SE454254B - Framstellning av ett laminat av ett termoplastskikt och ett skikt av fortvalad eten-vinylacetat-sampolymer - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 454 254 2 nackdel beläggs på konventionellt sätt en polyeten- tereftalatfilm med polyvinylidenklorid eller lamineras pà en aluminiumfolie, en polyvinylalkoholfilm eller en förtvàlad eten-vinylacetat-sampolymerfilm_ Emellertid döljer en aluminiumfolie innehållet i förpackningen och gör varorna mindre attraktiva, medan beläggning av en polyetentereftalatfilm med polyvinylidenklorid ger en beläggning med oacceptabelt lág bindningsstyrka. Följaktligen har laminerade filmer av ett polyetentereftalatskikt och ett förtvålat eten- -vinylacetat-sampolymerskikt använts i stor omfattning under de senaste áren. Eftersom en polyetentereftalat- film och en förtvàlad eten-vinylacetat-sampolymerfilm inte vidhäftar direkt till varandra vid samextrudering, lamineras de på konventionellt sätt genom användning av ett klister. Emellertid medför polyuretanklister, som vanligtvis används såsom klister för laminering av polyeten-tereftalatfilm och förtvàlad eten-vinyl- acetat-sampolymerfilm, vissa problem, vilka inbegriper kravet på åldring efter behandling och möjligheten att föreningar med låg molekylvikt skulle kunna migrera in i det förpackade livsmedlet.

För att kringgå sådana problem har ett sätt att fnmmnälla en sådan laminerad film utan användning av ett klister föreslagits. Enligt det föreslagna sättet behandlas en yta på en termoplastisk hartsfilm med koronaurladdning, varefter en annan termoplastisk hartsfilm lamineras på den behandlade ytan pá den första filmen genom varmpressning, och sedan sträcks den laminerade konstruktionen. Emellertid är vidhäft- ningshàllfastheten mellan skikten hos en sådan laminerad film så låg som 200 g/15 mm, och följaktligen finns risk för att delaminering skall inträffa. Dessutom måste skikten av två eller flera komponenter hos lami- natet ha ett överlappande tänjbart temperaturintervall, och följaktligen är endast ett begränsat antal film- 10 15 20 25 30 35 454 254 3 kombinationer möjliga. Därför är en laminerad film, som tillverkats genom ett sådant förfarande, olämplig för användningar där den skulle utsättas för varmform- ning eller sterilisering medelst upphettning, och följaktligen har en sådan konventionellt laminderad film många begränsningar vid praktiska tillämpningar.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Följaktligen är det ett ändamål med föreliggande uppfinning att lösa ovannämnda problem och att åstad- komma ett laminat av en film eller ett ark av en termo- plast, såsom polyetentereftalat, och en film eller ett ark av en förtvålad eten-vinylacetat-sampolymer, vilket laminat har stor vidhäftningsförmàga mellan skikten.

Ett annat ändamål är att åstadkomma ett sådant laminat genom ett förfarande som inte kräver användning av ett klister.

Föreliggande uppfinning baseras delvis pá upptäck- ten att vidhäftningen mellan en termoplastfilm och en film eller ett ark av en förtválad eten-vinyl-acetat~ sampolymer märkbart förbättras genom behandling av ytan på filmen eller arket av termoplast med lágtenpera- turplasma, vilken yta skall lamineras på filmen av eten-vinylacetat-sampolymer.

Följaktligen âstadkommes enligt föreliggande uppfinning ett sätt av det inledningsvis angivna slaget, vilket sätt känne- tecknas därav, att termoplastarkets eller -filnens yta behandlas med en lågtemperaturplasma vid ett lägre tryck än atmosfäre- trydæw och att termoplastarkets eller -filmens behandlade yta termiskt bindes vid filmen eller arket resp skiktet av förtvàlad eten-vinylacetat-sampolymer. Ytterligare kän- mmææhmiframgår av de efterföljande patentkraven.

BESKRIVNING AV DE FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMERNA Valet av termoplastfilm eller -ark, som används vid föreliggande uppfinning, är inte begränsad till någon särskild termoplast. Exempel pà termoplaster inbegriper polyestrar, polyamider, polykarbonater, polyvinylklorid, polyolefiner, polystyren, polyakrylo- nitril och akrylpolymerer, såsom polymetylmetakrylat. 10 15 20 25 30 35 454 254 4 Laminerade filmer eller ark med åtminstone ett skikt av någon av dessa termoplaster kan också användas.

Materialet, tjockleken och sträckningsbetingelserna för filmkomponenterna väljs i enlighet med den avsedda användningen för den laminerade konstruktionen. När termoplastfilmen eller ~arket i sig själv är ett laminat, är det av ovannämnda skäl föredraget att skikten det består av inte är laminerade med polyuretanklister.

När den laminerade konstruktionen enligt föreliggande uppfinning skall användas till förpackning av livsmedel, är det föredraget med tanke på de fysikaliska egen- skaperna, bortsett från gasogenomträngligheten, att termoplastfílmen eller -arket är en film eller ett ark av polyamid eller polyester, helst polyetentereftalat, eller en laminerad film eller ett laminerat ark med åtminstone ett skikt av något av dessa material.

De laminerade konstruktionerna enligt föreliggande uppfinning har företrädesvis en vidhäftningshållfasthet mellan skikten av åtminstone 400 g/15 mm (mellan termo- plastskiktet och det angränsande eten-vinylacetat- -sampolymerskiktet) och en genomtränglighet för syre av högst 1,0 ml/mz x 24 n vid 25°c.

Lágtemperaturplasman, som används vid framställning av den laminerade konstruktionen enligt föreliggande uppfinning, är en plasma som framställs genom glimur- laddning i en gas vid ett tryck lägre än atmosfärs- trycket. Användningen av vakuum gör att en lágtempera- turplasmabehandling skiljer sig från en typisk koronaur- laddning. Såsom fackmannen på området inser är en "lågtemperaturplasma" en specifik typ av plasma, där _ endast elektronerna i systemet har hög energi. I en “lâgtemperaturplasma" är elektrontemperaturen (Te) och gastemperaturen (Tg) inte i jämvikt, med andra ord finns det ingen termisk jämvikt mellan dessa två.

Betingelserna för urladdningsbehandlingen av lâgtempera- turplasman är i enlighet med föreliggande uppfinning följande: ett urladdningsvärde av 100 W eller mera, 10 15 20 25 30 35 454 254 5 ett tryck av 0,1-101,3 kPa (1 x 10" en varaktighet av 0,01 s eller mera, företrädesvis 3 - 1 Torr) och ca 0,1-10 s. Den gasinnehállande atmosfären består lämplígtvis av luft, argon, kväve, syre, väte eller helium, eller en blandning av dessa gaser.

Det föredrages att genomföra lågtemperaturplasma- behandlingen omdelbart före den termiska bindningen.

Användning av ett kontinuerligt plasmabehandlingssystem garanterar särskilt hög vidhäftningshâllfasthet mellan. skikten och hög produktivitet.

Den förtvàlade eten-vinylacetat-sampolymeren enligt föreliggande uppfinning är inte begränsad till någon särskild förtvålad eten-vinylacetat-sampoly- mer, men en förtvålad eten-vinylacetat-sampolymer innehållande 20-50 mo1% eten och med en förtvålningsgrad av 90 mol% eller mera föredrages med tanke på åstad- kommande av en gasbarriär.

Dessutom finns det vid användning ingen särskild begränsning av typen av laminerad film med ett yttre skikt av en förtvålad eten-vinylacetat-sampolymer.

Emellertid föredrages av ovannämnda skäl undvikande av polyuretanklister när ett sådant laminat används.

Vilken konventionell termisk bindningsteknik som helst kan användas. Vid en föredragen utföringsform extruderingsbeläggs den plasmabehandlade termoplast- filmytan eller -arkytan med en förtvålad eten-vinyl- acetat-sampolymer för att termiskt binda samman termo- plastfilmen eller -arket och det förtvàlade eten- vinylacetat-sampolymerskiktet. Om det är önskvärt kan emellertid den laminerade konstruktionen enligt föreliggande uppfinning vara en laminerad treskikts- konstruktion med ett förtvàlat eten-vinylacetat-sam- polymerskikt som mellanliggande skikt och en polyolefin som ytterskikt, vilken konstruktion bildats genom samextrudering av polyolefinen och den förtvålade eten-vinylacetat-sampolymeren. Denna laminerade tre- skiktskontruktion har omfattande användning vid till- ämpningar såsom förpackningsmaterial, beroende på 10 15 20 25 30 35 454 254 6 lättheten med vilken polyolefinen bildar en värme- förs lutning .

En film eller ett ark av en förtválad eten-vinyl- acetat-sampolymer eller ett laminat med åtminstone ett ytterskikt av en förtválad eten-vinylacetat-sam- polymer kan framställas i förväg, och denna film eller detta ark kan förenas med den plasmabehandlade ytan på termoplastfilmen eller -arket genom värmelaminering, vid behov efter att ha utsatt den förstnämnda filmen eller arket för sträckning i en eller tvâ axiella riktningar.

Eftersom sträckningstemperaturintervallet för polyestrar, särskilt polyetentereftalat, polyamider, polystyren och polyakrylonitril praktiskt taget är samma som för en förtvâlad eten-vinylacetat-sampoly- mer, kan en laminatfilm av ett av dessa material och en förtvâlad eten-vinylacetat-sampolymerfilm förbättras ytterligare med avseende på mekanisk hàllfasthet och genomtränglighet för gas och vattenånga genom sträckning av den laminerade konstruktionen i en eller två axiella riktningar.

Den laminerade konstruktionen enligt föreliggande uppfinning kan formas genom ett konventionellt för- farande, såsom ett vakuumformningsförfarande, för att forma en kontrakterbar behållare för livsmedel.

Dessutom inser fackmannen pà omrâdet att den laminerade konstruktionen enligt föreliggande uppfin- ning kan lamineras, om så önskas, på en annan förpack- ningsfilm eller ett annat förpackningsark, för att bilda ett sammansatt material. T ex kan polyolefinfilm lamineras pà det förtvàlade eten-vinylacetat-sampolymer- skiktet på den laminerade konstruktionen enligt före- liggande uppfinning med ett klister eller en vidhäftande polymer, eller utan användning av något klister. Exempel pá lämpliga "vidhäftande polymerer" är polyolefiner innehållande karboxylgrupper och kombinationen av en polyolefin innehållande karboxylgrupper och en 10 15 20 25 30 35 454 254 7 metallförening. När filmerna och/eller arken kräver användning av ett klister för laminering, kan ett polyuretanklister användas fastän det emellertid före- drages att de ovanpå varandra anbringande skikten lamineras utan användning av ett klister.

Föreliggande uppfinning beskrivs i det följande mera detaljerat med hänvisning till föredragna utfö- ringsformer. Värdena för vidhäftningshâllfastheten mellan skikten bestämdes genom T-avdragningsprovningen.

Exempel 1 Ytan på ett ej sträckt polyetentereftalatark med tjockleken 100 um (TETRON FR, Teijin Ltd.) behandla- des med lågtemperaturplasma vid 350 W under 10 s i kvävgasatmosfär vid ett tryck av 0,5 kPa (5 x 10-3 Torr). Den plasmabehandlade ytan extruderingsbelades med ett förtválat eten-vinylacetat-sampolymerskikt (EVAL EPF-101, Kuraray Co., Ltd.) med tjockleken 150 um.

Den laminerade konstruktionens vidhäftningshâllfasthet mellan skikten var 1500 g/15 mm. Den laminerade konst- ruktionen sträcktes i två axiella riktningar i ett ytsträckningsförhållande av 9. Den sträckta laminerade konstruktionen hade en genomtränglighet för syrgas av 0,1 ml/m2 24 h vid 25°C och utmärkt genomsynlighet.

Ingen delaminering av den laminerade konstruktionen observerades vid sträckningen i tvà axiella riktningar.

Jämförande exempel l Jämförande exempel l var identiskt med exempel 1, bortsett från att 1àgtemperaturplasmaförfarandet ute- slöts. Det bildade laminatets vidhäftningshållfasthet mellan skikten var före sträckning 50 g/15 mm.

Jämförande exempel 2 Jämförande exempel 2 var också identiskt med exempel 1, bortsett från att koronaurladdníng vid 20 W/m2.min användes i stället för lágtemperaturplasma- förfarandet. Den sålunda bildade laminerade konstruk- tionen sträcktes i två axiella riktningar i ett ytsträck- 10 15 20 25 30 35 454 254 8 ningsförhállande av 9. Den sträckta laminatkonstruktionen delaminerades då den kramades med handen. ' Jämförande exempel 3 Samma ej sträckta polyetentereftalatark som använ- des i exempel 1 och ett ark av en förtválad eten-vinyl- acetat-sampolymer med tjockleken 100 um (EVAL EPF-101, Kuraray Co., Ltd.) laminerades på konventionellt sätt genom användning av polyuretanklister av tvâ komponenter (EPS-903/KL-75, Dainippon Ink and Chemicals, Inc.), och det bildade laminatet âldrades vid 40°C under 48 h.

Den laminerade konstruktionen delaminerades före åldring då den utsattes för sträckning i två axiella riktningar i ett ytsträckningsförhållande av ca 9. Den laminerade konstruktionen gick efter åldring omedelbart sönder då sträckning påbörjades.

Exempel 2 Ett antal laminerade konstruktioner formades enligt exempel 1, bortsett från att betingelserna för làgtemperaturplasmaförfarandet varierades såsom visas i tabell 1.

Tabell 1 .

Atmosfär Grad av vakuum Urladdnings- varaktig- Vidhäftnings- kPa (Torr) värde (W) het (s) hàllfasthet nelhnlskimæm (q/IS rrm) Argon 20.3 (2 x 10%) 450 3 'zoo syre o,5 (5 x 1o'3) zoo s 1200 Luft 5,1 (5 x 1o'2) 5oo 4 1ooo Argon/ 50,2 (5 x 104) eoo 2 soo syre x x En gasblandning med volymsförhállandet 1:1.

Vidhäftningshällfastheterna mellan skikten för respektive laminerade konstruktioner visas också i tabell 1.

Exempel 3 En i tvâ axiella riktningar sträckt polyetentereftalat- film (Lumirror P-ll, Toray Industries, Inc.) med tjock- leken 12 um utsattes för ett lágtemperaturplasmaför- 10 15 20 25 30 35 454 254 9 farande vid 350 W under l s varaktighet i en atmosfär av argongas vid trycket 1,0 kPa (1 x 10-2 Torr). En i en riktning sträckt förtvålad eten-vinylacetat-sampoly- merfilm (EVAL EF-H, Kuraray Co., Ltd.) med tjockleken 15 pm värmelaminerades på den plasmabehandlade ytan av polyetentereftalatfilmen vid ett linjärt tryck av 5 kg/cm vid 180°C. Den laminerade konstruktionens vidhäftningshâllfasthet mellan skikten var 600 g/15 mm.

Exempel 4 Den plasmabehandlade ytan pà ett polyetentereftalat- ark, som erhållits på samma sätt som i exempel 1, värmelaminerades på det förtvålade eten-vinylacetat- -sampolymerskiktet av den ej sträckta laminerade konst- ruktionen, som erhållits i exempel 1, vid ett linjärt tryck av 2 kg/cm vid l50°C. Den laminerade treskikts- konstruktionen vakuumformades för att ge en cylindrisk behållare med diametern 7 cm, djupet 7 cm och den dgenomsnittliga väggtjockleken 70 pm. Den cylindriska behållaren hade utmärkt genomsynlighet, en vidhäftnings- hållfasthet mellan skikten av 500 g/15 mm och en genom- tränglighet för syrgas av 0,8 ml/m2.24 h vid 25°C.

Exempel 5 Den laminerade konstruktionen i exempel 3 användes såsom en baskonstruktion. Den laminerade konstruktionens eten-vinylacetat-sampolymerskikt belades genom sam- extrudering med ett skikt av polypropen med karboxyl- grupper (Liothene M-1063-4, Toyo Ink Mfg. Co., Ltd.), vilket skikt hade tjockleken 10 pm, och ett skikt av polypropen (Sholex Allomer FA-531, Showa Denko K.K.) med tjockleken 50 um. Genomträngligheten för syrgas hos den sålunda formade laminerade konstruktionen var 0,1 m1/m2.z4 h vid 25°C. En ficka formades av den laminerade konstruktionen med polypropenytterskiktet som fodring på insidan. Fickan fylldes med en vatten- haltig 4% ättiksyralösning, och retortbehandlades sedan vid 1?0°C under 20 min. Fickans vidhäftningshâll- 10 15 20 25 30 35 454 254 10 fasthet mellan skikten efter tryck- och värmesterili- sering var 600 g/15 mm.

Exemgel 6 En sida av en i tvâ axiella riktningar sträckt polyamidfilm (Unitika EMBLEM, Unitika Ltd.) med tjock- leken 15 pm plasmabehandlades i en atmosfär av en gasblandning av argon och syre (i volymsförhâllandet 1:1). Betingelserna för 1ågtemperaturplasmabehandlingen var 50,2 kva (5 X 1o"1 värde av 500 W och en varaktighet av 2 s. Den plasma- Torr) vakuum, ett urladdnings- behandlade ytan på polyamidfilmen belades genom kon- ventionell samextrudering med ett 15 pm tjockt skikt av en förtvàlad eten-vinylacetat-sampolymer (EVAL EPÉ-101, Kuraray Co., Ltd.), ett 10 pm tjockt skikt polypropen med karboxylgrupper (Liothene M-1063-4, Toyo Ink Mfg. Co., Ltd) och ett 50 pm tjockt skikt polypropen (Sholex Allomer FA-531, Showa Denko K.K.) för att forma en laminerad konstruktion med flera skikt. Den laminerade konstruktionen med flera skikt hade en vidhäftningshàllfasthet mellan skikten av soo g/15 mm.

Jämförande exemgel 4 Jämförande exempel 4 följde förfarandet från exempel 6, bortsett frân att lágtemperaturplasmabehand- lingen uteslöts. Det bildade laminatets vidhäftnings- hàllfasthet mellan skikten var 50 g/15 mm.

Exemgel 7 I Ytan av en 100 pm tjock, ej sträckt akrylonitril- -metakrylat-sampolymerfilm (Barex GXl00, Viston Corp.) behandlades med lågtemperaturplasma i syrgasatmos- fär vid trycket 0,6 kPaj(6 X 1o'3 Torr) vid ett urlaaa- ningsvärde av 400 W under 10 s. Den plasmabehandlade ytan belades genom konventionell extruderingsbeläggning med ett 200 pm tjockt skikt av den förtvàlade eten- -vinylacetat-sampolymeren som användes i exempel 1.

Den bildade laminerade konstruktíonens vidhäftningshåll- fasthet mellan skikten var 1000 g/15 mm. Den laminerade konstruktionen delaminerades inte då den sträcktes 10 15 20 25 30 35 454 254 ll i två axiella riktningar i ett ytsträckningsförhàllande av ca 6.

Exempel 8 En yta av samma i två axiella riktningar sträckta polyetentereftalatfilm som användes i exempel 3 be- handlades med lågtemperaturplasma i syrgasatmosfär av 1 kPa (1 x 10-2 av 350 W under 1 s. Den plasmabehandlade ytan belades Torr) vid ett urladdningsvärde genom samextrudering med ett 15 pm tjockt skikt av en förtvâlad eten-vinylacetat-sampolymer (EVAL EPF-104, Kuraray Co., Ltd.), ett 5 pm tjockt skikt av polypro- pen med karboxylgrupper, vilken polypropen användes i exempel 5, och ett 70 pm tjockt skikt polypropen (Sholex Allomer A, Showa Denko K.K.). Fickor med inner- dimensionerna 14 x 10 cm formades på ett konventionellt sätt av det bildade laminatet med polypropenytterskik- tet vänt inåt. Varje ficka fylldes med 130 ml av ett av de olika extraktionsmedlen som är angivna i tabell 2 1 och utsattes för extraktionsprovningar under de i tabell 2 angivna betingelserna. Kaliumpermanganatför- brukningen mättes. Resultat från provningarna visas i tabellerna 2 och 3.

Jämförande exempel 5 En i två axiella riktningar sträckt polyeten- tereftalatfílm av den i exempel 8 använda typen och en 15 pm tjock polypropenfilm (Show1ex Allomer A, Showa Denko K.K.) laminerades på konventionellt sätt med ett polyuretanklister av två komponenter (EPS-903/K-75, Dainippon Ink and Chemicals, Inc.). Den laminerade treskiktskonstruktionen och fickorna utsattes för extraktionsprovningar och mätningar av kaliumpermanganat- förbrukningen. Resultaten av provningarna och mätningarna visas i tabellerna 2 och 3.

Mängden extraherade ämnen och kaliumpermanganat- förbrukningen hos de laminerade konstruktionerna enligt föreliggande uppfinning'var mindre än de för den lami- nerade konstruktionen med polyuretanklistret (jämfö- 10 15 20 25 30 35 454 254 12 rande exempel 5), vilket visade att de förra är över- lägsna de senare ur säkerhets- och hälsosynpunkt.

Tabell 2 Extraktionsmedel Extraktions- Mängd extraktionsmedel betingelser (miljondelar) Exempel 8 Jämförande exempel 5 n-Heptan 65°C x 2 h 18,1 18,0 20,0 18,7 Vatten l20°C x 2 h 2,7 2,6 9,1 8,6 Vattenhaltig 50% alkohollösning 72°C x 2 h 0,9 0,8 3,4 3,5 Vattenhaltig 3% kokning ättiksyralösning x 2 h 2,3 1,8 9,2 7,9 X Mängden extraktionsmedel (miljondelar) beräknades på basis av mängden indunstningsàterstod av extraktet.

Två mätningar för varje test visas.

Tabell 3 Exempel 8 Jämförande exempel 5 Kaliumpermanganat- förbrukning (míljondelar) 1,7 2,1 30,0 31,5 Extraktionsbetingelserz l20°C x 2 h Tvà mätningar för varje test visas.

Exempel 9 En yta på ett 200 pm tjockt, hårt polyvinylklorid- ark (Vinyfoil C, Mitsubishi Plastics Industries Ltd.) utsattes för ett lågtemepraturplasmaförfarande i en 3 Torr) kvävgasatmosfär vid trycket 0,8 kPa (8 x 10- med ett urladdningsvärde av 500 W under 1 s. Den plasma- behandlade ytan belades genom samextrudering med ett 35 um tjockt skikt av en förtvålad eten-vinylacetat-sam- polymer (EVAL EPF-101, Kuraray Co., Ltd.), ett 10 pm tjockt skikt av polypropen med karboxylgrupper, vilken polypropen användes i exempel 5, och ett 100 pm tjockt skikt av i exempel 5 använt polypropen. Den bildade 10 454 254 13 laminerade konstruktionen vakuumformades för att ge en cylindrisk behållare med en diameter av 7 cm, en bildkvot av 1/2 och en genomsnittlig väggtjocklek av ca 115 pm. Behållarväggens vidhäftningshàllfasthet mellan skikten var 500 g/15 mm.

Sásom framgår av ovanstående beskrivning ger behandling av en film eller ett ark av termoplast, såsom en film eller ett ark av polyetentereftalat, med en lágtemperaturplasma i enlighet med föreliggande uppfinning filmen eller arket av termoplast en yta som möjliggör laminering pá ett skikt av en förtválad eten-vinylacetat-sampolymer utan användning av klister.

Claims (5)

10 15 20 25 30 454 254 14 PATENTKRAV

1. Sätt att utan användning av ett klister fram- ställa ett laminat som omfattar 1) ett termoplastark eller en termoplastfilm och 2) antingen ett ark eller en film av en förtvålad eten-vinylacetat-sampolymer eller ett laminat med åtminstone ett yttre skikt av en förtvàlad eten-vinylacetat-sampolymer, k ä n n e t e c k n a t därav, att termoplastar- kets eller -filmens yta behandlas med en làgtempe- raturplasma vid ett lägre tryck än atmosfärstrycket och att termoplastarkets eller -filmens behandlade yta termiskt bindes vid filmen eller arket resp skiktet av förtvàlad eten-vinylacetat-sampolymer.

2. Sätt enligt kravet 1, därav, att termoplastfilmen eller -arket är antingen k ä n n e t e c k n a t en film eller ett ark av polyester, polyamid, polykar- bonat, polyvinylklorid, polyolefin, polystyren eller polyakrylnitril eller en laminerad film eller ett laminerat ark med åtminstone ett yttre skikt av något av dessa ämnen. h

3. Sätt enligt kravet 1, därav, att termoplastfilmen eller -arket är en film k ä n n e t e c k n a t eller ett ark av polyetentereftalat eller en laminerad film eller ett laminerat ark med åtminstone ett yttre skikt av polyetentereftalat.

4. Sätt enligt kravet 1 eller 3, n a t därav, att den förtvålade eten-vinylacetat-sam- k ä n n e t e c k - polymeren har en halt av 20-S0 mol% eten och en förtvâl- ningsgrad av minst 90 mol%.

5. Sätt enligt kravet 1 eller 3, därav, att termoplastfilmen eller k ä n n e - t e c k n a t -arket sträcks i en eller tvâ axiella riktningar före den termiska bindningen.