SE530205C2 - Stötfångarbalk - Google Patents

Description

530 205 2 vänstra, men mindre avvikelser kan förekomma. Hattbalken har en centralfläns som består av två yttre plana delar 12,13 och en rnittrilla 14. På var sida om centralflänsen har hattbalken två liv 15,16 och dessa liv avslutas med två sidoflänsar 17,18. Hattbalkens kulle, dvs delarna 12-16, är vänd utåt från fordonet. Liven 17,18 utgör således kullen sidor. Kullen kan ha en mer rrmdad form än visat.

Stötfängarbalken har ett infastriingsparti 20 i var ände där sidoflänsaina är plana och har fästhål 21,22,23 för infästning med skruv mot en bärande del på fordonet, exempelvis mot en ändplatta på fordonets sidobalk. Stötf°angarba1ken har sin största livhöjd vid infästningspartiema och dess livhöjd avtar gradvis och mjukt mot mitten och är där mindre än 2/3 av högsta lívhöj den. Vid infästningspartierria är livhöjden större än största avståndet mellan liven, medan livhöjden vid balkmitten är mindre än största avståndet mellan liven. Mellan infästníngspartierna är sidoflärisarna vikta i riktning mot centralflänsen, vilket förstärker balken där den har låg profil.

Centralflänsen 12-14 är osymrnetriskt bredare mot mitten genom att dess plana del 13 breddas sett från infästningspartierna 20. Mellan infästrxingspartierna är stötfångarbalken med mjuka böjar osymrnetriskt breddad nedåt för att kunna ta upp krafter som träffar lågt i förhållande till infástningen. Detta utförande är anpassat för fordon som har högt placerade fästen för stötfångarbalken.

Som bäst framgår av figur 4 finns i infasmingspartiet 20 mellan de två yttersta fästhålen 21,22 ett tvärskott 25 av plåt som är anpassat efter centralflänsens 12-14 form och är svetsat till centralflänsens yttre delar 12,13 med svetsar 26,27 och som också är svetsat till liven 15,16 nära livens anslutning till sidoflärisania med svetsar 28,29. Skottet 25 när ner till övergången mellan liven 15,16 och sidoflärrsarna 17,18. Livens mellandelar saknar svets, men kan altemativt vara svetsad längs hela liven eller längs hela den ena livet, beroende på vilka tilläggsegenskaper men vill ge stötfångarbalken. Skottet 25 är inritat med streckade linjer på figur 1. I figur 4 visas ett alternativ med streckade linjer 30 där skottet inte har anliggning mot liven utom i topp och botten utan har distans mot liven i ett mellanparti 31.

Skottet 25, som är placerat i anslutning till området med balkens högsta livhöjd, ger stötfångarbalken ökad vridstyvhet och ger ett stabilare defonnationsbeteende vid krock.

Benägenheten tippa när den utsätts för lcrocklast som är osymmetrisk i vertikalled minskar. En osymmetrisk balk, som i det visade exemplet, tenderar att tippa när den tar upp en last som tar lågt 53Ü 205 3 och i det fallet minskar skottet tippbenägenheten avsevärt. Detta gäller även för en balk som är symmetrisk i vertikalled och då särskilt om belastningen träffar i närheten av infästningen.

Skottet ökar lastnívån vid vilken ståtfångarbalken börjar deformeras plastiskt särskilt då vid en träff' mot infästningspartíet 20. Demra lastnivå kan modifieras exempelvis genom att skottet får det utseende som visas med streckade linjema 30 i figur 4. Denna design enligt streckade linjen 30 med ett mellanparti 31 där skottet 25 är smalare än minsta avståndet mellan liven ger en försvagning av skottet i detta mellanparti och fimgerar som deformationsinitierare och ger ett stabilare och mer förutsägbart deformationsbeteende. Man kan även göra andra modifieringar, symmetriska eller osymmetriska, exempelvis göra hål i skottet eller hack i dess kant för att uppnå liknande resultat.

Figur 1 visar skottet 25 riktat parallellt med fordonets längdrilttníng medan figurerna 5 och 6 visar skottet 25 riktat något snett mot fordonets längdriktning. I alla tre fallen är dock skottet 25 riktat generellt i fordonets längdriktning. Man kan på detta sätt anpassa skottet till att ge önskad modifiering av en stötfångarbalks deforrnationsbeteende vid krock. Generellt ger ett skott enligt uppfinningen ökad prestanda till en stötfångarbalk med generellt U-forrnad tvärsektion utan att nämnvärt öka dess vikt.

En stötfångarbalk enligt uppfinningen kan formas i presshärdningsprocessen där ett härdbart stål, vanligen borstål, varmformas i kylda verktyg och direkthärdas medan de ligger kvar i de kylda verktygen. Man kan då uppnå mycket höga hållfastlietsvärden. Man kan också tillverka stötfångarbalken genom kallformning av höghållfast- eller ultrahöghållfast kallfommingsstål. I båda fallen svetsas tvärskottet fast efter formningen..

Claims (5)

535 2Ü5 Patentkrav

1. Stötfångarbalk för fordon, som åtminstone vid sina infastningsområden (20), har generellt U-fonnad tvärsektion med kullen (12-16) vänd utåt, kännetecknad av att ' kullen har större profilhöjd än bredd vid infästningspartierna och mindre profilhöjd än bredd vid ett mittparti och vid varje iniäsmingsområde (20) har ett tvärskott (23) av metall fäst mellan kullens sidor ( 12,13) och riktat generellt i fordonets längdriktning.

2. Stötfångarbalk enligt patentkrav 1, kännetecknar! av att den har hattformad tvärsektion som har sin högsta höjd vid intästningsonirådena och där har plana sidoflänsar (17,18) med fasthål (21-23) för skruvar.

3. Stöttångarbalk enligt patentkrav 2, kännetecknad av att, sett längs balken, vardera tvärskottet (25) är beläget mellan tvâ fásthål (21,22).

4. Stötfångarbalk enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att tvärskottet (23) är svetsat till kullens topp och till kullens bas med svetsar (26-29), men saknar svets i ett mellanparti.

5. Stötfångarbalk enligt patentkrav S, kännetecknad av att sagda mellanparti (31) utan svets har distans till kullens sidor (15,16), i