SE508726C2 - Förfaringssätt för fastställande av avvikelser för ärläget hos ett spåravsnitt - Google Patents

Description

508 726 10 15 20 25 30 35 2 Det är redan genom tidskriften "Railway Track & Structures", maj 1990, redan känt att bestämma de fasta punkterna för ett spår med hjälp av en satellit- mottagare. Denna GPS (Global Positioning System)-sate1lit- mottagare bearbetar positionssignalerna från mätsatelliter och befinner sig i ett tvåvägsfordon, vilket föres på spåret till de Ändamålet åstadkommandet sidan 21, separata fasta punkter som skall mätas. med föreliggande uppfinning ligger nu i av ett förfaringssätt av inledningsvis beskrivet slag och en anordning för genomförandet av för- faringssättet, varvid för ett ekonomiskt arbetssätt en större distansiering av de båda mätenheterna inbördes med högre noggrannhet hos de fastställda korrigeringsvärdena möjliggöres.

Denna uppgift löses enligt uppfinningen därigenom, att a) genom mottagande av en positionssignal från mätsatelliten positionen hos de båda mätenheterna relativt varandra bestämmes i ett koordinatsystem och b) vid varje rörelseavbrott den andra mätenheten - genom eventuellt mottagande av en ytterligare positionssignal från mat- satelliter ifrågavarande relativa positionsförändring erueras. Genom denna kombination av förfarandesteg kan under utnyttjande av de nyaste mätmetoderna uppnås en avsevärd förenkling av mätoperationen för fastställande av det erforderliga spårförskjutningsvärdet, eftersom med den numera möjliga stora distansieringen av de båda mäten- heterna inbördes de tidskrävande fixpunktinställningarna vid starten resp. slutpunkten kan reduceras väsentligt. En särskild fördel ligger också däri, att mellan de båda mätenheterna icke längre erfordras någon optisk siktför- bindelse och därmed också exempelvis i inskärningar beläg- na, krökta spåravsnitt utan problem kan mätas. Då posi- tionsbestämningen av de båda mätenheterna i förhållande till varandra i praktiken sker med en och samma posi- tionssignal, uppvisar det realtiva höjd- och riktnings- läget hos mätenheterna - helt oberoende av den absoluta noggrannheten i positionssignalerna - en mycket hög 10 15 20 25 30 35 508 726 3 relativnoggrannhet. Dà det absoluta läget för start- och ändpunkten med avseende pá den där befintliga fasta punk-| ten pà spåret är känt, kan de i de båda mätenheterna inkl. koordinatsystemet fastställda relativa höjd- och sido- värdet utan problem omräknas till noggrant absolutvärde.

Dà nu icke heller erfordras någon stillastående linje i form av en laserstràle, kan mätningsoperationen pá lämp- ligt sätt genomföras också oberoende av ogynnsamma väde- leksbetingelser.

En vidareutveckling av förfarandet enligt patentkrav 2 har dessutom den fördelen, att avstánden mellan mät- ställena kan väljas godtyckligt oberoende av pilhöjdsin- delning efter spàrplanet.

Uppfinningen avser också en anordning för genom- förande av förfaringssättet, vid vilken mätenheten är försedd med en för mottagande av en positionssignal från mätsatelliter utförd satellitmottagare. En dylik anordning kan vid konstruktivt förhållandevis enkelt utförande användas till praktiskt taget helt automatiserad spår- mätning, sà att genom olämplig eller ytlig manövrerxnç betingade onoggrannheter beträffande mätvärdena kan ute- slutas. Genom de bàda till var sin mätenhet hörande satel- litmottagarna finns möjligheten till en relativmätning med hög mätnoggrannhet, vilken är oberoende av noggrannheten av absolut positionsbestämning. Då användningen av två oberoende av varandra rörliga mätenheter i och för sig är identisk med hittills använd teknikstàndpunkt, kan denna anordning pá lämpligt sätt användas utan inskränkningar också som hjälp för genomförande av det hittills kända förfarandet, om exempelvis i en tunnel resp. pà grund av en störande kontaktledning en förbindelse med mätsatel- iiren icke är möjlig.

Genom denna vridbara lagring hos mottagaren på mätenhetens mätram kan den med mottagaren förbundna antennen inställas i gynnsammaste läge för så god och störningssäker mottagning som möjligt. 10 15 20 25 30 35 508 726 4 Med den svängbara lagringen för en mottagarantenn enligt patentkravet 6 kan den fördelen uppnås, att exem- pelvis en genom lutning i tvärriktningen eller ett fel- aktigt läge hos spåret betingad lutning av antennen rela- tivt skenan kan utjämnas genom en i motsvarighet därtill motriktad snedställning.

Detta felaktiga läge hos antennen kan beräknas auto- matiskt medelst mätenheten förbunden tvärlutningsmätare och utjämnas med hjälp av antenndrivningen.

Med ett fördelaktigt vidareutförande av uppfinningen enligt patentkravet 9 kan omedelbart efter uppställandet av mätenheten vid ändpunkten av det spåravsnitt som skall mätas med hjälp av lasersändaren också genomföras noggrant fastställande av avståndet till en fixpunkt. Därmed blir det på ekonomiskt sätt onödigt med användandet av en egen mättrupp för genomförande av denna fixpunktsmätning.

Vidareutförandet av uppfinningen enligt patentkraven 9 och 10 möjliggör som hjälp också i det fall, att radio- kontakt med mätsatelliten på grund av en tunnel, en över- ledning eller liknande icke är möjlig, en mätning av spår- avsnitet med hjälp av en av lasersändaren bildad stilla- stående linje. Emellertid måste för detta fall avståndet mellan start- och ändpunkten för det spåravsnitt som skall mätas förkortas.

Det fördelaktiga utförandet enligt patentkraven ll och 12 möjliggör användandet av förfaringssättet enligt uppfinningen i samband med användandet av en stoppnings- maskin, varvid de genom framför anordnade mätenheter fastställda spårförskjutningsvärdena genast kan överföras per radio till stoppningsmaskinen för genomförande av motsvarande spårlägeskorrigering. Genom längsförskjutbar- heten hos mätenheten i förhållande till stoppningsmaskinen kan denna helt obehindrat användas för en kontinuerlig arbetsframfart, medan den omedelbart framför anordnade mätenheten ställvis kan bringas till stillastående för genomförande av ifrågavarande mätningsoperation. 10 15 20 25 30 35 508 726 5 Med det fjärrstyrbara utförandet enligt patentkravet ll kan den i arbetsriktnignen räknat främsta mätenheten föras och inställas fràn den främre förarhytten exempelvis när det gäller ovan nämnda kombinerade användning med en stoppningsmaskin. f Uppfinningqn beskrives närmare i det följande med hänvisning till de pà ritningen visade utföringsexemplen.

Därpà visar: Fig. 1 en förenklat visad sidovy av två pá start resp. ändpunkten av ett spàravsnitt som skall mätas uppställda mätenheter med vardera en satellitmot- tagare, Fig. 2 en ovanvy över de båda mätenheterna, Fig. 3 en schematisk bild av spàrets är- och bör- förlopp med pilhöjderna för fastställande av de erforderliga spàrförskjutningarna, Fig. 4 en förstorad detaljvy av en mätenhet, vilken förutom en satellitmottagare också uppvisar en laser- sändare, Fig. 5 en ovanvy över den i fig. 4 visade mätenheten, Fig. 6 en delsidovy av en stoppningsmaskin, vilken med sin i arbetsriktnignen räknat främre ände är förbunden med en mätenhet som uppvisar en satellit mottagare, och Fig. 7 - 10 olika diagram för förklarande av räknings operationen för fastställande av spárkorrigerings- värdet. 508 726 10 15 20 25 30 35 6 Såsom framgår av fig. 1 och 2, består de enklast utrustade och på ett avstånd av ungefär 1000 m från varandra distanserade mätenheterna 1, 2 vardera av en mätram 3, vilken med hjälp av en drivanordning 4 och spår- kranshsjul 5 är rörliga på ett spår 6. För anpressning av de på var sin längssida av mätramen 3 befintliga spår- kranshjulen 5 mot den vänstra eller högra skenan i spåret 6 finns en i och för sig känd anpressningsanordning 7. För varje mätenhet 1, 2 är anordnad en satellitmottagare 8 med en antenn 9. Mätenheten 1 uppvisar en radioanordning för vidareledande av från mätsatelliten mottagna positionsdata till en på den andra mätenheten befintlig beräkningsenhet 10. Denna för ingivande av spårets börvärdesdata och för räknemässigt fastställande av spårets 6 krökningsförlopp utvärderas av dessa bördata.

För utvärderande av avvikelserna hos ärläget för ett spåravsnitt med avseende på dess börläge uppställes de båda mätenheterna 1, 2 vid ändpunkterna för ett spår- avsnitt som skall mätas. Dessa också som start- och änd- punkt benämnda positioner befinner sig på i ett spårplan noggrant definierade fasta spårpunkter ll. Efter anpress- ningen av ifrågavarande mätenhet l, 2 mot en av de båda skenorna i spåret 6 utvärderas höjd- och sidoläget för en på mätenheten 1, 2 befintlig nollpunkt relativt den fasta spårpunkten ll. Därmed är ärläget för start- och ändpunk- ten för det spåravsnitt som skall mätas i ifrågavarande läge absolut definierat i förhållande till börläget i spàrplanet. Med hjälp av en av de båda satellitmottagarna 8 mottagen positionssignal uppbygges ett terrestriskt koordinatsystem, därigenom att det relativa läget för de båda satellitmottagarna 8 inbördes kan bestämmas exakt. Då också det abosluta läget för satellitmottagaren vid start- resp. ändpunkten är känt, kan således också varje position i detta terristriska koordinatsystem bestämmas absolut.

Efter inmatande av börvärdesdata för spårgeomitrin hos det mellan start- och ändpunkt belägna spåravsnittet i beräkningsenheten 10 beräknas dess - börläget motsvarande 10 15 20 25 30 35 508 726 7 - krökningsförlopp och - såsom närmare beskrives nedan - lägesräknemässigt genom start- och ändpunkten. Som vidare följd föres den vid startpunkten befintliga mätenheten 2 i förhållande till den till sin placering oförändrat vid ändpunkten befintliga mätenheten 1 till ett ytterligare mätställe. På detta utvärderas med hjälp av ett ytter- ligare positionstelegram positionsförändringen för mät- enheten 2 i nämnda terristriska koordiantsystem i för- hållande till den andra mätenheten 1. Genom anslutande differensbildning mellan denna - spårets ärläge bestäm- mande - position och det för mätstället beräkningsmässigt av börvärdesdata fastställda och i det terristriska koor- dinatsystemet omräknade börvärdesläget beräknas förskjut- nings- och höjdkorrigeringsvärdet och lagras i samband med ett distansvärde mellan mätställe och startpunkt.

Dessa data kan enligt en ytterligare möjlig utföran- devariant emellertid också överföras direkt till en på större avstånd efterföljande, under arbete varande stopp- ningsmaskin. I denna lagras de fastställda förskjutnings- och höjdkorrigeringsvärdena medelst en computer. Så snart som spårlyft- och riktaggregatet på stoppningsmaskinen befinner sig på det däri lagrade korrigeringsvärdena mot- svarande, genom en vägmätanordning fastställda mätstället, styres lyft- och riktdrivanordningen automatiskt så, att spåret lyftes till det önskade börläget.

Efter avslutandet av mätningen av hela spåravsnittet föres mätenheten 1 företrädesvis fjärrstyrt till nästa mätställe, där den beskrivna positionsbestämningen på den relativt absolutläget kända start- och ändpunkten och efterföljande differensvärdesberäkning mellan spårets är- och dess börläge återupprepas. Avståndet mellan de en- skilda mätställena motsvarar lämpligen avståndet för de i spårplanet definierade pilhöjderna. Man kan emellertid välja godtyckliga avstånd.

I stället för beräknandet av spårförloppet från bördata finns också möjligheten att med hjälp av det kända och i det terristriska koordinatsystemet omräknade läget 508 726 10 15 20 25 30 35 8 för den fasta spàrpunkten räknemässigt bilda en imaginär hjälplinje och pilhöjderna pà denna linje. Därefter beräk- nas genom jämförelse mellan bör- och ärvärdespilhöjderna förskjutnings- och höjdkorrigeringsvärdena.

Fig. 7 visar krökningsbilden för en spàrkrök, varvid R anger radien för krökningen och u spàraxeln.

I fig. 8 visas den genom integrering av kröknings- bilden uppnàbara vinkelbilden, varvid b anger stigningen.

Fig. 9 visar, hur man överför börkurvan resp. spår- axeln i det kartesiska koordinatsystemet. Med 36 visas delvis de enskilda mätpunkterna för spàrets ärläge. Den streckade linjen visar spàrets börläge.

I fig. 10 visas överlagringen av förskjutningarna vid spàrpunkterna ll. Med klammern 37 antydes hela förskjut- ningen.

I det följande anges ytterligare kompletterande utfö- randen för beräkning av förskjutningarna och höjdkorri- geringsvärdena. Börgeometriförloppet visas med vanliga bàgmarkeringar för banan som krökningsförlopp. I helbàgen har krökningen det konstanta värdet I/R (R ...radie). Genom integrering av krökningsbilden er- hàller man en s.k. vinkelbild (se fig. 8). Vill man er- hälla ortbilden med kartesiska koordinater, så måste man (pà grund av den kroklinjiga spàrkoordinaten u) genomföra en s.k. utstakning, varvid stegvis ortbilden sammansättes i det kartesiska koordinatsystemet (x, y). Detta kan mycket enkelt genomföras med kalkylatorn vid löpande u.

Den pà detta sätt utvunna ortbilden kan sedan transforme- ras genom en koordinattransformering (se fig. 9) sá, att begynnelse- och slutpunkten befinner sig pà x-axeln till det nya koordinatsystemet. Detsamma genomföres med det via satellitmottagaren utmätta ärläget. I fig. 9 och 10 visas, att man kan erhålla förskjutningarna resp. höjdkorrige- ringsvärdena helt enkelt frán de avlästa ärvärdena och de beräknade börvärdena. I fig. 10 visas att till dessa för- skjutningar överlagras de, vilka är nödvändiga i motsva- rande fasta punkter ll. Förskjutningarna (AVMj) i de fasta 10 15 20 25 30 35 508 726 9 punkterna ll mätes och fastställes genom jämförelse mellan spårets äravstånd och det definierade böravståndet. Detta kan genomföras manuellt med hjälp av mätstänger eller - såsom redan beskrivits - med en fixpunktmätutrustning.

Den i fig. 3 visade schematiska bilden visar ett med 12 betecknat ärläge och med 13 betecknat börläge för ett spår i ett mellæn de båda fasta spårpunkterna ll befint- ligt och för mätning avsett spåravsnitt. Enligt den inled- àningsvis nämnda teknikens ståndpunkt upprättas vid den relativt absolutläget med hjälp av de fasta spårpunkterna ll noggrant definierade start- och ändpunkten A resp. B hos det spåravsnitt som skall mätas en stillastående laserstràle C. På de enskilda mätställena E fastställes ifrågavarande avvikelse hos spårets ärläge från den stillastående laserstrålen C. Då läget för denna stilla- stående laserstråle C med avseende på linjen F för spår- planet är känt, kan genom den fastställda differensen mellan linjen F och spårets ärläge de erforderliga spår- korrigeringsvärdena beräknas. Till skillnad från denna kända metod behövs nu ej med förfaringssättet enligt uppfinningen - såsom redan beskrivits - uppättandet av en stillastående laserstråle som hjälpmedel, då positions- ändringarna vid de enskilda mätställena E kan bestämmas med satellitmottagare.

I fig. 4 och 5 framgår ett ytterligare utförings- exempel av en mätenhet 2, varvid likartade delar har betecknats med samma hänvisningsbeteckningar som i fig. 1 och 2. Satellitmottagaren 8 är medelst en drivanordning 14 vridbart lagrad i mätramen 3 och förbunden med antennen 9, vilken i sin tur medelst en drivanordning 15 är svängbart fäst vid mottagaren 8. På mätramen 3 är anordnade två lutningsmätare 16, 17, vilka är utförda för fastställande av den vinkelrätt relativt spåraxeln resp. i spårets längdriktning gående snedställningen. I avhängighet till den av de båda lutningsmätarna l6, 17 fastställda lut- ningsavvikelsen styres drivanordningen 15 för automatisk svängning av antennen 9 till ett lodrätt läge. Förutom 508 726 10 15 20 25 30 35 10 satellitmottagaren 8 befinner sig ytterligare en laser- sändare 18 på mätramen 3. Denna lasersändare 18 är oberoende svängbar kring en vertikal och en horisontell axel 19, 20 och för fastställande av ifrågavarande svängningsvinkel a resp. ß förbunden med två vinkelmätare 21, 22. För svängningen av lasersändaren 18 kring nämnda axlar 19, 20 är fjärrstyrda drivanordningar 23, 24 anord- nade. Ett med lasersändaren 18 förbundet målsiktrör 25 är i dess okularområde förbundet med en videokamera 26. Två ytterligare videokameror 28 är för videoteknisk avkänning av en på en skenfot befintlig fast punkt 28 på spåret för- bundna med mätramen 3.

För mätning av ett spåravsnitt föres de båda mäten- heterna 1, 2 (av vilka endast den i arbetsriktningen räk- nat främre uppvisar en lasersändare 18) till startpunkten.

Därvid förflyttas den främre mätenheten 1 till dess att genom motsvarande videokamera 27 föreligger en överens- stämmelse mellan en på mätramen 3 befintlig markering och en markering av en fast punkt på spåret. Under aktivering av en tillhörande drivanordning pressas motsvarande an- pressningsanordning 7 mot skenans yttersida, så att spår- spelet elimineras. Därnäst insiktas via videokameran 26 och målsiktesröret 25 den relativt spåret fasta punkten 11 och tillföres därvid - under hänsynstagande till de vid vinkelmätaren 21, 22 avlästa avvikelserna hos lasersän- daren 18 från börvärdesläget - ärläget med avseende på nämnda fasta spårpunkt ll och tillföres till räkneenheten 10. Därefter föres den främre mätenheten 1 till ändpunkten av det spåravsnitt som skall mätas, där likaledes på beskrivet sätt ärläget med avseende på motsvarande fasta punkt relativt spåret fastställes. Under mellantiden förflyttas den bakre, andra mätenheten 2 till den i sitt ärläge redan tidigare bestämda startpunkten och anpressas medelst anpressningsanordningen 7 mot motsvarande refe- rensskena. Under mottagande av en positionssignal från mätsatelliter medelst de båda satellitmottagarna 8 börjar den redan i samband med fig. 1 och 2 beskrivna mätnings- 10 15 20 25 30 35 508 726 ll operationen.

För att säkerställa så god och störningssäker mot- tagning i GPS (Global Positioning System)-antennen 9, måste denna med hjälp av drivanordningen 14 inriktas på satelliterna. Parallellt med utvärderingen av motsvarande koordinater på mätstället skulle även de erforderliga in- ställningsvärdet för antennen 9 kunna utvärderas. Däri- genom skulle antennen 9 kunna inriktas automatiskt. För- utom den erforderliga omräkningen av GPS-koordinatsystemet till vad som är vanligt vid banor (om absolut mätning är aktuell), måste också de systematiska felen, vilka upp- träder på grund av möjlig snedställning av antennen rela- tivt skenan, kompenseras. Dessa fel uppstår, när mäten- heten 1, 2 står i ett överhöjt läge och med lutning i längdriktningen. Båda värdena uppfattas medelst de båda lutningsmätarna 16, 17 (exempelvis elektrisk precisions- pendel eller inklinometer) och därmed beräknas antennens 9 felläge. Med hjälp av drivanordningen 15 kan en motsva- rande felinställning kompenseras. En annan möjlighet skulle kunna bestå i efterreglering av mottagningsaxeln lodrätt relativt uppställningsytan. I varje fall bör antennen 9 av detta skäl uppbyggas så nära skenans över- kant som möjligt.

På grund av begränsningen hos det hittills erforder- liga GPS-systemet (kvasioptisk siktförbindelse med mät- satelliterna, störningar genom drivledningar och liknande) är det lämpligt att utföra mätenheterna för att hjälp- mässigt inrikta en stillastående laserstråle enligt tek- nikens ståndpunkt. För detta ändamål kan å ena sidan användas den redan nämnda lasersändaren 18 och en på den andra mätenheten anordnad lasermottagare.

Såsom framgår av fig. 6 är den i fig. 4 och 5 be- skrivna mätenheten 1 förbunden med den i arbetsriktningen räknat främre änden av en stoppningsmasksin 29. I stäöllet för en drivanordning 4 för längsförskjutning av mätenheten 1 är denna medelst en drivanordning 30 längsförskjutbart förbunden med stoppningsmaskinen 29. Denna är på känt sätt 508 726 10 15 20 25 30 35 12 försedd med ett för maskinen eget nivellerings- och rikt- referenssystem 31, stoppningsverktyg 32, en omedelbart framför anordnad mätaxel 33 och ett spàrlyft- och rikt- aggregat.

Liksom redan beskrivits i samband med fig. 1 och 2 resp. 4 och 5, arbetar man med denna i en stoppningsmaskin 29 integrerade mätenhet 1 för fastställande av de erfor- derliga spàrkorrigeringsvärdena, varvid den andra mät- enheten uppställes stationärt vid ändpunkten av detlspàr- avsnitt som skall mätas - räknat i arbetsriktningen unge- fär 1000 m framför stoppningsmaskinen -. Den första mäten- heten 1 förskjutes med hjälp av drivanordningen 30 till det främre, med punktstreckade linjer visade ändläget och uppställes korttidigt stationärt genom anpressning av anpressningsanordningen 7 mot motsvarande referensskena, medan oberonde därav (drivanordningen 30 befinner sig i flytande läge) stoppningsarbetet genomföres med stopp- ningsmaskinen 29. Under den platsmässigt oförändrade posi- tionen hos mätenheten l bestämmes pá beskrivet sätt genom ett positionstelegram det relativa ärläget. Sà snart som positionsbestämningen är avslutad, sker àter med hjälp av drivanordningen 30 en motsvarande frammatning till nästa mätställe. Från de beräknade avvikelserna av är- frán börläget kan linjerna hos nivellerings- och riktrefe- renssystemet 31 pá stoppningsmaskinen 29 föras direkt till spárets börläge. De data som kommer från de på båda mät- enheterna 1, 2 befintliga satellitmottagarna kan via radio överföras till en dator pà stoppningsmaskinen 29.

En ytterligare variant till denna i fig. 6 visade lösning skulle kunna bestà i uppställandet av ett antal stationära, absolut tillräckligt noggranna, inmätta satel- litmottagare i stället för de hittills vanliga i förhål- lande till spåret fasta punkterna. Till dessa stationära satellitmottagare skulle det med hjälp av satellit- mottagaren, vilken befinner sig pà den med stoppnings- maskinen förbundna mätenheten l, uppmätta relativa läget praktiskt kunna omräknas till absoluta koordinater. I 10 15 20 25 30 35 508 726 13 detta fall sker uppmätning punktvis. Dà börläget hos dessa punkter även är angivet i absoluta koordinater, skulle direkt förskjutnings- och höjdkorrigeringsvärdena kunna anges.

Med 35 antydes en direkt pà mätaxeln 33 fäst satel- litmottagare. Denna bestämmer under stoppningsmaskinens 29 arbetsinsats löpande det absoluta läget hos det i omrâdet för mätaxeln 33 befintliga spàravsnittet beträffande riktning och höjd. Det omedelbart framför stoppningsverk- tygen 32 anordnade lyft- och riktningsaggregatet skulle kunna styras direkt över den uppmätta avvikelsen mellan absolut bör- och ärläge. Om pà grund av hastighetsskäl ett fortvarigt fastställande av det absoluta ärläget icke är möjligt, dä skulle detta kunna fastställas vid början av arbetsoperationen, frammatnings- och höjningskorrigerings- värden beräknas och lagras. Därefter överföres dessa till spåret. Pà grund av den absoluta mätningen och de even- tuella stora avvikelserna för ärläget (exempelvis höjden över stora distanser) måste lyft- och förskjutningsvärdena prövas med avseende pà praktisk genomförbarhet. Såsom förfares vid överskridandet av förutbestämda gränsvärden, kan emellertid bestämning ske i förväg.

Claims (1)

508 726 10 15 20 25 30 35 14 PÅTENTKRAV

1. Förfaringssätt för fastställande av avvikelser (12) börläget (13), omfattande stegen att: tillhandahålla en första mätenhet hos ärläget för ett spáravsnitt med avseende pà (l), vilken anordnas vid en ändpunkt (B) hos spàravsnitt som skall mätas, och en andra mätenhet (2) vilken är rörlig mot nämnda första mätenhet, från en startpunkt (A) hos spår- avsnittet som skall mätas, definiera lägena för ändpunkten (B) och startpunkten (A) relativt referenspunkter (ll) på en spårkarta, definiera de initiala lägena för den första och andra mätenheten (1,2) som verkliga spàrlägen relativt spårreferenspunkter (ll), mottaga en positionssignal vid den första och andra mätenheten (1,2) från mätsatelliter, upprätta ett koordinatsystem mellan den första och (1,2) signalerna från mätsatelliterna, andra mätenheten utifrån de mottagna positions- bestämma läget för den andra mätenheten (2) relä den första mätenheten (1) i koordinatsystemet, så varje läge för den andra mätenheten (2) i koordinat- systemet kan bestämmas, stegvis förflytta den andra mätenheten (2) från startpunkten (A) mot den första mätenheten (1) anordnad vid ändpunkten (B), vid varje rörelseavbrott hos den andra mätenheten - vid dess mätrörelse i riktning mot den första mätenheten (l) - erhålla en positionsförändring i koordinatsystemet för den andra mätenheten (2) relativt den första mät- enheten (l), genom mottagande av en ytterligare posi- tionssignal, bestämma positionen för den andra mätenheten (2) vid varje rörelseavbrott, för att bestämma ärläget hos spår- avsnittet i koordinatsystemet vid varje rörelseavbrotts- läge (E) för den andra mätenheten (2), 508 726 15 använda en räknenehet (10) för att jämföra mätdata för ärläget (12) hos nämnda spåravsnitt med mätdata för börläget (13) för spàravsnittet vid varje rärelse- avbrottsläge (E) för den andra mätenheten (2), beräkna ett motsvarande differensvärde för varje av nämnda jämförelser, och eventuellt lagra dessa motsvarande differensvärden.