett fotoalbum eller OH-bilder för en presentation.

Användaren arrangerar bilderna i den ordningsföljd som han/hon vill ha dem i och drar sedan hyperlinjer 3 mellan par av underlag 35, eller över alla underlagen i en linje. Genom att hyperlinjernas 3 riktning regist- rerats, associeras underlagen med varandra och en ord- ningsföljd kan utskiljas, efter vilken de elektroniskt lagrade motsvarigheterna 35a till underlagen kan sorteras och presenteras. l0 15 20 25 30 520 010 .n v. 22 Fig 10 visar en utökning av utföringsformen som beskrevs i samband med fig 3, där dokument 36 kopplades till varandra med hjälp av linjer 3 som indikerar hänvis- ningar från ett dokument 36 till ett annat 36. Genom att riktningen hos linjerna 3 som dras fràn dokument till 0 dokument registreras är det möjligt att avgöra hur doku- menten 36, 36a skall förhàlla sig till varandra, så att en hierarki kan skapas. Exempelvis kan detta användas för att skapa en struktur av elektroniska dokument 36a, där man med hjälp av utskrifter av dokumenten 36, bildar hän- visningar dem emellan genom att lägga ut dokumenten pá en yta och sedan dra linjer 3 mellan dem i den ordning som man önskar. Hänvisningarna kan med fördel infogas i de elektroniska dokumenten i form av hyperlänkar, men de kan också lagras såsom ovan beskrivits, i form av databas- poster. Det är också möjligt att utnyttja associationer för att skapa litteraturhànvisningar till andra dokument.

Fig ll visar en utföringsform av uppfinningen där anteckningar som nedtecknats pà ett underlag 32 och regi- strerats i elektronisk form 32a skickas som ett e-post- meddelande 38, genom att en linje 3 dras fràn underlaget 32 med anteckningarna till ett visitkort 30 som är för- sett med positionskodningsmönster och skickas till visit- kortets innehavare som exempelvis e-post eller telefax.

Detta kan möjliggöras genom att uppgifter från visit- kortet finns lagrade i en lagringsenhet 6. Genom att linjen 3 istället dras fràn visitkortet 30 till under- laget 32 med anteckningar kan en annan funktion initieras, såsom exempelvis att information fràn visit- kortet läggs till anteckningarna.

Fig 12 visar ett flödesschema över inmatningen av data till pennan l. Dà användaranordningen i steg 40 förs i en linje över ett underlag mottar den i steg 41 bild- l0 15 20 25 30 2 .. . . . _ ,. 5 0 "'~" -- .-.“. lf”.

: . ' ° ' ' I « . n- y ; > ,°' ^ ' ' 1 ~ 1 | 1 s ; ~ ' " I » 1 . .

' I 1 . - ...ov- 23 data i form av en serie av bilder som representerar underlagets positionskodningsmönster. Dessutom mottas i steg 4la tidsdata, som anger när respektive bild i serien är tagen. Tidsupplösningen hos tidsdata anpassas med för- del efter mellanrummet mellan bilderna, exempelvis 1/50 eller 1/100 av en sekund. Tidsdata kan i detta sammanhang vara relaterad till den ordning i vilken koordinatpar registreras, snarare än de verkliga tidpunkter vid vilka registrering sker. Bilddata analyseras för att utifrän positionskodningsmönstret i steg 4lb beräkna koordinatpar för punkter pà linjen. Behandlingen av bilddata och tids- data kan ske i realtid, exempelvis sà att ett koordinat- par beräknas för varje bild, så snart denna registrerats.

Sàledes kan flödesschemat i fig 12 tolkas så att steget 41 att motta bilddata innebär att en bild mottas och att steget 4lb att identifiera koordinatpar innebär att beräkna ett koordinatpar i den bilden etc. De beräknade koordinatparen bildar en serie av koordinatpar, vilken kan utgöra en elektronisk representation av linjen.

Fig 12 kan emellertid också tolkas sä att en hel sekvens av bilddata mottas i steg 41. Detta förfarande kan tillämpas när identifieringen inte behöver ske i realtid, sàsom exempelvis i databehandlingsenheten 5. Sàledes kan tolkningen av fig l2 styras av huruvida förfarandet skall tillämpas i en användaranordning l eller i en databehand- lingsenhet 5.

Koordinatparen lagras i steg 42 i ett lagringsminne l6d, 48. De lagrade koordinatparen kan förses med tids- stämpel, som beskriver den exakta tidpunkt vid vilken varje koordinatpar registrerades. Efterhand som koordi- natparen registreras, kan en analys av dem utföras, var- med diskontinuiteter detekteras i steg 43. Dà en dis- kontinuitet detekteras kan denna analyseras för att i 10 15 20 25 30 520 010 24 steg 44 avgöra om diskontinuiteten leder till ett område med förutbestämd funktion, såsom exempelvis ett sänd- omràde. Om sä är fallet kan de med sänd~funktionen associerade, lagrade koordinatparen skickas i steg 46 till en lagringsenhet/databehandlingsenhet för vidare hantering. Om diskontinuiteten inte leder till ett funktionsomràde, kan användaranordningen i steg 45 skapa en flagga, som pekar ut diskontinuiteten. En sàdan flagga kan ta olika former och kan med fördel i steg 47 lagras i användaranordningens minne l6b, l6c eller i lagrings- minnet 16d för att senare skickas till databehandlings-_ enheten 5 eller lagringsenheten 6. Flaggan kan i prak- tiken, av databehandlingsenheten, tolkas sàsom en asso- ciation mellan de utpekade koordinatomràdena. Exempelvis kan den innehålla fràn-område och till-område pà någon lämplig form, eller kan den innehàlla koordinatpar för respektive sida av diskontinuiteten samt tidsstämplar för respektive koordinatpar. Det är också möjligt att i steg 47 lagra diskontinuiteten i form av en hyperlänk eller som någon kombination av ovanstående. Som nämnts ovan är steget att skapa en flagga inte nödvändigt, eftersom serierna av koordinatpar kan analyseras i efterhand istället. Lagringen av data i användaranordningen eller i lagringsenheten 6 kan med fördel föregås av komprimering pä för fackmannen känt sätt.

Fig 13 visar mottagning och behandling i databehan- dlingsenheten 5. Enligt en föredragen utföringsform av uppfinningen mottar i steg 50 databehandlingsenheten data fràn användaranordningen i form av serier av koordinatpar eller bildfiler, som representerar en elektronisk version av användaranordningens rörelse över den imaginära ytan som kodas av positionskodningsmönstret_ Mottagna data 52 kan i steg 51 lagras, i lagringsenheten 6 innan eller i 10 15 20 25 30 520 010 25 samband med att de behandlas av databehandlingsenheten.

Identifiering i steg 53 av diskontinuiteter kan utföras pà samma sätt som i användaranordningen, dvs genom analys av avståndet mellan koordinatpar som registrerats nära varandra i tiden. Det är emellertid också möjligt att identifiera diskontinuiteterna baserat på information som tillhandahålls av användaranordningen, såsom flaggor etc, vilka indikerar diskontinuiteter som redan identifierats av användaranordningen. Analysen i steg 54 av diskonti- nuiteten kan utföras helt i användaranordningen, helt i databehandlingsenheten eller delas dem emellan, så att en del analys utförs i användaranordningen l och resten i databehandlingsenheten 5.

Diskontinuiteten analyseras bl a i syfte att i steg 55 fastställa huruvida något av områdena är kopplat till en funktion, såsom exempelvis att skicka ett e-postmed- delande eller telefaxmeddelande. Om så är fallet exe- kveras i steg 56 denna funktion på för fackmannen känt sätt. Om diskontinuiteten däremot inte har med en funk- tion att göra kan den anses vara en association, varvid associationsdata 58, såsom beskrivits ovan, skapas i steg 57 och lagras på lämplig lagringsenhet 6.

Fig 14 visar en schematisk skiss över användaranord- ningens 1 databehandlingsstruktur, vilken omfattar en processor l6a, som är anordnad att motta indata, ana- lysera dem och generera utdata till exempelvis arbets- minne l6b, programminne l6c, lagringsminne l6d eller för kommunikation med externa enheter 5, 6. Databehandlings- strukturen enligt en föredragen utföringsform omfattar inmatningsorgan 21 innefattande organ 21a för mottagning- av bilddata och organ 2lb för mottagning av tidsdata från ett tidmätningsorgan 24. De data som mottagits analyseras i analysorgan 22 och matas ut av utmatningsorgan 23. Ovan lO 15 20 25 30 5:20 0.10 šifiïïäf gg .n ~.. 26 nämnda organ 21, 22, 23, 24 kan utgöras av för ändamålet anpassade kundspecifika integrerade kretsar (t ex ASIC) eller av någon form av programmerbar integrerad krets (t ex PROM, FPGA) eller vanlig processor med mjukvara.

Alternativa utföringsformer Det är möjligt att i användaranordningen endast registrera koordinatpar, vilka lagras i användaranord- ningens minne tills användaranordningen registrerar en sändfunktion. Då sändfunktionen registreras skickas koordinatparen i användaranordningens minne till data- behandlingsenheten/lagringsenheten för vidare behandling.

Om de data som skickas till databehandlingsenheten/- lagringsenheten är grupperade efter vilket område av den imaginära ytan de är inmatade pà, kommer databehandlings- enheten inte nödvändigtvis att kunna hitta två på varan- dra följande koordinatpar, vilka tillhör olika koordinat- omràden. Detta kan också inträffa om koordinatparen grup- peras sida för sida, baserat på vilket underlag som de registrerades på.

Databehandlingsenheten kan då istället analysera de mottagna koordinaterna och identifiera de linjer som skulle kunna utgöra hyperlinjer. Exempel på sådana är linjer som ligger vid en utkant av ett koordinatomràde eller vid en utkant av ett på ett underlag anordnat område. Dessa linjer kan sedan analyseras såsom ovan beskrivits, dvs med avseende på de i linjen ingående koordinatparens tidsstämplar.

Det är också möjligt att analysera varje linje för sig, baserat på varje koordinatpars tidsstämpel. Detta kan ske genom att varje linje ”följs” från början till slut och genom att linjer som i tiden ligger nära den analyserade linjens start- eller slutpunkt också analy- SerâS . l0 15 20 25 30 520 010 .n .- 27 Ett alternativt förfarande att identifiera diskonti- nuiteter är att i ett minne lagra information om var den imaginära ytan delats eller ”klippts upp", dvs var grän- serna mellan olika områden går. Med kännedom om detta kan linjer som registreras undersökas map huruvida de korsar en förutbestämd gräns mellan olika områden. Ännu ett sätt att identifiera diskontinuiteter är att utnyttja ett positionskodningsmönster som direkt kan koda underområden. På så vis är det möjligt att direkt utifrån positionskodningsmönstret beräkna ett koordinat- pars områdestillhörighet. En skillnad i områdestillhörig- het mellan två i tiden direkt efter varandra registrerade koordinatpar kan därmed vara en indikation på en diskon- tinuitet.

Ett annat sätt att lagra representationer av linjen, från vilka associationer kan härledas, är i form av filer på bild- eller vektorformat, som representerar de serier av koordinatpar som registrerats av användaranordningen l då linjer dragits på underlag försett med positionskod- ningsmönster. En sådan fil kan innefatta linjer som är dragna över godtyckliga områden från hela den imaginära ytan, eller endast linjer som är dragna inom vissa del- områden, exempelvis delområden som är kopplade till ett specifikt underlag såsom en sida av ett dokument eller liknande. Med användning av tidsdata för varje koordinat- par i en sådan serie är det möjligt att i kronologisk ordning avsöka eller följa linjer i sådana filer. Genom ett sådant förfarande kan man hitta hopp på den imaginära ytan mellan två koordinatpar vilka registrerats direkt efter varandra. Alternativt kan en serie av koordinatpar analyseras för att avgöra huruvida den innefattar mer än ett koordinatområde. Eventuellt kan en sådan fil på bild- 10 l5 20 25 30 . « . . y v 28 eller vektorformat användas som ensam lagringskälla för associationer.

Det är möjligt att i en databas lagra ”nycklar” till varje registrerad linje, där nyckeln pekar ut exempelvis en start- eller slutkoordinat för varje registrerad _ linje. Med hjälp av nycklarna kan filen pà bild- eller vektorformat avsökas linje för linje, vilket kan spara tid jämfört med att avsöka hela filen i kronologisk ordning. Eventuellt kan också kännedom om ungefärlig registreringstidpunkt eller omrädestillhörighet användas som kompletterande indata.

Samtliga sätt att lagra eller representera associa- tioner och linjer kan användas i användaranordningen 1 respektive databehandlingsenheten/lagringsenheten 5/6.

Valet mellan dem kan avgöras av faktorer sàsom processor- kapacitet, sökhastighet eller lagringskapacitet.

Som ytterligare ett alternativ kan associationer lagras i eller i direkt anslutning till de dokument som de associerar mellan. Ett exempel pà sådan lagring är att förse ett dokument, som hänvisar till ett annat dokument med en hyperlänk eller liknande. Sådana hyperlänkar kan anordnas där det befinns passande, exempelvis direkt i texten, i fotnoter eller i slutnoter/litteraturförteck- ningar. Ännu ett alternativ är att låta associationen styra den fysiska lagringen av associerade dokument, sä att varje dokument lagras pà en plats i en sökvägshierarki, vilken plats bestäms av till dokumentet associerade doku- ment.

Uppfinningen kan också tillämpas pà underlag, vilka försetts med positionskodningsmö_ster, men som inte ännu försetts med information. Därigenom kan ”förutbestämda associationer” skapas, vilka associerar omràden på den lO 29 imaginära ytan till varandra, sä att den information som sedermera nedtecknas pà underlagen eller pà annat sätt kopplas till respektive omräde, kommer att ingä i asso- ciationen.

De ovan beskrivna utföringsformerna skall uppfattas som exempel pà tillämpningar av föreliggande uppfinning.

Givetvis är det möjligt att kombinera de beskrivna tillämpningarna eller delar därav pä ett flertal sätt.

Dessutom är ett mycket stort antal andra tillämpningar tänkbara och omfattas av de bifogade patentkraven.

Claims (20)

10 15 20 25 30 520 010 30 PATENTKRAV

1. Förfarande för att inbördes ordna ett första och ett andra koordinatområde, som på en första och en andra yta kodas av ett positionskodningsmönster, vilket förfar- ande innefattar stegen att ta emot en elektronisk representation av en kontinuerlig linje, som dragits över ytorna under det att positionskodningsmönstret på dessa registrerats, och att skapa en association mellan nämnda första och andra koordinatomràden, baserat på en riktning i vilken linjen drogs över en diskontinuitet i positionskodnings- mönstret, varvid en första association skapas om linjen drogs i en första riktning, och en andra association ska- pas om linjen drogs i en andra riktning.

2. Förfarande enligt något av krav l, varvid steget att ta emot en elektronisk representation innefattar att motta en serie av koordinatpar, som representerar linjen och som bestämts från positionskodningsmönstret.

3. Förfarande enligt något av krav 1 eller 2, vidare innefattande steget att detektera en diskontinuitet genom att jämföra ett avstånd mellan tvà koordinatpar, vilka registrerats under ett förutbestämt tidsintervall, med ett förutbestämt avståndsvàrde.

4. Förfarande enligt något av krav l eller 2, vidare innefattande steget att i elektronisk form ta emot en indikation på en diskontinuitet i positionskodnings- mönstret.

5. Förfarande enligt något av krav föregående krav, varvid steget att skapa en association innefattar att bestämma linjens riktning genom att jämföra en tidpunkt för ett första i linjen ingående koordinatpars registre- ring med en tidpunkt för ett andra i linjen ingående 10 15 20 25 30 520 010 31 koordinatpars registrering, vilka koordinatpar ligger på varsin sida av diskontinuiteten.

6. Förfarande enligt krav 1-4, varvid steget att ta emot en elektronisk representation innefattar att i elek- tronisk form ta emot en indikation på riktningen.

7. Förfarande enligt något av föregående krav, var- vid steget att skapa en association omfattar att skapa en databaspost, innefattande en hänvisning till nämnda första och andra koordinatområden samt en indikation på en riktning dem emellan.

8. Förfarande enligt något av föregående krav, varvid steget att ta emot en elektronisk representation innefattar att ta emot den elektroniska representationen från en användaranordning.

9. Förfarande enligt något krav 1-7, varvid steget att ta emot en elektronisk representation innefattar att ta emot en elektroniska representationen från en sensor.

10. Förfarande enligt något av föregående krav, var- vid nämnda första och andra koordinatområden är kopplade till första respektive andra datamängder.

11. Förfarande enligt krav 10, varvid nämnda data- mängder innefattar elektroniska dokument.

12. Förfarande enligt krav 10 eller 11, varvid nämnda association är en hänvisning från en av nämnda datamängder till den andra.

13. Förfarande enligt något av krav 10-12, varvid steget att skapa en association omfattar att skapa en databaspost, som har en hänvisning till nämnda första och andra datamängder samt en indikation på en riktning dem emellan.

14. Förfarande enligt krav 10 eller 11, varvid steget att skapa en association innefattar att modifiera lO 15 20 25 30 .n .u u u u: 1 u »- u . »a - . u u . a- | , -, v \ » . - - i nn f -H .., ;. . ; . .-. 1 I. - u »1 v | a o 4 » v . m .U H 32 en av nämnda datamängder till att innefatta en hänvisning till den andra av nämnda datamängder.

15. Förfarande enligt krav 14, varvid nämnda hän- visning är en hyperlänk.

16. Datorprogramprodukt innefattande program för att inbördes ordna en första och en andra elektroniskt lagrad datamängd, k ä n n e t e c k n a d av att programmet vid exekvering utför förfarandet enligt något av krav 1-15.

17. Anordning för att inbördes ordna ett första och ett andra koordinatomräde, som på en första och en andra yta kodas av ett positionskodningsmönster, k ä n n e - t e c k n a d av organ för mottagning av en elektronisk represen- tation av en kontinuerlig linje, som dragits över ytorna under det att positionskodningsmönstret pà dessa registrerats, och organ för att skapa en association mellan nämnda första och andra koordinatomràden, baserat pà en riktning i vilken linjen drogs över en diskontinuitet i positions- kodningsmönstret, varvid en första association skapas om linjen drogs i en första riktning, och en andra associa- tion skapas om linjen drogs i en andra riktning.

18. Anordning enligt krav 17, k ä n n e t e C k - n a d av sensor för avläsning av positionskodnings- mönstret pä nämnda yta.

19. Anordning enligt krav 17 eller 18, k ä n n e - t e c k n a d av att anordningen är en användar- anordning, vilken är anpassad för digitalisering av handskrift.

20. Anordning enligt krav 17, k ä n n e t e c k - n a d av organ för kommunikation med en användar- anordning.