SE509882C2 - Mottagarkrets innefattande parallella ingångskretsar - Google Patents

Description

20 25 30 35 509 882 2 En mottagaranordning för mottagning av differentiella signaler från den ovan beskrivna typen av signaleringskoncept ingår ofta tillsammans med digitala logikkretsar i en integrerad krets för att minska antalet kapslar, den nödvändiga storleken av kretskor- ten och i slutändan kostnaden. Företrädesvis används en enda mat- ningsspänning till den integrerade kretsen, vilken matningsspän- ning delas av både mottagaranordningen och av den digitala logik- kretsen, varigenom kostsamma kretstekniker som klarar av att han- tera flera spänningar undviks. Nya kretstekniker arbetar emeller- tid vid mycket låga matningsspänningar på 3,3 V eller lägre, vil- ket tvingar mottagaranordningen att arbeta vid dessa mycket låga matningsspänningar.

För låga matningsspänningar finns endast ett fåtal, om ens några, kretslösningar till en mottagaranordning som är kompatibel med DPECL, LVDS, GLVDS och andra signaleringskoncept. Är matnings- spänningen låg måste en kretslösning för en sådan mottagaranord- ning arbeta med likmodspänningar både nära matningsspänningen, eller tiIl och med över matningsspänningen, och nära jord, före- trädesvis till och med lägre än jord. Likmodspänning avser medel- spänningen, relaterad till jord, vid ingångarna av kretslösningar av typen differentialförstärkare. Mottagaranordningen är en dif- ferentialförstärkare. Det finns differentialförstärkare som kan klara av att hantera likmodspänningar nära matningsspänningen, och nära jord. Dessa kallas fullspänningsförstärkare (eng. rail- to-rail amplifiers).

Kända fullspänningsförstärkare uppvisar emellertid en bandbredd och en löptidsfördröjning, vilka är beroende på den pàlagda lik- modspänningen. Detta minskar den användbara bandbredden och för- stärkarens förmåga att undertrycka likmodiga störningar med höga hastigheter, och gör det möjligt att hantera fasskillnader vid höga hastigheter.

Kända fullspänningsförstärkare hanterar vidare inte likmodspän- ningar som är högre än matningsspänningen, eller lägre än jord.

Vid en matningsspänning mindre än omkring 4,5 V är kända full- spänningsförstärkare därför inte kompatibla med t.ex. DPECL. 10 15 20 25 30 35 3 509 882 Det är känt för fackmannen att anordna ett spänningsdelningsnät vid ingàngarna av en differentialförstärkare för att öka likmods- omrâdet. Ett spänningsdelningsnät dämpar emellertid den mottagna signalen, vilket gör det till en dàlig lösning för signaler med låga amplituder. Vidare ökar processvariationer asymmetrin av den mottagna signalen.

I det amerikanska patentet 5,1ll,08O beskrivs en signaltransmiss- ionskrets, i vilken en signal omvandlas till två komplementära signaler, vilka är sänds ut från en signaltransmissionskrets via serieresistorer. Amplituden av var och en av de komplementära signalerna reduceras av serieresistorerna och av terminerings- resistorer som finns anbringade på en signalmottaginingssida.

Signalmottagningssidan skiftar nivån av sin mottagna ingångs- signal. De niváskiftade signalerna förstärks av en differential- förstärkarkrets med hög ingàngsimpedans.

I det europeiska patentet O5793l4Al beskrivs en ingångsbuffert- krets. Ingàngskretsen mottar en lâgnivàsignal och en spännings- referens, vilka i stort är fria från störande signaler. Ingångs- buffertkretsen innefattar reduceringsorgan för reducering av en offsetspänning.

Det japanska patentet 4,767,979 beskriver en.switchkretsanordning vilken använder strömspegelkretsar. En första grupp av strömspe- gelkretsar finns anordnade, i vilken ett flertal signalströmmar, som matas via ingàngsanslutningar, överlagras på spegelströmmar.

Signalströmmar som bildas genom överlagringen erhålls som nya spegelströmmar. En andra grupp av strömspeglar finns anordnade, till vilka de nya spegelströmmarna matas. Den andra strömspegel- kretsgruppens utgàngssteg är hopkopplade med varandra vid en gemensam punkt, vilken i sin tur är knuten till utgàngssteget av en strömspegelkrets som avger en spegelström med en förutbestämd storlek. En.utgàngsanslutning går ut från den gemensamma punkten.

Förspänningen till den andra strömspegelkretsgruppen styrs så att vilken önskad signal som helst väljs bland det nämnda flertalet av signalströmmar. 10 15 20 25 30 35 509 882 4 SE 9400593-l beskriver en mottagaranordning, i vilken strömspeg- lar används i ingångssteget.

Ett syfte med den föreliggande uppfinningen är att tillhandahålla en elektronisk kretslösning för en universell mottagaranordning, vilken arbetar med höga hastigheter inom ett brett område av lik- modsspänningar, till och med sàdana som är nàgot lägre än jord och högre än matningsspänningen.

Detta syfte åstadkoms genom en elektronisk kretslösning av den typ som beskrivs i de bifogade patentkraven.

Enligt uppfinningen kan högre hastigheter hanteras av mottagar- anordningen, och det signaleringsspänningsområde vilket mottas och bearbetas av mottagaranordningen utan förvrängning av infor- mation utsträcks jämfört med känd teknik, för en given matnings- spänning. Likmodsundertryckning förbättras.

Uppfinningen kommer att beskrivas närmare nedan i anslutning till de bifogade ritningarna, i vilka: FIGUR l är ett blockschema av en fullspänningsförstärkare som utgör en mottagaranordning på vilken uppfinningen är grundad, FIGUR 2 är ett kretsschema som visar en första utföringsform av mottagaranordningen enligt figur 1, FIGUR 3 är ett kretsschema som visar en del av utföringsformen i figur 2, i vilken del vissa anslutningar är markerade för att tydligt illustrera en första ingångskrets, FIGUR 4 är ett kretsschema som visar en del av utföringsformen i figur 2, i vilken del vissa anslutningar är markerade för att tydligt illustrera en andra ingångskrets, FIGUR 5 är ett kretsschema som visar en andra utföringsform av mottagaranordningen enligt figur l, FIGUR 6 är ett kretsschema som visar en tredje utföringsform av mottagaranordningen enligt figur l, FIGUR 7 är ett kretsschema som visar en fjärde utföringsform av mottagaranordningen enligt figur 1, FIGUR 8 är ett kretsschema som visar en femte utföringsform av mottagaranordningen enligt figur 1. 10 15 20 25 'so ,35 5 509 882 I fig. 1 visas en mottagananordning 1 i form av ett blockschema.

Mottagaranordningen 1 har en första ingàngskrets 2 och en andra ingàngskrets 3, vilka ingàngskretsar 2, 3 är parallellkopplade.

Ingàngskretsarna 2, 3 ingår i ett ingàngssteg 4. Två signalin- gångar INP, INN är vardera anslutna till de två ingàngskretsarna 2, 3. Ingàngssteget 4 är anslutet till ett drivsteg 5. Drivsteget är i sin tur anslutet till ett utgángssteg 6. Mottagaranordningen l tar emot en differentiell signal på ingàngarna INP, INN, och alstrar på sin utgång OUT en motsvarande signal som är lämplig för digitala logikkretsar. Mottagaranordningen l har ett visst likmodsomràde. Likmodsomrádet avser spänningsomràdet för den mot- tagna signalen, relaterad till en fast referens, t.ex. jord, inom vilket mottagaranordningen 1 bearbetar signalen utan att för- vränga den information som signalen bär. Den första ingàngskret- sen 2 är aktiv inom en del av likmodsomràdet och den andra in- gángskretsen 3 är aktiv inom en annan del av likmodsomràdet. De nämnda delarna kan överlappa varandra. En mottagaranordning som denna har ett utsträckt likmodsomráde jämfört med mottagaranord- ningar som endast har en ingàngskrets. Tillåtna likmodsspänningar närmar sig både jord och matningsspänningen. Förstärkare som be- sitter denna egenskap är kända för fackmannen som fullspännings- förstärkare.

Fig. 2 visar en mottagaranordning 7, vilken är en första utfö- ringsform av mottagaranordningen 1 enligt figur 1. Mottagaran- ordningen 7 innefattar N-MOS- och P-MOS-transistorer 8-27, en strömgenerator 28 och ett utgángssteg 29. Utgángssteget är känt i sig och visas därför inte i detalj. Transistorerna 8-27, ström- generatorn 28 och utgångssteget 29 är hopkopplade pá det sätt som visas i ritningen.

Strömgeneratorn 28 matar en konstant ström I, genom N-MOS-tran- sistorns 8 kanal. N-MOS-transistorn 8 bildar en del av ett krets- arrangemang som är väl känt för fackmannen som en strömspegel.

Nämnda strömspegel innefattar även transistorerna 9-ll. Transi- storerna 9-ll sänker var och en konstant ström Iz, I3, 1,, vilka är lika med eller proportionella mot strömmen I1, förutsatt att spänningen över respektive transistors 9, 10, ll kanal är till- räckligt hög, t.ex. högre än 0,5 V. Transistorerna 12, 13 bildar 10 15 20 25 30 35 509 882 6 en annan strömspegel, i vilken en ström Is, som drivs från tran- sistorn 13, är konstant och lika stor eller proportionell mot strömmen Iz, och därför också mot strömmen Il, förutsatt att spän- ningen över transistorns 13 kanal är tillräckligt hög. Mottagara- nordningen 7 innefattar ytterligare strömspeglar, vilka kommer att förklaras i sina respektive sammanhang. För enkelhets skull antas att alla strömspeglar, såvida inget annat anges, har ett strömförhållande på ett-till-ett. Fackmannen inser att strömmar är skalningsbara i mottagaranordningens 7 strömspeglar. Energi- förluster i mottagaranordningen 7 minskas faktiskt genom lämplig strömskalning. Strömskalning görs även för att kompensera miss- anpassade löptidsfördröjningar i mottagaranordningen.

Två tydliga driftsmoder samt en kombination av de tvâ driftsmo- derna för mottagaranordningen 7 kommer att beskrivas. Vw sätts till 3,3 V som ett exempel. I en första tydlig driftsmod ligger likmodspänningen, dvs. den genomsnittliga signaleringsspänningen på ingångarna INP, INN i den undre regionen av mottagaranordning- ens 7 likmodsomràde, t.ex. omkring 0,5 V relaterat till jord. I en andra tydlig driftsmod ligger likmodsspänningen i den övre regionen av likmodsområdet, t.ex. omkring 2,5 V. I båda moderna kan spänningen på ingången INP minus spänningen på ingången INN vara antingen positiv, negativ eller noll, dvs. antingen är spän- ningen på ingången INP högre än spänningen på ingången INN, spän- ningen på ingången INN är högre än spänningen på ingången INP el- ler är spänningarna på ingångarna INP, INN lika.

Pig. 3 visar en del av mottagaranordningen 7. Vissa anslutningar är markerade (ritade med tjocka linjer) för att tydligt illustre- ra en första ingàngskrets som motsvarar den första ingàngskretsen 2 i mottagaranordningen enligt figur 1. Funktionen av den första tydliga driftsmoden kommer nu att beskrivas. Transistorerna 14, 15 i förening med transistorerna 16, 17 ingår i den första in- gàngskretsen för mottagning av den differentiella signalen som finns närvarande på ingångarna INP, INN i den första tydliga driftsmoden. Signalen tas emot pá transistorernas 14, 15, 16, 17 emitteranslutningar. Transistorernas 24, 25, 26, 27 spänningsfall Uæ är inte tillräckligt stora för att göra transistorerna 24, 25, 26, 27 ledande i den första tydliga driftsmoden. 10 15 20 25 30 35 v 569 882 Den konstanta strömmenlg dras genom enbart transistorn 15, genom enbart transistorn 14 eller genom båda transistorerna 14 och 15 samtidigt, beroende på den ingångssignal som anligger på ingång- arna INP, INN. På grund av en återkoppling från kollektoranslut- ningarna till styrena av transistorerna 14, 15 kan spänningsfal- let U” över transistorerna 14, 15 bli endast något högre än tran- sistorernas 14, 15 tröskelspänningarlißm. I själva verket kommer, om spänningarna på ingången INP är àtskilligt högre än spänning- arna på ingången INN, spänningsfallet U” över transistorn 15 att begränsa spänningen Uß över transistorn 14 så att transistorns 14 tröskelspänningen tgüh inte uppnås, och följaktligen kommer inte transistorn 14 att leda någon ström. Strömmen 15 dras ute- slutande genom transistorn 15. Om, å andra sidan, spänningen på ingången INN är åtskilligt högre än spänningen på ingången INP, begränsar spänningsfallet Un över transistor 14 spänningen Uß över transistorn.l5 så att transistorns 15 tröskelspänningentkßm inte uppnås, och följaktligen leder inte transistorn 15 någon ström. Strömmen I5 dras uteslutande genom transistorn 14. Om spänningarna-på ingångarna INP, INN är ungefärligen lika leder båda transistorerna 14, 15 ström och var och en av transistorerna 14, 15 drar var sin del av strömmen I5.

Transistorerna 14, 16 ingår i en strömspegel och transistorerna 15, 17 ingår i en annan strömspegel. Vidare ingår vart och ett av transistorparen 18, 19; 20, 21 och 22, 23 i var sin strömspegel.

Strömmar genom transistorerna 14, 15 speglas i respektive ström- mar genom ransistorerna 16, 17. En ström genom transistorn 16 och följaktligen även genom transistorn 18 speglas i en ström genom transistorerna 19, 22. Således förmår transistorn 23 att sänka den ström som bestäms av strömmen genom transistorn 14. På sama sätt kommer en ström som dras genom transistorn 17 att dras genom transistorn 20. Således förmår transistorn 21 att driva en ström som är bestämd av strömmen genom transistorn 15.

Under förutsättning att spänningarna på ingångarna INP, INN inte är lika sänker alltså antingen transistorn 21 eller transistorn 23 strömen. Således är en resulterande spännings som matas till utgångssteget 29 antingen hög, dvs. nära Vw, eller låg, dvs. nära GND, beroende av ingångssignalen på ingångarna INP, INN. När 10 15 20 25 30 35 509 882 8 spänningen på ingången INP är högre än spänningen på ingången INN, t.ex. 0,25 V högre, är utgången OUT hög och tvärtom. Lika spänningar på ingångarna INP, INN orsakar att spänningen som matas till utgångssteget 29, och som följaktligen förekommer på utgången OUT, är obestämd.

Fig. 4 visar också en del av mottagaranordningen 7. Vissa an- slutningar är markerade (ritade med tjocka linjer) för att tyd- ligt illustrera en andra ingångskrets som motsvarar den andra ingångskretsen13i.mottagaranordningen.enligt figur 1. Funktionen av mottagaranordningen 7 i den andra tydliga driftsmoden kommer nu att beskrivas. Transistorerna 24, 25 i förening med transis- torerna 10, 11, 18, 20, 26 och 27 ingår i den andra ingångskret- sen för mottagning av den differentiella signalen på ingångarna INP, INN i den tydliga andra driftsmoden. Som tidigare nämnts ligger likmodsspänningen i den andra tydliga driftsmoden i den övre regionen av likmodsområdet, t.ex. omkring 2,5 V.

Transistorerna 26, 27, vars styren matas från ingångarna INP, INN, shuntar strömmen Is. Ingen ström dras alltså genom trans- istorerna 14, 15 och således leder inte transistorerna 16, 17 någon ström. Oavsett detta är spänningsfallet Vw minus INP eller INN inte tillräckligt stort för att transistorerna 13-17 ska leda i den andra tydliga driftsmoden.

Om spänningen på ingången INP är àtskilligt större än spänningen på ingången INN är spänningsfallet Uß över transistorn 25 till- räckligt stort för att få transistorn 25 att leda ström, medan spänningsfallet Uæ över transistor 24 inte när tröskelspänningen Igfih och följaktligen leder inte transistorn 24 någon ström.

Strömmen I,dras uteslutande genom genom transistorn 25 och genom transistorn 20. Således förmår transistorn 21 att driva en ström som är bestämd av strömmen genom transistorn 25. Om, à andra si- dan, spänningen på ingången INN är àtskilligt högre än spänningen på ingången INP dras strömmen L,uteslutande genom transistorn 24 och transistorn 18. Strömmen genom transistorn 18 speglas i en ström genom transistorn 19 och i en ström genom transistorn 22.

Därför förmår transistorn 23 att sänka en ström som bestäms av strömmen genom transistorn 24. Om spänningarna på ingångarna INP, 10 15 20 25 30 35 9 509 882 INN är ungefärligen lika leder båda transistorerna 24, 25 ström och var och en av transistorerna 24, 25 drar var sin del av strömmen I,. I den andra driftsmoden är strömmen I, konstant.

När spänningen på ingången INP är högre än spänningen på ingången INN, t.ex. 0,25 V högre är utgången OUT alltså hög och tvärtom.

Lika spänningar på ingångarna INP, INN medför att den spänning, som matas till utgångssteget 29 och som följdaktligen är när- varande vid untången OUT, är obestämd.

Viktiga aspekter av uppfinningen är att àstadkomma en stor an- vändbar bandbredd och en làg och väsentligen konstant signallöp- tidsfördröjning för mottagaranordningen 7 genom likmodsomràdet.

Den första ingångskretsen och den andra ingångskretsen är därför inbördes anpassade med avseende på bandbredd och löptidsfördröj- ning. Transistorerna 14, 15, 16, 17, 24, 25, vilka är av samma typ, används för mottagning av signaler på ingángarna INP, INN.

I denna utföringsform är transistorerna 14, 15, 16, 17, 24, 25 av N-MOS-typ, eftersom sådana transistorer har större bandbredd och förstärkning (transkonduktans) och en kortare löptidsfördröjning än vad deras komplementära P-MOS-motsvarighet har. Transistorför- stärkning är av särskild betydelse för transistorer som ingår i en mottagaranordnings ingångskrets, och som mottar signaler uti- från. Sådana signaler har ofta en låg differentiell signalampli- tud, vilket gör det svårt att kompensera för för låg förstärk- ning. En differentiell signalamplitud är spänningen mellan in- gångarna på en differentialförstärkare, såsom ingångarna INP, INN i mottagaranordningen 1.

En konstant utbredningstid åstadkoms vidare genom att hålla sum- man av strömmen genom transistorn 18 och strömmen genom transis- torn 2O konstant under båda driftsmoderna. Om de nämnda strömmar- na tillåts att variera, kommer även tiden det tar för i synnerhet transistorerna 21, 23 att svara på ändringar att variera, och detta medför således en icke-konstant löptidsfördröjning. Tran- sistorerna 26, 27 spelar en betydelsefull roll för att behålla de nämnda strömmarna konstanta genom att styra aktivering och de- aktivering av den första ingångskretsen. Funktionen i övergången mellan de två tydliga driftsmoderna kommer nu att beskrivas. 10 15 20 25 30 35 509 882 lo För en likmodspänning omkring 1,0 V är den första ingàngskretsen aktiv och den andra ingångskretsen är på gränsen till att vara aktiv. Strömmen I, är liten. Strömmarna genom transistorerna 18, 20 är de sammanlagda strömmarna genom transistorerna 16, 24 och genom transistorerna 17, 25. Strömmarna är lika med strömmen I, plus strömmen som matas genom transistorerna 14, 15. En liten ökning i likmodspänningen leder till att en strömih dras genom transistorerna 18, 20. Tack vare en liknande hopkoppling av tran- sistorerna 10, 26, 27 och transistorerna ll, 24, 25 och tack vare att transistorerna 10, 11, 24, 25, 26, 27 är väl anpassade till varandra kommer den ström Iasom dras genom transistorerna 26, 27 att vara lika med strömmen IV Strömmen Iasubtraheras från ström- men Is, varigenom strömmarna genom transistorerna 14, 15, och följaktligen strömmarna genom transistorerna 16, 17 avtar. Summan av strömmarna som dras genom transistorerna 18, 20 bibehålls kon- stant. Vid en ytterligare ökning av likmodspänningen ökar ström- men I4 och därmed strömmen I3 tills strömmoden uppnås, i vilket ögonblick den första ingàngskretsen.deaktiveras fullständigt. När likmodspänningen ökas blir den andra ingångskretsen följaktligen gradvis mer aktiv, medan den första ingångskretsen gradvis blir mer inaktiv och tvärtom. Driftsmoderna överlappar alltså varandra delvis.

Fig. 5 visar en mottagaranordning 28, vilken är en andra utfö- ringsform av mottagaranordningen 1 enligt figur 1. Mottagaran- ordningen 28 har ett likmodsspänningsomràde som är större än mottagaranordningens 7, visad i fig. 2, vid lika matningsspän- ningar. De tillåtna likmodspänningarna överstiger matningsspän- ningen. Mottagaranordningen 28 har differentiella utgångar. Mot- tagaranordningen 28 innefattar N-MOS och P-MOS-transistorer 29- 46, en strömgenerator 47 och resistiva element 48, 49. Transis- torerna 29-46, strömgeneratorn 47 och de resistiva elementen är hopkopplade pà det sätt som anges i ritningen.

I mottagarutrustningen 28 ersätter de resistiva elementen 48, 49 transistorerna 18, 20 i mottagaranordningen 7. Om spänningen på ingången INP är högre än spänningen på ingången INN, t.ex. 0,25 V högre, dras en ström genom det resistiva elementet 49, men inte genom det resistiva elementet 48. Strömmen genom det resistiva 10 15 20 25 30 35 509 882 ll elementet 49 leder till ett spänningsfall över det resistiva ele- mentet 49, vilket spänningsfall sänker spänningen över transis- torn 46, som är kopplad såsom en emitterföljare, så att utgången OUTP blir mer positiv än utgången OUTN. Om, å andra sidan, spän- ningen på ingången INN är större än spänningen på ingången INP blir spänningen på utgången OUTN mer positiv än utgången OUTP, vilket är uppenbart från kretsens symmetri.

Mottagaranordningen är typiskt iflmlementerad i en integrerad krets. I en kretsteknik som inte tillhandahåller resistorer består de resistiva elementen 48, 49 typiskt av transistorer vilka söker efterlikna resistorer, på ett sätt som är känt i sig.

Fig. 6 visar en mottagaranordning 50, vilken är en tredje ut- föringsform av mottagaranordningen 1 enligt fig. 1. Mottagara- nordningen 50 innefattar N-MOS och P-MOS-transistorer, en ström- generator och spänningsgeneratorer 55, 56, 57. Transistorerna, strömgeneratorn och spänningsgeneratorerna är hopkopplade på det sätt som anges i ritningen. Flera av strömspeglarna i mottagara- nordningen 7 är utbytta mot strömspeglar 51, 52, 53, 54, vilka innefattar transistorer i kaskodarrangemang. Dessa kaskodarrange- mang är väsentligen kända från t.ex. den svenska patentansökan SE 9400593-1. En referensspänning tillhandahålls emellertid av en spänningsgenerator, t.ex. en ej visad transistor, som anordnas i banan för strömspegelns referensström snarare än att tillhanda- hållas av ett separat kretsarrangemang. Strömspeglar som inne- fattar kaskodarrangemang är mindre spänningsberoende än de enkla vanliga typerna. Föreligger ett spänningsberoende införs ett fel i en strömspegels spegelström. Ett litet fel är särskilt önskvärt i kretslösningar som innefattar flera strömspeglar, vilka är län- kade till varandra, sàsom i de visade utföringsformerna. Ett fel i spegelströmmen mutlipliceras genom kedjan av strömspeglar, vil- ket påverkar arbetspunkten för en mottagaranordning vid varia- tioner i likmodspänningen och vid variationer i matningsspän- ningen. I en mottagaranordning som är implementerad med vissa kresttekniker skulle felet bli ganska stort om man använde nämnda enkla vanliga typer av strömspeglar. Detta skulle orsaka en dålig funktion. 10 15 20 25 30 35 509 882 12 Fig. 7 visar en mottagaranordning 58, vilken är en fjärde ut- föringsform av mottagaranordningen 1 enligt figur l. Mottagara- nordningen 58 påminner om mottagaranordningen 28, som visas i fig. 5, varvid emellertid transistorer 59-66 och anslutningar, vilka anslutningar är markerade (ritade med tjocka linjer), har lagts till på det i ritningen visade sättet. De visade spännings- generator- och strömgeneratorarrangemangen av transistorerna 59- 66 tjänar syftet att omvandla spänningarna som läggs pà ingång- arna INP, INN till lägre spänningar inuti en andra ingângskrets, vilken andra ingångskrets motsvarar den tidigare nämnda ingångs- kretsen 3 i fig. 1. Mottagaranordningen 58 förmår därigenom ta emot signaler på sina ingångar INP, INN vid en likmodspänning som är mycket högre än matningsspänningen VW. Likmodspänningsomrádet är följaktligen ytterligare utökat jämfört med de tidigare be- skrivna utföringsformerna. Vid en matningsspänning av 3,3 V är mottagaranordningen 7 förenlig med DPECL och verkar vid lik- modspänningar högre än 4,5 V och lägre än -0,5 V.

En löptidsfördröjning som transistorerna 63-66 ger upphov till kompenseras bort genom att sänka en större ström genom de resis- tiva elementen 48, 49 i den andra driftsmoden än i den första driftsmoden.

Fig. 8 visar en mottagaranordning 67, vilken är en slutlig utföringsform av mottagaranordningen enligt fig. 1. Bipolära transistorer är kopplade och använda pá det sätt som anges i ritningen. NPN-transistorer används hellre än PNP-transistorer eftersom NPN-transistorer uppvisar en överlägsen bandbredd och förstärkning och mindre löptidsfördröjning jämfört med PNP-tran- sistorer i vissa kretstekniker.

Det är uppenbart för fackmannen att de visade utföringsformerna nästan fritt kan kombineras till nya utföringsformer utan att frángà uppfinningstanken.

För enkelhets skull har uppfinningen beskrivits med användning av tvá ingàngskretsar i ingångssteget 4. Uppfinningens principer är emellertid även tillämpliga på en mottagaranordning innefattande ett flertal ingàngskretsar, såsom tre.

Claims (2)

1. 509 882 13 PATENTKRAV 1. En mottagarkrets innefattande ett ingángssteg (4) för att emottaga en differentiellt signal vid sina ingångar (INP, INN), ett drivsteg (5) och ett slutsteg (6), vilket ingángssteg i sin tur innefattar en första ingángskrets (2) och en andra ingángskrets (3), parallellt förbundna med varandra, kännetecknad av I transistorer (14, 15, 16, 17) i den första ingàngskretsen (2) och transistorer (24, 25) i den andra ingångskretsen (3) för mottagning av signaler som uppträder pà ingångarna till mottagarkretsen, vilka transistorer är av en och samma typ, såsom av N-MOS-ty , och transistorer (14, 15, 16, 17) i den första ingángskretsen (2) likmodsomráde.

2. En mottagarkrets enligt krav 1, kännetecknad av tillkommande strömspeglar (51, 52, 53, 54) sammankopplade i en kedja, vilka tillkommande strömspeglar innefattar (55, 56, S7) för att åstadkomma en spänningsreferens för var och en av de tillkommande strömspeglarna. 509 882 14 4. En mottagarkrets enligt krav 1 eller 2, kännetecknad av transistorer i den andra ingångskretsen anordnade så att de shuntar en ström i syfte att bibehålla en konstant summa av strömmar genom transistorer (18, 20) som matar signalen till drivsteget, för likmodsspänningar vid ingångarna (INP, INN) till mottagarkretsen inom hela likströmsomràdet, varigenom löptidsfördröjningen genom mottagarkretsen är oberoende av likmodsspänningen.