SE506267C2 - Blandningar av polysackarider med låg molekylvikt samt framställning och användning av desamma - Google Patents

Description

506 267 Man har också beskrivit andra förfaranden för fragmentering av heparin i syfte att minska de oönskade verkningarna (Johnson et al., Thrombos. Haemostas. Stuttg., 1976, 35, 586; Lane et al., Thrombosis Research 16, 651; Lasker et al., US 3 766 167).

Alla dessa publikationer tycks visa att den önskade verkan främ- jas när heparinets fragmenteringsgrad ökar (se också den euro- peiska patentansökan med publikationsnumret 301618, som beskriver pentasackarider med antitrombotisk verkan).

Nyligen genomförda undersökningar över hepariners verknings- mekanism vid bildning av trombin har visat att hepariners verkan in vitro påverkas av medelmolekylvikten (Bëguin et al., Thromb.

Haemost., 61, 30, 1989). Författarna anger att hepariner med låg molekylvikt framför allt har en antiprotrombinasverkan och att hepariner med högre molekylvikt har en antitrombinverkan.

Det har även föreslagits att man skall fraktionera hepariner för utvinning av blandningar med mera homogen medelmolekylvikt.

I den europeiska patentansökan med publikationsnumret 337327 beskrives sålunda ett förfarande för framställning av oligosacka- ridfragment härrörande från heparin, och detta förfarande möjlig- gör framställning av blandningar med minskad molekylviktsprid- ning. Enligt detta förfarande avlägsnas först fraktioner med en medelmolekylvikt under 3000 dalton, vilket medför att fragment innehållande mindre än 10-16 sackarider avlägsnas från slutpro- dukten, och fraktioner med en molekylvikt över 7000 dalton. Den- na behandling, som har till syfte att homogenisera slutprodukten, gör det enligt uppfinnarna möjligt att minska den antikoaguleran- de verkan under bibehållande av önskad antitrombotisk verkan.

Trots dessa arbeten har de erhållna blandníngarna fortfaran- de en kvarvarande blödningsframkallande verkan eller en alltför låg antitrombotisk verkan. Ingenting i den förpublicerade litte- raturen gör det möjligt att bestämma vilka egenskaper som bör kombineras för uppnående av en optimal biologisk verkan. Den slutsats som författarna till den ovan angivna artikeln drar är talande: "Vi vet icke vilken som är den optimala kombinationen av heparinets egenskaper. Exakt karakterisering av olika preparat och jämförelse av egenskaperna med kliniska observationer kan eventuellt ge ett svar".

Man har nu funnit att det är möjligt att erhålla hepariner med fördelaktiga egenskaper, särskilt för profylax och behandling av trombotiska tillstånd. Man har sålunda oväntat funnit att när slutprodukten innehåller både föreningar med hög molekylvikt och föreningar med låg molekylvikt, så uppvisar produkten en bättre verkan. I motsats till vad som framgår av den kända tekniken tycks det alltså vara fördelaktigt att i den slutliga blandningen bibehålla föreningar med hög molekylvikt samt en viss heterogeni- tet.

Farmakokinetiska studier av blandningarna enligt uppfinning- en visar att de förenar mycket fördelaktiga egenskaper.

Blandningarna enligt uppfinningen har särskilt en längre halveringstid än moget heparin och andra kända produkter. Det är dessutom viktigt att understryka att blandningarna enligt uppfin- ningen i motsats till heparin har en halveringstid som är obero- ende av den injicerade dosen. Detta är intressant, eftersom den framkallade verkan är mycket mera förutsägbar än vid användning av heparin.

Hos människor har blandningarna enligt uppfinningen en utmärkt biologisk tillgänglighet, bestämd med hjälp av anti-Xa- -aktiviteten. Sålunda erhålles ett värde av ca 30% för heparin och ca 90% för blandningarna enligt uppfinningen. Detta är mycket fördelaktigt, eftersom det möjliggör minskning av de injicerade doserna och förbättring av den terapeutiska verkan.

En annan viktig egenskap hos blandningarna enligt uppfin- ningen är den stora absorptionshastigheten. Denna egenskap gör det möjligt att erhålla en nästan ögonblicklig biologisk verkan.

Detta medför en snabbare och säkrare behandling av patienten.

En annan egenskap hos blandningarna enligt uppfinningen är att de har en låg "clearance" jämfört med moget heparin och andra kända produkter. Tack vare den kemiska strukturen, molekyl- vikten och sulfathalten uppvisar blandningarna enligt uppfinning- en en god motståndskraft mot nedbrytning (desulfatering, hydro- lys) och eliminering, vilket ökar blandningarnas terapeutiska verkan.

Blandningarna enligt uppfinningen uppvisar dessutom en längre uppehållstid än utgångsheparinet. Denna egenskap visar 506 267 sig genom en förlängning av den tid under vilken produkten för- blir aktiv in vivo och alltså genom en bättre terapeutisk verkan.

Blandningarna enligt uppfinningen har också en mindre käns- lighet för serumfaktorer, vilket ökar varaktigheten av verkan in vivo och möjliggör användning av låga doser.

Dessa mycket fördelaktiga egenskaper erhålles genom att man under framställningen reglerar vissa strukturegenskaper hos de närvarande föreningarna och reglerar molekylviktsfördelningen.

De erhållna blandningarna har ett gynnsamt förhållande mellan fraktioner med hög molekylvikt och fraktioner med låg molekyl- vikt, vilket ger blandningarna erforderliga antitrombotiska egenskaper med en obetydlig blödningsframkallande verkan.

De karakteristiska egenskaperna uttryckes med hjälp av den procentuella andelen tunga kedjor respektive lätta kedjor och förhållandet mellan blandningarnas viktmedelmolekylvikt och deras antalsmedelmolekylvikt, som återspeglar molekylviktssprid- ningen.

Föreliggande uppfinning avser sålunda blandningar av sulfa- terade polysackarider med samma generella struktur som de poly- sackarider som ingår i heparin, och dessa blandningar känneteck- nas av att de har lägre viktmedelmolekyvikt än heparin, att de innehåller mellan 9 och 20% kedjor med en molekylvikt under 2000 dalton och mellan 5 och 20% kedjor med en molekylvikt över 8000 dalton, och att förhållandet mellan viktmedelmolekylvikten och antalsmedelmolekylvikten är mellan 1,3 och 1,6.

Det har vidare konstaterats att det är möjligt att ytter- ligare förbättra blandningarnas egenskaper genom minskning av föroreningshalten. De flesta hepariner innehåller sådana förore- ningar som nukleinsyror, polypeptider och olika polysackarider.

Bland dessa kan man särskilt nämna kondroitinsulfater, heparan- sulfat och dermatansulfat. På grund av den mycket höga molekyl- vikten, de ingående substituenterna och sulfateringsgraden kan var och en av dessa föroreningar störa framställningen av produk-" ten (t ex depolymerisationen) så att den slutliga molekylvikts- fördelningen förändras. Föroreningarna kan också direkt påverka aktiviteten genom att modifiera de aktiva kedjornas egenskaper.

Enligt uppfinningen är det möjligt att eliminera dessa förore- 586 267 ningar, varvid man kan konstatera en förbättring av egenskaperna hos de blandningar som har underkastats dylik förbehandling.

Verkan av denna förbehandling kan mätas med användning av derma- tansulfat såsom föroreningsstandard.

Blandningarna av sulfaterade polysaokarider enligt uppfin- ningen innehåller företrädesvis mindre än 2% dermatansulfat.

Vidare har blandningarna av sulfaterade polysackarider enligt uppfinningen företrädesvis en viktmedelmolekylvikt av mellan ca 3500 och 5500 dalton.

Kedjorna av de sulfaterade polysackarider som ingår i bland- ningarna enligt uppfinningen innehåller företrädesvis en 2-0- -sulfo-4-enopyranosuronsyra vid en av kedjeändarna.

Föreliggande uppfinning avser även ett förfarande för fram- ställning av blandningar av sulfaterade polysackarider, vilka har lägre medelmolekylvikt än heparin och innehåller mellan 9 och 20% kedjor med en molekylvikt under 2000 dalton och mellan 5 och 20% kedjor med en molekylvikt över 8000 dalton, och vari förhållandet mellan viktmedelmolekylvikten och antalsmedelmole- kylvikten är mellan 1,3 och 1,6, och detta förfarande känneteck- nas av att det innefattar följande steg: (a) i ett första steg omvandlas heparin i vattenhaltigt medium till ett salt därav med hjälp av ett kvaternärt ammoniumsalt med lång kedja; (b) i ett andra steg förestras det erhållna saltet till bildning av en ester med en förestringsgrad av mellan 9,5 och 14%; och (c) i ett tredje steg depolymeriseras den erhållna estern med en förestringsgrad av mellan 9,5 och 14%.

Det har konstaterats att man kan reglera depolymerisations- nivån och därmed slutproduktens molekylära egenskaper genom att förestra saltet av utgångsheparinet till lämplig förestringsgrad.

Enligt uppfinningen är det alltså möjligt att direkt och på reproducerbart sätt framställa blandningar av sulfaterade poly- sackarider med de ovan angivna egenskaperna.

Det vid förfarandet enligt uppfinningen använda utgångshepa- rinet är företrädesvis ett svinheparin, framför allt från svin- slemhinna. Man har funnit att de erhållna blandningarnas aktivi- tet kan variera avsevärt beroende på utgångsheparinets ursprung. 506 267 När utgångsheparinet härrör från nötkreatur, erhålles sålunda blandningar med högre antikoagulerande verkan än när heparinet härrör från grisars tarmslemhinna.

Enligt en särskilt föredragen variant av förfarandet enligt uppfinningen genomföres dessutom ett inledande steg för utfäll- ning av utgångsheparinet med hjälp av en alkohol. Denna för- behandling gör det möjligt att minska halten föroreningar av typen kondroitinsulfat och heparansulfat. En alkohol som ger goda resultat vid denna behandling är metanol.

Natriumheparinets renhet kan sedan bestämmas genom vätske- kromatografi med sterisk uteslutning.

Detta inledande steg gör det särskilt möjligt att framställa ett heparin med en halt av dermatansulfat av mindre än 2%.

Saltbildningen av heparinet genomföres på följande sätt.

Heparinsaltet kan framställas genom att ett överskott av motsvarande salt omsättes med ett natriumheparin i vattenhaltigt medium vid en temperatur nära 20°C. Det använda kvaternära ammo- niumsaltet är företrädesvis ett bensetoniumsalt, särskilt bense- toniumklorid, som kan omsättas med natriumheparinet.

Förestringen i det andra steget av förfarandet genomföres på följande sätt.

Den partiella heparinestern i form av salt, vars förest- ringsgrad är mellan 9,5 och 14%, kan framställas genom förestring av det kvaternära ammoniumsaltet (med lång kedja) av heparin i ett klorerat organiskt lösningsmedel i närvaro av en klorföre- ning. Reaktionens effektivitet kan ökas genom reglering av pro- portionerna mellan de olika reaktionskomponenterna, reaktions- temperaturen och reaktionstiden.

Den partiella heparinestern är lämpligen en aromatisk ester.

Den använda klorföreningen är företrädesvis bensylklorid, och det klorerade lösningsmedlet är företrädesvis kloroform eller metylenklorid.

För att förestringsgraden skall bli mellan 9,5 och 14% är det särskilt lämpligt att per viktdel heparinsalt använda en volymdel klorförening i 3-5 volymdelar klorerat organiskt lös- ningsmedel samt genomföra reaktionen under en tid av 15-48 tim- mar vid en temperatur mellan 25 och 45°C, företrädesvis mellan 30 Och 40°C.

Enligt en föredragen utföringsform föreligger den partiella heparinestern i form av natriumsalt.

De sålunda bildade estrarna kan utvinnas genom utfällning med hjälp av en alkohol, särskilt metanol, i närvaro av natrium- acetat. Man använder företrädesvis mellan 1 och 1,2 volymer alkohol per volym reaktionsmedium. Esterns förestringsgrad kan kontrolleras genom högeffektiv vätskekromatografi. När det gäl- ler en bensylester kan man mäta den mängd bensylalkohol som erhålles vid förtvålning av estern vid 0°C.

Det sista steget av förfarandet enligt uppfinningen genom- föres lämpligen på följande sätt.

Depolymerisationen sker företrädesvis genom att estern behandlas med en stark bas i vattenlösning. Företrädesvis använ- des natriumhydroxid.

Viktförhållandet mellan bas och ester är lämpligen mellan 0,05 och 0,2, företrädesvis mellan 0,08 och 0,15.

Reaktionsmediets temperatur inställes på ett värde mellan 50 och 70°C, företrädesvis mellan 55 och 65°C, och reaktionen genomföras under en tid från 30 minuter till 3 timmar, företrä- desvis under 1-2 timmar.

Det är dessutom lämpligt att genomföra reaktionen i ett medium vari viktförhållandet mellan vatten och ester är mellan 15 och 30.

Enligt en särskilt fördelaktig utföringsform genomföres depolymerisationen genom att man blandar en viktdel av den i steg 2 erhållna aromatiska estern av heparin i form av salt, vars förestringsgrad är mellan 9,5 och 14%, med 0,08-0,15 vikt- delar natriumhydroxid och 20-30 viktdelar vatten, varefter den erhållna blandningen hålles vid en temperatur mellan 55 och 65°C under en tid av 1-2 timmar.

Produkten kan utvinnas genom att reaktionsmediet neutralise- ras med hjälp av en utspädd mineralsyra, företrädesvis saltsyra, varpå utfällning genomföras med hjälp av en alkohol, såsom metan- ol.

På detta sätt är det möjligt att direkt och på reproducer- bart sätt framställa en blandning av sulfaterade polysackarider, 506 267 vilka innhåller mellan 9 och 20% kedjor med en molekylvikt under 2000 dalton och mellan 5 och 20% kedjor med en molekylvikt över 8000 dalton, vilka har en medelmolekylvikt av mellan 3500 och 5500 dalton, och vari förhållandet mellan viktmedelmolekylvikten och antalsmedelmolekylvikten är mellan 1,3 och 1,6.

Blandningarna enligt föreliggande uppfinning kan lämpligen användas såsom antitrombotiska medel.

De kan särskilt användas för att förhindra ventromboser vid riskabla tillstånd. Detta gäller även vid långvariga riskabla tillstånd. Blandningarna enligt uppfinningen gör det för första gången möjligt att genom bestämda doser minska riskerna för trombotiska tillstånd vid ortopedisk kirurgi. Denna risk, som är 70% i frånvaro av behandling och ca 25% i närvaro av heparin, är ca 10% vid användning av blandningarna enligt uppfinningen, eller till och med ännu mindre.

Genom insprutning av blandningarna enligt uppfinningen i en konstgjord njures rörsystem kan man minska uppkomsten av trombo- ser. Den sistnämnda användningen kan utvidgas till förhindrande av tromboser i kirurgiskt materiel.

En annan fördelaktig terapeutisk användning av blandningarna enligt uppfinningen är förhindrande av trombotiska tillstånd i artärerna, särskilt vid myokardinfarkt.

Det är dessutom mycket fördelaktigt att använda blandningar- na enligt föreliggande uppfinning för att förhindra ventromboser hos kirurgiska patienter genom behandling efter operationen.

Denna användning är mycket fördelaktig, eftersom den gör det möjligt att undvika de blödningsrisker under operation och de problem med typ och dos av bedövningsmedel som kan uppträda vid behandling före operation.

Alla dessa egenskaper visar de terapeutiska möjligheterna för preparaten enligt uppfinningen.

Uppfinningen illustreras genom följande, icke begränsande exempel.

BESTÃMNINGSMETODER Produkternas molekylvikter och molviktsfördelningar bestäm- mes genom högtrycks-vätskekromatografi med användning av två 506 267 seriekopplade kolonner, t ex de kolonner som saluföres under be- teckningarna TSK G 3000SW (30 x 0,75 cm) och Lichrosorb 100 Diol 10 u (25 x 0,75 cm), eller TSK G 2000SW, kopplade till en re- fraktometrisk detektor. Det använda lösningsmedlet är en 0,3 M fosfatbuffert med pH 7, och flödet är 0,7 ml per minut. Systemet kalibreras med standarder framställda genom fraktionering av enoxaparin (Pharmuka) genom uteslutningskromatografi på agaros- -polyakrylamid (IBF) enligt den metod som har beskrivits av BarrowCliffe et al., Thromb. Res., 12, 27-36 (1977-78) eller D.A. Lane et al., Thromb. Res., 12, 257-271 (1977-78). Resultaten beräknas med hjälp av datorprogrammet GPC6 (Perkin Elmer).

I de följande exemplen mätes blandningarnas totala anti- koagulerande verkan på turbidimetrisk väg med användning av den första internationella heparinstandarden med låg molekylvikt.

Verkan mot faktor Xa (den antitrombotiska verkan) mätes enligt den amidolytiska metod på kromogent substrat som har beskrivits av Teien et al., Thromb. Res., 10, 399-410 (1977), varvid man använder den första internationella heparinstandarden med låg molekylvikt.

EXEMPEL 1 Detta exempel illustrerar inledande behandling av natrium- heparin för minskning av halten föroreningar av typen kondroitin- sulfat och heparansulfat.

Till en lösning av 10 g kommersiellt natriumsalt av heparin i 100 ml vatten innehållande 3 g natriumklorid sättes 80 ml metanol. Efter utfällning avfiltreras produkten, varpå den tvät- tas och torkas. Det härvid erhållna natriumheparinets renhetsgrad mätes genom vätskekromatografi med sterisk uteslutning. Härvid användes två seriekopplade kolonner, nämligen de kolonner som saluföres under beteckningarna TSK 2000SW (60 x 0,75 cm) och TSK 3000SW (60 x 0,75 cm), kopplade till en UV-detektor inställd på 206 nm. Den använda rörliga fasen är en 0,5 M vattenlösning av natriumsulfat cirkulerande med ett flöde av 1 ml per minut.

Provet jämföres med en heparinstandard innehållande 2% dermatan- sulfat.

Under de ovan angivna betingelserna innehåller det erhållna 506 267 10 heparinet mindre än 2% dermatansulfat.

EXEMPEL 2 Detta exempel illustrerar framställning av kvaternärt ammo- niumsalt av heparin.

Till en lösning av 10 g natriumheparinat enligt exempel 1 innehållande mindre än 2% dermatansulfat i 100 ml vatten sättes en lösning av 25 g bensetoniumklorid i 125 ml vatten. Den vid rumstemperatur erhållna produkten avfiltreras, tvättas med vat- ten och torkas.

Pâ identiskt samma sätt framställes bensetoniumsaltet av ett heparin som icke har underkastats den i exempel 1 beskrivna behandlingen.

EXEMPEL 3 Detta exempel illustrerar framställning av blandningar enligt uppfinningen och dessa blandningars egenskaper. (1) Förestring Till en lösning av 15 g bensetoniumheparinat (förbehandlat genom det förfarande som beskrives i exempel 1) i 75 ml metylen- klorid sättes 15 ml bensylklorid. Lösningen värmes vid en tempe- ratur av 35°C, som upprätthålles under 25 timmar. Därefter till- sättes 90 ml av en 10-procentig lösning av natriumacetat i metan- ol. Fällningen avfiltreras, tvättas med metanol och torkas. Här- vid erhålles 6,5 g bensylester av heparin i form av natriumsalt, vars förestringsgrad (bestämd på ovan angivet sätt) är 13,3%. (2) Depolymerisation 10 g bensylester av heparin i form av natriumsalt (erhållen på ovan beskrivet sätt) löses i 250 ml vatten. Den erhållna lös- ningen värmes till 62°C, och 0,9 g natriumhydroxid tillsättes.

Temperaturen hålles vid 62°C under 1 timme och 30 minuter. Reak- tionsblandningen kyles sedan till 20°C och neutraliseras genom tillsättning av utspädd saltsyra. Natriumkloridkoncentrationen i reaktionsmediet inställes sedan på 10%. Produkten utfälles slut- lig i 750 ml metanol, varpå den avfiltreras och torkas. Härvid 11 erhålles ett heparin med följande egenskaper.

Viktmedelmolekylvikt: 3900 dalton Molekylviktsfördelning: 20% kedjor med en molekylvikt under 2000 dalton 5,5% kedjor med en molekylvikt över 8000 dalton Spridning: d = 1,39 Anti-Xa-aktivitet: Antikoagulerande verkan: 22,6 internationella enheter. 106 internationella enheter EħM2EL_i Utgående från estrar med en förestringsgrad av mellan 9,5 och 14% framställes på liknande sätt depolymeriserade hepariner med följande egenskaper. (ä) (b) (C) Viktmedelmolekylvikt: 4425 dalton Molekylviktsfördelning: l2,4% kedjor med en molekylvikt under 2000 dalton 9,3% kedjor med en molekylvikt över 8000 dalton Spridning: d = 1,37 Anti-Xa-verkan: 102 internationella enheter Antikoagulerande verkan: 33 internationella enheter.

Viktmedelmolekylvikt: 4579 dalton Molekylviktsfördelning: 11,2% kedjor med en molekylvikt under 2000 dalton 10,4% kedjor med en molekylvikt över 8000 dalton Spridning: d = 1,37 Anti-Xa-verkan: 104 internationella enheter Antikoagulerande verkan: 37 internationella enheter.

Viktmedelmolekylvikt: 4446 dalton Molekylviktsfördelningz 12,6% kedjor med en molekylvikt under 2000 dalton 9,5% kedjor med en molekylvikt över 8000 dalton Spridning: d = 1,38 Anti-Xa-verkan: 100 internationella enheter Antikoagulerande verkan: 32 internationella enheter. 506 267 12 EXEM EL 5 Detta exempel illustrerar framställning av en blandning som icke omfattas av uppfinningen. (1) Förestring Till en lösning av 15 g bensentoniumheparinat (förbehandlat enligt den metod som beskrives i exempel 1) i 60 ml metylenklorid sättes 12 ml bensylklorid. Den resulterande lösningen värmes till en temperatur av 28°C, som upprätthålles under 30 timmar.

Därefter tillsättes 90 ml av en 10-procentig lösning av natrium- acetat i metanol. Fällningen avfiltreras, tvättas med metanol och torkas. Härvid erhålles 6,3 g bensylester av heparin i form av natriumsalt. Denna produkts förestringsgrad bestämmes genom att man med hjälp av högeffektiv vätskekromatografi bestämmer den mängd bensylalkohol som frigöres vid förtvålning av estern vid O°C. Förestringsgraden är 9,2%. (2) Depolymerisation 10 g av den ovan erhållna bensylestern av heparin i form av natriumsalt löses i 200 ml vatten. Lösningen värmes till 58°C, och 1,1 g natriumhydroxid tillsättes. Temperaturen hålles vid 58°C under 1 timme. Reaktionsblandningen kyles sedan till 20°C och neutraliseras genom tillsättning av utspädd saltsyra.

Natriumkloridkoncentrationen i reaktionsmediet inställes därefter på 10%. Produkten utfälles slutligen i 600 ml metanol, varpå den avfiltreras och torkas. Härvid erhålles ett heparin med följande egenskaper.

Viktmedelmolekylvikt: 5425 dalton Molekylviktsfördelningz 9,6% kedjor med en molekylvikt under 2000 dalton 19,5% kedjor med en molekylvikt över 8000 dalton Spridning: d = 1,44 Anti-Xa-verkan: 122 internationella enheter Antikoagulerande verkan: 68,6 internationella enheter.

Av resultaten framgår att denna produkt har en hög anti- koagulerande verkan. De enligt uppfinningen framställda bland- ningarna har sålunda bättre egenskaper. 506 267 13 EXEMP 6 Detta exempel illustrerar den förbättrade stabiliteten in vivo av blandningarna enligt uppfinningen, uttryckt med hjälp av halveringstiden i plasma.

En första farmakokinetisk studie genomfördes med frivilliga försökspersoner med en ålder av mellan 21 och 30 år. Försöksper- sonerna gavs subkutana injektioner i doser från 20 till 80 mg per ml. Blodprover med volymen 4,5 ml uttogs vid olika tidpunkter och förvarades vid ca 4°C. Proverna centrifugerades därefter vid 2300 g under 15 minuter, och ett på blodplättar utarmat plasma avskildes och frystes före analys. Blandningarnas halveringstid bestämdes sedan genom mätning av anti-Xa-verkan. De erhållna resultaten redovisas nedan.

När de i exemplen 3 och 4 framställda blandningarna admini- strerades i en dos av 40 mg, var halveringstiden längre än 4 tim- mar i 75% av fallen, och halveringstiden var längre än 4,5 tim- mar i 45% av fallen. Vid en dos av 60 mg var halveringstiden längre än 3,7 timmar i 75% av fallen. När intakt heparin injice- rades intravenöst under identiska doseringsbetingelser, uppmättes en halveringstid av ca 0,6 timmar. En produkt framställd enligt det förfarande som beskrives i den europeiska patentskriften 40144 uppvisar en halveringstid av över 4,5 timmar i 17% av fallen.

En andra studie genomfördes under liknande betingelser med användning av 20 patienter. När blandningar enligt uppfinningen administrerades i en dos av 40 mg, var halveringstiden över 4 timmar i 80% av fallen, och halveringstiden var över 4,5 timmar i ca 40% av fallen. Vid en dos av 20 mg var halveringstiden över 3,9 timmar i 60% av fallen.

Claims (15)

506 267 14 P a tjg n t k r a v

1. Blandningar av sulfaterade polysackarider med samma generel- la struktur som de polysackarider som ingår i heparin, k ä n - n e t e c k n a d e a v att de har lägre viktmedelmolekylvikt än heparin, att de innehåller mellan 9 och 20% kedjor med en molekylvikt under 2000 dalton och mellan 5 och 20% kedjor med en molekylvikt över 8000 dalton, och att förhållandet mellan vikt- medelmolekylvikten och antalsmedelmolekylvikten är mellan 1,3 och 1,6.

2. Blandningar enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d e a v att de innehåller mindre än 2% dermatansulfat.

3. Blandningar enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a - d e a v att de har en viktmedelmolekylvikt av mellan ca 3500 och ca 5500 dalton.

4. Blandningar enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k - n a d e a V att kedjorna av sulfaterade polysackarider inne- håller en 2-0-sulfo-4-enopyranosuronsyra vid en av kedjeändarna.

5. Förfarande för framställning av blandningar av sulfaterade polysackarider enligt något av kraven 1-4, k ä n n e t e c k - n a t a v att följande steg genomföres: (a) i ett första steg omvandlas ett heparin i vattenhaltigt medium till ett salt därav med hjälp av ett kvaternärt ammonium- salt med lång kedja; (b) i ett andra steg förestras det erhållna saltet till en ester med en förestringsgrad av mellan 9,5 och 14%; och (c) i ett tredje steg depolymeriseras den erhållna estern med en förestringsgrad av mellan 9,5 och 14%.

6. Förfarande enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a t a v att det andra steget genomföras i ett klorerat organiskt lös- ningsmedel i närvaro av en klorförening.

7. Förfarande enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a t a v att klorföreningen är bensylklorid, och att lösningsmedlet är kloroform eller metylenklorid. Goa 506 267 15

8. Förfarande enligt något av kraven 5-7, k ä n n e t e c k - n a t a v att förestringen genomföres genom blandning av en viktdel heparinsalt med ca 1 volymdel av en klorförening i 3-5 volymdelar av ett klorerat organiskt lösningsmedel vid en tempe- ratur mellan 25 och 45°C, företrädesvis mellan 30 och 40°C.

9. Förfarande enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a t a v att det tredje steget genomföres genom att estern behandlas med en stark bas i vattenlösning.

10. Förfarande enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a t a v att viktförhållandet mellan bas och ester är mellan 0,05 och 2, företrädesvis mellan 0,08 och 0,15.

11. Förfarande enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a t a v att viktförhållandet mellan vatten och ester är mellan 15 och 30.

12. Förfarande enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a t a v att mediets temperatur inställes på ett värde av mellan 50 och 70°C, företrädesvis mellan 55 och 65°C, och att reaktionen genom- föres under en tid från 30 minuter till 3 timmar, företrädesvis under 1-2 timmar.

13. Förfarande enligt något av kraven 5-12, k ä n n e - t e c k n a t a v att man i ett inledande steg utfäller ut- gångsheparinet med hjälp av en alkohol.

14. Användning av blandningar av sulfaterade polysackarider enligt något av kraven 1-4 för framställning av terapeutiska kompositioner.

15. Användning enligt krav 14 för framställning av terapeutiska kompositioner avsedda att användas för att förhindra ventromboser efter operationer.